Bra eller dåligt … med vitaminer! Säkert bra, men jag undrar bara så här - måste man äta vitaminer på konstgjord väg, räcker det inte om man äter en allsidig och nyttig kost, med både fisk och kött, grönsaker och frukt … får man inte i sig allt det nyttiga då? Jag bara undrar - för jag är inte så “haj” på det här … kanske man inte kan få i sig allt … via matvägen … och det är ju både vitaminer och mineraler som kroppen behöver för att må bra!

Själv så köper jag hem brustabletter - C-vitaminer - man kommer aldrig ihåg att dricka dom. Jag är alltså jättedålig på detta med att ta vitaminer, tabletter som droppar … spelar ingen roll - jag kommer inte ihåg det!

Försöker ju ändå att äta massor med frukt och mycket grönsaker - är ju galen i grönt!

Men hur är det med er bloggisar … vitaminer eller inte. Vilken sort äter ni i så fall … Har ni märkt skillnad sen ni började med vitaminer?

Den här sommaren har väl solarierna gått toppenbra! Måste ju ha haft många och trogna besökare - sommaren igenom. I hela landet … Själv är det faktiskt flera år sedan jag solade mig i “kärringgrillen”. Är annars en riktig soldyrkare och har alltid varit det. Solat och bränt mig … varje sommar. Varje solsekund skulle tas tillvara, men det är liksom om man - på äldre dar - har hejdat sig lite … blir fort brun och älskar ju att vistas ute i min trädgård - om inte annat så för att rensa ogräs. Och ni förstår ju hur mycket man då måste vara där … *ler* - jämt alltså! Annars det här med solarium - nyttan av att sola då - den skall ju inte vara så bra alls. Jag tycker det luktar “bränt fläsk” när man solat … *ler*. Men visst är det snyggt att vara brun … helt klart är det ursnyggt! Men inte om man solar för mycket, huden blir ju alldeles rynkig och gammal i förtid - inte snyggt alls! Lagom är som vanligt bäst!

Men solar du mycket, antingen då ute i naturen eller i kärringgrillen?

Tänkte på det här med textstorleken i bloggar. Det är nog viktigt att man anpassar den … så det inte blir för litet . . . så tycker jag. Har väldigt svårt att läsa bloggar och inlägg som har för liten text och dessutom skriver ihop långa långa stycken … men det kanske beror på att man är “äldre” *ler*.

Men det är jobbigt att läsa alltför liten text och för mycket ihopskrivet helt enkelt!

Vad har ni andra för åsikter om det här?

Var har hjälpsamheten, artigheten och respekten försvunnit i vårat samhälle? Det finns inte mycket kvar av den … eller finns den någonstans? Har du upplevt den på sistone kanske? Visst - nog finns det ju hjälpsamma människor, både unga och gamla och artiga sådana också. Men nog har klimatet i samhället blivit betydligt tuffare och hårdare. Är man ung och kille kanske, ja inte får man då visa att man är blödig och kan hjälpa någon gammal farbror eller tant! Jo nog finns det sådana guldklimpar kvar ännu - gud ske lov. Men jag undrar hur ofta någon ställer sig upp i bussen — när en gammal människa kommer! Gör du det?

Och att hjälpa en gammal tant över ett övergångsställe …

Alltså, jag bara frågar mig … känns det inte skönt för dig själv att kunna göra sådana här enkla saker, som glädjer en annan medmänniska! Att som ung och frisk … faktiskt kunna ställa upp för en gammal och lite skröplig människa! För mig är det en självklarhet och det känns bra i hjärteroten min att kunna göra detta. Det kostar ju ingenting annat än några sekunder och några leenden och ett hjälpande handtag för mig själv!!! Alla kanske behöver den här hjälpen någon gång i sitt liv - för alla vill väl bli gamla kanske, eller hur?????? Så hjälp nu - så kanske du blir hjälpt sedan i ditt liv av någon som är ung då!

Visst är det väl helt enkelt fantastiskt att kunna prata, skriva, stava - forma meningar … någonting som startar där uppe i hjärnan, en tanke som formas till ord och meningar … fingrarna som hjälper till med tangenttrycket och pennföringen eller en mun som kan uttrycka sig!

Tänk vilken gåva vi har - vi som kan läsa och skriva! Det är faktiskt inte alla som kan detta i världen - inte ens detta nådens år 2007! Egentligen skrämmande att inte alla i världen har fått denna chansen att lära sig nåt som vi tycker är en elementär och mycket självklar sak att kunna! Ett måste för att klara oss ute i samhället … jag tackar “någon” för att jag har fått ta del av denna gåva … Jag älskar att läsa och skriva …

Vågar du sträcka ut din hand - till hjälp för någon? Vågar du ta emot en utsträckt hand av någon som vill hjälpa dig?

Jag vågar och jag vill - sträcka ut en hjälpande hand … för någon gång behöver även jag en utsträckt hand …

Är vi för rädda att hjälpa varandra, vill vi inte störa någon … vill vi inte se när någon medmänniska behöver hjälp? Vill vi vara anonyma i samhället, vill vi inte visa någon att vi behöver hjälp, vill vi inte visa oss svaga och ynkliga? Anses vi sämre om vi ber om hjälp … vi vill stå på egna ben och klara oss själva och skita i andra??? Är det verkligen så illa ställt med oss människor att vi inte kan ta emot hjälp eller hjälpa någon?

Vad tycker ni - hur upplever ni det här själva. Ber ni någon om hjälp någon gång, hjälper ni någon annan?

Som regel har vi alla flera förnamn, varför - jo vi skall kallas efter våran mamma eller pappa, farmor eller mormor o s v. Men är inte alla dessa förnamn som föräldrarna ger oss, lite onödiga? Vi använder oss ju aldrig av dom, dom skall bara finnas där i personakten … dom skall gå i arv så att säga från den ena generationen till den andra … och ibland förstås skall man skriva “samtliga” förnamn och stryka under det som vi verkligen kallas för!

Själv har jag tre namn: Siv (efter mamma), Barbro (som jag kallas för! - efter ??), Maria (efter min mammas farmor).

Vilka namn har du?

Jag tycker så mycket om denna serie som finns på Cult Design.

Jättesnygga produkter och mycket stilrent - finns massor som jag vill ha av detta! I både köket och badrummet …