Vilka stilikoner dom är … Victoria och David! Ett väldigt stiligt par eller hur, moderiktiga och det har dom ju råd med också skulle jag tro! Och riktigt fotogeniue (inte fan vet jag hur det ordet stavas precis - men ni förstår hoppas jag!). Dom blir bra på bild helt enkelt! Jag tycker dom passar vansinnigt bra ihop, läckra kläder alltid - bägge två, smycken, skor … frisyrer inte minst. Väldigt snygga kort har man sett lite varstans i tidningarna på dom … jag måste säga att dom verkligen utstrålar lyx, flärd, mode, stil, sex … ja dom är helt enkelt ett kanonsnyggt par!!

Satt en kväll för ett tag sedan och kollade på denna serie som är gjord efter den stora tragedin … då tsunamin sköljde över flera länder och dödade massor med folk och gjorde ännu flera hemlösa! Vilken fruktansvärd tragedi och naturkatastrof detta var!

Jag minns så väl när denna händelse inträffade, min man hade slagit igång tv:n och där på CNN pratade dom om att det hade inträffat en stor naturkatastrof. Vi bänkade oss framför tv:n - satt där hela dagen nästan och flera dagar - hela veckan … efteråt. Jag blev själv väldigt illa berörd av denna händelse. Den ofattbara katastrofen och alla människors lidande, sorgen, saknaden, allt sökande - många gånger helt förgäves … jag kände verkligen med dessa människor och tårarna rann nog allt som oftast nerför mina kinder när jag såg nåt reportage från områdena där detta inträffat. Fruktansvärt var det …

Att förlora en anhörig - är ju alltid väldigt jobbigt, svårt och ledsamt. Men tänk dom som förlorade ett barn, flera barn … en del förlorade någon nära … fick aldrig tillbaka “liket” … inte veta exakt vad som inträffat … aldrig kunna riktigt “få ett slut” på sorgen och kunna börja bearbeta den!

Som sagt - mitt hjärta blödde för dessa människor som drabbades i så många länder och förlorade så många anhöriga! En tragedi som var ofantligt stor i många fattiga länder också … folk förlorade allt dom ägde … och dom som redan hade så lite av allt!!

Varför behöver något sådant här inträffa kan man fråga sig???

Har ni tänkt på hur viktigt vatten är för oss alla levande varelser? Det behövs för att inte jorden skall torka sönder, för att allt som växer skall kunna leva, djuren behöver vatten för att också överleva, liksom vi människor. Vatten behövs för att få ström i våra lampor. Vatten behövs för att vi skall kunna simma, åka båt … vattnet är livsviktigt helt enkelt.

Vi är så vana här i Sverige att bara vrida på en kran och dom dyrbara och svalkande vattendropparna kommer i en aldrig sinande ström, men hur ser det ut i en del andra länder? Det skänker vi inte en tanke på … om vattnet någon enstaka gång inte kommer från kranen, p g a en vattenläcka kanske som håller på att repareras, då är vi helt uppställda - eller hur. Vi behöver ju vatten hela tiden under en dag. Man tänker aldrig på hur mycket som går åt på en endaste liten dag i ett vanligt hushåll! Vi har dessutom rent vatten, utan en massa bakterier i som kan göra oss sjuka. Det är klart och friskt också. Allt detta saknar så många människor runt om i världen.

Nu kan ju också dessa vattendroppar bli till ett bekymmer för oss människor, jag tänker då på översvämningar och sådant elände. Men ändå - vatten behövs för att kunna överleva på denna planet! Allt som finns här och som lever - behöver vatten!

Vad är du för “typ” av människa - jag menar: vilken årstid tycker du allra bäst om? Själv kan jag väl säga att alla årstiderna är fina och vackra och underbara på sitt eget speciella sätt. Och jag är glad att vi har årstider också … man har alltid något att längta till! Ombyte förnöjer heter det ju …

Naturligtvis älskar jag sommaren … den är nog allra bäst. Men våren - med all den längtan man har och förberedelser inför sommaren - är ju också fin. Vintern är alldeles för lång, men visst kan klara och kalla vinterdagar vara otroligt vackra. Med allt det vita och med ett ljus som verkligen är ljust! Solen som gör att snön gnistrar som kristaller. Fast nu pratar jag ju om vintern som vi har här uppe i norra landsändan där jag bor. Förstår om södra delen av landet inte håller med mig som inte har snö! Hösten är också en sån där härlig tid, med hög klar luft - vackra färger …

Det är bara att konstatera att jag nog gillar alla årstider på nåt vis - mer eller mindre förstås!!

Räcker upp handen själv direkt!

Jag är BLOGGBEROENNNNDE!!

