Hur tuff är du egentligen!

På en skala 1-5.

Tuffheten ... är den olika

beroende på situation och händelse?

Våghalsig - är det samma som tuff?

Jag bara frågar - har du något svar att ge mig?

Jag är inte speciellt tuff av mig,

och absolut ingen våghalsig person heller.

Vissa saker kan jag väl vara mer modig

att göra än andra saker.

Men jag är nog en väldigt försiktig person

som inte utmanar ödet i onödan, tyvärr ibland!

För visst begränsar man sig när man är

en försiktig person.

Man får inte vara med om lika mycket

som en tuffare och våghalsigare människa.

Men å andra sidan, det jag inte prövat -

det kan jag ju inte heller sakna!

Och visst kan jag beundra människor

som verkligen utsätter sig för nästan vad som helst.

Och verkligen vågar utmana

både sig själv och ödet,

men framför allt sig själv!

Och man växer som person också när man vågar!

Man kliver utanför den här trygga

KOMFORTCIRKELN

där man är trygg och säker

och där man kan allt!

:::

Men ibland måste man våga för att vinna något!

:::

Men som sagt,

jag är ingen tuff person.

Jag är en helylletjej från Någonstans!

Men jag trivs med JAG och hur jag är.

Nu är det för sent också att göra om sig!

Nu är jag så van vid mig själv,

så jag fortsätter så här!

::: 

Anser du dig vara rolig, trevlig, humoristisk ...

eller tycker du själv att du är tråkig och intetsägande person?

Hur tror du att andra människor uppfattar dig?

Stämmer den bilden med din egen bild?

Är du glad, sprallig, skämtsam, allvarlig,

tyst eller högljudd, tar du plats i ett sällskap.

Hur skulle du beskriva dig själv?

:::

Sån här är jag:

Jag är en utåtriktat kvinna, en glad och sprallig typ,

med ett leende åt alla människor,

alltid nära till skrattet.

Skämtar mycket och gärna.

Men kan även vara en fin vän,

en stödjande människa.

En vän att anförtro sig åt.

Gillar inte skvaller!

Är en ärlig person, men alldeles för snäll.

Skulle nog må bra av ibland att

verkligen "säga ifrån".

Men gör det alltför sällan,

det kanske beror på att jag inte

egentligen är i den sitsen att jag behöver göra det.

Jag är en kelig och ömsint person.

Mycket romantisk och blåögd, trots mina gröna ögon!

Men jag menar att jag tror nog alla

människor om gott och tror inte att någon

skulle vilja göra mig illa, bara för att jag

inte själv vill vara dum och djävlig med någon annan!

Jag är hjälpsam och ordningssam,

pedantisk, näst intill olidligt pedantisk!

Precis så skulle jag beskriva mig!

Nu är det din tur!

Varsågod och sätt igång!

:::

Är du en "sån där" som snarkar och driver din partner till vanvett!!! Varje natt ... år efter år!

Min man har snarkat sen vi träffats, då och då ... men om han har haft alkohol i kroppen - då jäklars låter det som timmerstockar som dras upp och ner! Och om han är väldigt trött.

Nu på senare år har även jag börjat snarka. Jag har haft problem med nästäppa ett par år ... om det har med det att göra - ja det vet jag ju inte. Och så har man ju lagt på sig kilon ... det bidrar också säger dom som begriper sig på snarkning. Förr var man ju som en planka!!! Nu är man en planka med "utbuktningar" lite här och lite där *ler*.

Nåja, tillbaka till snarkproblemen ... visst är det irriterande att höra någon snarka hela natten? Man kan ju bli TOKIG för mindre! Och när det då inte hjälper att sparka till eller stöta till den andra, vad gör man då till slut ... jo man går till ett annat rum och lägger sig, tur det finns en soffa ... nu har ju vi även ett gästrum ute i förrådet ... bra att ha faktiskt - men dit har inte jag ännu behövt gå ... även om soffan i vardagsrummet, har varit min nattbädd då och då ... några timmar!

