Alla har vi våra speciella minnen från förr, från våran egen barndom. På gott och ont ibland. Men minnen finns där.

Om jag tänker på goda minnen, glada och roliga minnen, får det bli med mina bästisar, L och B. Tvillingflickorna som blev mina allra bästa kompisar. Vi bodde mitt emot varandra hemma i våran barndomsby. Vi var tillsammans nästan dygnet runt, bara dom timmarna vi sov - var vi från varandra. Vi var som ler och långhalm. Alltid tillsammans. Vi hade mycket roligt.

Barnen i samhället där vi bodde, hittade på än det ena och än det andra. Vi jagade varandra, flickor i ett lag och killarna i ett. Vi hade ficklampor med olika färger som lyste. Det var vitt sken, rött, grönt och gult sken. Vi gick på smyg på varandra. Speciellt om höstkvällarna när det var mörkt ute. Killarna tog fast tjejerna och stängde in dom i min lekstuga! Åkte mycket skidor, byggde kojor, åkte tefat och pulka och kälke. Vi åkte spark och skridskor. Gick på bio ibland ... cyklade, badade, åkte ut med båt på sommaren, fiskade. Men jag minns att jag var så rädd för maskar, så L fick alltid trä på masken på kroken!!!

Vi kallades dom Tre Musketörerna av kompisarna. Vi var ett oslagbart och ett sammansvetsat team, jag, L och B. Det var med sorg i hjärtat jag fick uppleva att dom flyttade från vår by, visserligen var vi ganska så upp i tonåren då, men det spelar ju ingen roll när man gillar varandra så mycket, man saknar sina kompisar ändå! Det blev aldrig mera som förr ... men så är ju livet - man kan inte alltid vara tillsammans. Men dom blev verkligen saknade av mig ...

När vi kom lite i tonåren, så upptäcktes ju killarna på ett annat sätt än förr! Man fick upp ögonen så att säga för dom *ler*. Det flyttade in en ny kille som hette Stefan. Brunhårig och brunögd och alla flickors favorit. Jag tror alla flickor bara älskade honom!

På sommaren cyklade vi ut till badstället F. Där vi även en sommar jobbade i kiosken. Det var faktiskt mitt första sommarjobb och jag trivdes med det.

Vi lyssnade på Kvällstoppen och Tio i Topp, man hade radion med ut på en brygga och satt där och lyssnade och pratade, som bara tonårsflickor kan! Vi läste Bildjournalen ... vi lyssnade på Kaj Kindvall och Kersti Adams Ray och Clabbe förstås. Dåtidens radioröster som var kända av oss ungdomar. Vi visste vad mentometerknappar var! Flower Power-rörelsen blev kända av oss ... man skulle klä sig som en hippie. Man lärde sig vem Twiggy var, man skulle ha svart-vitrutiga kläder på sig och stövlar ... 

Ja tänk vilka härliga tider det var, helt bekymmerslöst och mycket bra.

I skolan trivdes jag, alla kände alla och var alltid tillsammans. Det var ingen mobbing eller otrevligheter där. Vi hade roligt ... En trevlig byaskola där även min mormor - min kära lilla mormor - jobbade som kocka.

Men tiden med mina bästisar var allra bäst. Vi trivdes ihop och gjorde allt tillsammans.

När jag var 10 år fick jag en mellanpudel - en svart hane som fick namnet Bob, bara för att mormor och morfar hade haft en Norrbottensspets med just samma namn och som jag kom ihåg från min unga barndom.

Jag minns en gång när vi var 6 år ... jag gick ner mig på vårisen alldeles nedanför min morfars sjöboda, mina kompisar var med förstås och dom räddade mig! Jag kommer än idag inte ihåg hur jag kom upp från vattnet - bara att dom gick på var sin sida om mig hem till mina morföräldrar som bodde alldeles ovanför! Jag hade hamnat under isen, försökt slå sönder den och ta mig upp ... men minns inte hur. Jag minns bara att jag hade den där issörjan ovanför mitt huvud!! Och samma sommar fick jag gå simskola och lära mig simma, men det tog ett bra tag innan jag vågade släppa simdynorna. Var livrädd för att hamna med huvudet under vattnet!! Detta sitter i ännu - så gammal jag är! Den rädslan har aldrig lämnat mig!