Det är bara att ERKÄNNA,

utan omsvep …

Detta har blivit lite av en

LIVSSTIL

för mig.

På gott och ont förstås,

blir alldeles för mycket datatid

och inte är det bra för min rygg …

eller för mina dammråttor som

hinner invadera huset,

medans jag sitter här!

MEN DET ÄR JU SÅ JÄDRANS ROLIGT!

OCH SÅ FÅR JAG JU TRÄFFA ER ALLA UNDERBARA BLOGGARE!

I början var det aldrig en suck, du ställde alltid upp och allt som behövdes för att du skulle funka bra igen var lite vila, ladda batterierna tills nästa gång. Sedan efter detta var du en helt underbar vän. Du fanns alltid till hands, vi kunde skratta och gråta tillsammans. När som helst så fanns du där. Ibland fick jag leta lite efter dej, men hittade dej alltid.

Ju längre tid gick, ju mer vila behövde du. Ju surare blev du, men ändå tålde du att jag hällde vatten på dej, kastade dej i golvet när jag blev arg. Men ändå så sa du aldrig nått. Nu på senare tid har du surat när någon ringt, du har gjort så det tutat upptaget i tid och otid fast jag inte ens pratat i telefonen. Du låter mej se när någon ringer, men du låter mej inte svara, du gör så jag inte kan ringa ut, du gjorde så det knastrade och levde i telefonen..

Nu har jag tröttnat, nu har jag bytt ut dej, mot en annan vän. Och förhoppningsvis så tröttnar du inte på mej.

Hejdå min kära vän, hejdå min kära telefon!!

Jag älskar livet, gör du det?

Kan du se det lilla i vardagen och nöja dig med det? Jag kan det.

Känna en känsla och våga ta på den vågar tyvärr inte alla, gör du?

Empati för dina medmänniskor, är en viktig del av livet. Har du det? Jag har massor med empati.

För att leva fullt ut så måste man våga ta chanser i livet. Har du vågat? Tyvärr inte tillräckligt, ångrat mig på äldre dar att jag inte vågat mera.

Den som slår en annan, är innerst inne rädd. Är du rädd? Jag slår aldrig någon, därför är jag väl inte rädd kanske. Rädd för vissa saker kan man ju vara förstås …

Som man bäddar får man ligga. Ligger du skönt? Jag ligger jätteskönt!

Skriver du för din egen skull, eller för att få bekräftelse? Säkert för båda delarna …

Skit i alla andra och tänk bara på dig själv, gör du det? Jag sätter nog andra före mig själv …

Om du hjälper någon, gör du det då för att få ett tack? Jag hjälper för att jag vill hjälpa och gör detta med mitt hjärta! Det tillfredsställer mig mera att veta att jag kan ställa upp och hjälpa någon som behöver min hjälp, än vad ett tack kan göra!

Andra kan inte leva livet åt dig, lever du ditt eget liv? Jag försöker verkligen!

Detta var bra frågor att ta till sig och fundera på tycker jag. Din tur att läsa dom och tänka på dom och tycka!

Jag måste ta till alla medel som krävs för att kunna avlägsna den magneten som sitter undangömd i datorburken och den som sitter någonstans i mig för så här kan jag inte ha det. Så fort jag blir sällskapslös så dras jag hit av bara raketfart och sitter sedan som manisk medan jag kikar igenom mailen, bloggen och allt annat man bara måste göra för att möjligen kunna överleva. Det går liksom inte att slita mig från den här bloggens värld - den drar mig obönhörligt närmare sig hela tiden, jämt och ständigt, alltid … Hjärnan min sänder förmodligen ut signaler till kroppen som gör mig paralyserad, förutom händerna då, som så klart måste plita ned den ena menlösa tanken efter den andra.

Om jag inte missminner mig så hade jag faktiskt ett liv ute i den stora stygga verkliga världen innan jag blev en av er här inne, men det verkar ha brutits ned sakta men säkert. Jag anmäler mig således omgående till stödgruppen för bloggskadade. Någon mer som vill hänga på … var nu inte blyga utan erkänn om du är bloggberoende - en bloggoholic!

Säg efter mig: Jag är BLOGGOHOLIC - JAG ÄR BLOGGOHOLIC …

Första sammanträdandet kan ta plats här och nu tycker jag. Så, lätta på hjärtat folks, här är vi alla jämlika - känn er som hemma.

Jag känner mig även kvalificerad nog att kunna svara på alla frågor ni har samt komma med kloka råd då jag faktiskt är den kunskapskälla ni under hela era liv sökt febrilt efter. Kanske det kan göra någon skillnad, underlätta era liv, vad vet jag?