Har ni andra problem med en snarkande partner och snarkar ni själva?

Har ni andra också problem med bloggstatistiken ... syns ju ingenting där alls idag ...?????

Dom flesta har väl nummerpresentatör på sin telefon, bärbara eller stationära - spelar ingen roll. Nu för tiden är det ju mera vanligt än förr …

Men hur gör du då när det ringer? Kollar du först på presentatören om det är någon som Du verkligen VILL prata med - om det är ett okänt nummer, eller anonymt … svarar du då? Jag struntar fullkomligt i att svara när det är nummer jag inte känner igen … det är för det mesta försäljare och dom vill jag verkligen inte prata med! Hatar anonyma nummer … men måste ändå svara - för det kan ju vara från mitt eget jobb eller mannens. För ringer man från våra jobb - så kommer inte numret fram i presentatören - irriterande är det! Och det är ju samma från sjukhus …

Jag tycker faktiskt att alla nummer borde synas i displayen!

Men handen på hjärtat - väljer du bort nåt samtal ibland - bara för att du känner inte just då att prata med personen (även om du känner honom eller henne) ifråga? Jag kan ärligt och uppriktigt säga - att är det ett nummer som jag känner igen - då svarar jag!

Vad säger färgerna?

Svart - syndigt och elegant

Brun - ökar koncentrationen

Gul - Gör dig pigg och vaken

Orange - Symboliserar värme

Blå - När du behöver lugn och ro

Röd - Ger en rejäl energikick

Turkos - Skapar distans mellan saker och ting

Rosa - Gör dig sinnlig och romantisk

Violett - Stärker din självkänsla

Grön - När du vill känna balans

Vitt - Oskuldsfullt och fräscht

Grå - Sobert och neutralt

Jag älskar svart - i allt! Och rött ... på sommaren är det snyggt med kläder i vitt och turkos färg - till den brunbrända hyn. Rosa har jag förr haft mycket av i sovrummet, men inte numera. Orange är en läcker färg ... eller mera då i terracotta. Älskar brända färger. Grått är också väldigt snyggt ihop med svart och lila. Gul färg blir jag glad av, solens färg ni vet. Brunt gillar jag inte och inte heller grönt. Jo vissa nyanser har jag börjat gilla på senaste tiden. Och förstås den gröna färgen i naturen!!! För vad vore naturen om inte grönt fanns där???

Vilka är dina favoritfärger???

Nu för tiden kan man inte helt apropå gå in till någon granne, eller sina vänner ... nej det skall vara en inbjudan ... till vänner och av vänner och likadant av släkten. Jag menar - förr i tiden då kunde grannarna bara knalla in till varandra! På en kopp kaffe och lite trevligt samtal. Men nu skall det vara så invecklat. Man tänker - dom har ju jobbat och är trötta och har säkert främmande - så inte kan vi gå dit nu! Och då sitter vi där alla i våra vardagsrum och ugglar framför tv:n en lördag kväll, alldeles ensammen ...

Varför har det blivit så här - att man inte kan gå och hälsa på sina grannar, vänner ... Det behöver ju inte vara en middag - det räcker väl om man får en kopp kaffe. Och det är väl inte därför man skall hälsa på varandra - utan det skall väl vara för att man vill träffa dessa människorna ... man vill bara träffas och prata och umgås!!

Hur ofta går du in till dina grannar!!!

Dags för några extremt viktiga vardagsbetraktelser igen. Det finns, dessvärre, människor som gör följande:

Låter fliken sitta kvar på mjölkpaketet istället för att kasta den
Drar bort skyddsfolien på smörpaketet till hälften och låter den sitta kvar tills paketet är tomt 
Lägger smörknivar och osthyvlar i kylskåpet
Kastar matrester, skräp och annat i diskhon istället för direkt i soptunnan

Frågan är nu: är det samma personer som utför följande handlingar?

Äter upp hela äpplet, inklusive kärnhus, skaft och klisterlapp
Äter upp hela kiwin, inklusive skalet

Är du en av dom?