Fader Dator, du som är i Centralen.

Helgad vare din skärm.

Tillkomme ditt tangentbord.

Ske din vilja, såsom i minnet,

så ock på skrivaren.

Vår dagliga lista giv oss i dag,

och förlåt oss våra misstag,

trots att vi icke förlåta dem som

programmerat fel.

Låt oss icke ha långa svarstider,

och fräls oss från alla Virus.

Ty Företaget är ditt och makten

och personalen I evighet.

Aldrig säger jag - att jag skulle acceptera detta! Men det är återigen alltid så lätt att säga det när man står på sidan om, inte mitt i nåt sånt missbruk eller misshandel. Då är det alltid så lätt att säga: Aldrig jag! Men det vet man inte hur man skulle göra och reagera om man vore där mitt i! Men jag har väldigt svårt för att kunna tro detta om mig själv - att jag skulle acceptera stryk av någon … jag kan bara inte tro detta om mig själv helt enkelt! Det skulle vara slut vid första gången - absolut - för i mitt sinne, så slår man ALDRIG någon som man älskar och tycker om! ALDRIG NÅGONSIN! Det förekommer helt enkelt inte i min värld! Jag dömer ingen - förstår ni! Detta är bara ett litet inlägg som jag skriver för att starta tankar och diskussioner kring detta ämne.

Själv så har jag med egna ögon sett min egen far misshandla och slå min mamma … så helt främmande för detta är jag ju inte - har liksom upplevt det i min närhet - även om det inte drabbat mig själv personligen! Min mamma … hon stannade kvar … år ut och år in … kan inte fatta detta!

Detta är ett STORT och farligt och jobbigt ämne för många, det är allt för många som är mitt i och har varit med om detta, tyvärr! Många som har ärr för livet och inte kan lita på någon! Jag beklagar bara att detta förekommer hos någon … det förekommer mycket elände bakom hemmets stängda dörrar! Det är inte alla som kan säga i “hemmets lugna vrå”! Än en gång tyvärr … Allt för många har ett “rent helvete” där hemma, i hemmet där man skall kunna känna trygghet och harmoni, stillhet och kärlek …

Har ni tänkt på detta - om jag tänker på gult - då tänker jag på solen, maskrosorna, tussilagon i vårbacken, påsken. Om jag sen tänker på blått - då tänker jag vatten, himmel. Rosa färg ger mig en tanke på en gris, romantik,  sött. Grönt - ja då tänker jag förstås på gräs, träd, växter, skog. Grått - då får jag tankar av disigt väder, dimma. Svart - då blir det mörker, sorg. Rött för tankarna till julen, till en röd liten stuga i skogsbrynet, tomten, rosor.

Tänk vad färger betyder mycket - färgerna sätter fantasin i rörelse, tankarna flödar fritt där uppe, men hur blir det för människor som inte någonsin har sett med sina ögon - dom som alltid varit blinda. Dom har ju ingenting av referera till - dom kan ju inte koppla ihop färger med saker och ting. Det är väldigt svårt att kunna förstå - hur dom tänker och “ser” färger och saker man pratar om. Det är med känseln i sina fingrar dom ser antar jag!

Jag är glad att jag kan se, att kunna se “alltet” som finns, att kunna se färger är så otroligt vackert, det skapar ju ett annat sorts perspektiv än om man bara såg allt i gråa nyanser, som faktiskt en del människor gör! Var tacksam för din syn - den som ger dig så mycket - vackert och gudomligt skönt - att få kunna vila sina ögon på naturen eller ett nyfött barn - vilken gåva här i livet! Tack … nån! Jag ser …

Hur vet man att man träffat den Rätte?? Det vet man inte helt säkert - någonsin, eller hur? Man kan bara lyssna på vad ens eget hjärta säger just nu!

Kärlek är svårt, det är underbart och det är jobbigt. Den kan vara glädje, lycka, stor sorg. Kärlek kan övergå i hat ... så hemskt och förfärligt! Kärlek kan smärta nåt ohyggligt, kärleken kan göra att man svävar på rosa moln och tycka att allt och hela världen är underbar!

Obesvarad kärlek måste vara hemskt! Besvarad fantastiskt ... att kunna få dela något så fint som Kärleken till varandra!

Men att ändå veta att det är den rätte man träffat - ja vem vet det - ingen helt säker. Det är klart - man tror det kanske just då ... men det kan visa sig helt felaktigt senare! Då kärleksdimman för ögonen lättar - så kanske man ser den s k rätte med helt andra ögon till slut ... tyvärr!

Själv har jag hittat den Rätte för mig, han är min man - han är ett med mig - han är min andra hälft - en del av mig för alltid! Vi har varit tillsammans i många år ... ångrar inte att jag "träffade på honom" en gång för länge sedan! Love you C ...

Här kommer lite sov- och drömfrågor att besvara - om du vill, vågar, kan eller törs!

Vad har du på dig när du sover?

Mitt svar: trosor

Hur ligger du i sängen?

Mitt svar: på sidan - helst högra. Förr alltid på magen, men det går inte för att jag har problem med ryggen!

Hur många kuddar har du?

Mitt svar: två stycken

Brukar du komma ihåg drömmarna du haft under natten?

Mitt svar: ibland kommer jag ihåg dom - men inte alltid förstås. Och ibland så vill jag tillbaka till drömmen och ibland är jag glad för att det bara var en dröm!

Har du någonsin drömt sanndrömmar?

Mitt svar: kommer inte ihåg om jag har haft någon sanndröm

Nu är det din tur att svara … lycka till!

Jag blir så irriterad över att det ALLTID är den som ringer som skall ha företräde! Menar så här: jag kan vara och prata med en arbetskamrat om nåt inom mitt arbete, frågar denne om något och håller på att diskutera och då ringer - telefonen - antingen mobilen eller den stationära! Ja vem får då företräde och lösa SITT jävla problem - ja inte är det jag som redan har påbörjat - utan det är ju den som ringer! Istället skulle det vara så att den som svarar säger så här: jag är upptagen just nu - kan jag ringa upp dig senare! FÖR VARFÖR SKALL JAG SOM REDAN PÅBÖRJAT MITT SAMTAL - BEHÖVA VÄNTA, varför skall jag behöva stå och trampa och vänta medans dom här två pratar … detta händer gång efter annan och jag börjar att bli mera och mera irriterad över detta … för jag anser att det är ett problem. Och detta tänker jag ta upp med mina arbetskamrater, pronto!

Så … då har jag fått avreagera mig ett slag … känns bättre snart … andas lugnt och still nu … puh!

Undrar just vilken årstid det är? Är det sommar eller är det höst? På morgonen är det höst, men sedan senare på dagen är det minsann sommar. Det har varje dag i veckan varit över +20 grader på eftermiddagen, soligt och väldigt skönt ute. Visserligen känner man när man sitter ute på kvällen, att det är kyligare luft som känns då! Så det är kanske lite sommar ännu och höst på morgonen och kvällen.

Måste nog leta fram en kofta att dra på sig ... man har ju inte ännu vett att klä sig i mera "täckande" kläder, går ju ännu i mera sommarbetonade plagg. Men jag älskar ju sommaren och vill ju dra ut på den underbara tiden ... kosta vad det kosta vill!

Undrar här på en sak - - om människor nu för tiden använder sig av pyjamas eller nattlinnen när dom sover. Förr i tiden var det ju ett måste för alla. Jag vet inte när jag sist hade på mig ett nattlinne - än mindre pyjamas. Jag hatar att ha på mig något när jag sover, kläderna bara vrider sig kring kroppen och det är så äckligt!!