Så jag tackar mina bästisar för att dom räddade mig från drunkningsdöden!

Oj vad man börjar att minnas mycket när man gräver i sitt inre och i sina minnen, men nu måste jag sluta - för annars orkar ingen läsa! Jag hoppas någon orkat läsa hit!

... hoppas nu att låtarna är BÄTTRE än alla dom andra omgångarna ... det är välbehövligt nu att vi ändå får fram en superbra låt till Melodifestivalen.

Jag har inte hört någon låt ännu, men hoppas på att Pirelli och Linda B har bra låtar. Har hört att dom skall vara superbra - men det återstår ju att se det!!!

Jag kommer väl att vara lika förbannad efteråt som efter dom andra tävlingarna!!!! Men hoppas kan man ju alltid göra.

* har ni hört några av låtarna? *

Vasaloppet går av stapeln för - jag tror det är 84 gången i morgon! Vilket evangemang, vilken folkfest. Fantastiskt är det tycker jag. Gillar verkligen att sätta mig där framför tv:n min - med en kopp kaffe - och kolla på Vasaloppet. Starten är något enormt magnefikt och läckert. Alla möjliga färger på dräkterna. Massor med människor överallt på startfältet. Det måste vara helt otroligt att få vara med om ett Vasalopp - givetvis mest då som aktiv i spåret, men även på sidan om. Det är ju ett skådespel utan dess like! Detta loppet samlar ju massvis med deltagare varje år. Och inte bara inhemska löpare ... utan från alla möjliga länder.

Här kan du läsa mera om bakgrunden till Vasaloppet.

* känner du någon som åkt Vasaloppet eller har du kanske gjort det själv? *

Jag har en morbror som har åkt loppet över 10 gånger - jag minns inte hur många. Och så har jag några arbetskompisar som faktiskt också åkt loppet flera gånger.

Men jag - jag åker loppet från tvsoffan min - det är ganska så jobbigt det också *ler*. Däremot måste jag säga att jag beundrar alla som ställer upp och åker - dom skall ha en eloge. Dom gör en prestation!! Och för den här svenska traditionen vidare och vidare ...

Här om kvällen var det ju nystart av Rent hus - såg ni det? Det gjorde jag och förundrades över hur någon människa kan ha det så där hemskt i sitt hem!! Inte klokt vad saker människan hade, inte en ledig plats någonstans! Skitiga sängkläder, prylar precis överallt. Det går ju inte att hålla rent när man har det så där ... fy så äckligt säger jag. Kan inte förstå hur han kunde tvätta sig - eller det kunde han väl inte i lägenheten. Det var ju fullt med saker i badkaret och tvättstället. Dom bar ju ut nästan 3 ton skräp från hans lilla lägenhet. Otroligt och ofattbart - jag undrar hur många som faktiskt har det så där och kanske ännu värre i vårat land. Och tänk vad småkryp det blir ... usch. Jag menar - städning är ju a och o överallt. Det är ju superviktigt att hålla rent!!! Jag blir ju tokig bara jag ser ett endaste litet skräp på golvet eller dammkorn som alltid finns i luften. Man ser dom ju så väl när solen lyser in genom fönstren. Men jag städar ju varje vecka ordentligt ... och badrummet får sig ju en genomgång oftare. Jag säger bara - herregud hur en del kan ha det i sitt hem ...

Jag såg i sen minkkatalog som jag fick med posten idag en intressant sak. Det var om handkräm ... så här stod det: "låt inte dina händer avslöja din ålder". Då undrar jag så här: är det fult att åldras? Varför skall åldern döljas???

Ålder drabbas vi alla av om vi får leva så pass länge, åldern är väl inget att skämmas för. Ålder kan vara lika vacker som ungdom.

Funderar över detta:

Varför måste det göras toapapper, bindor och troskydd med mönster på???

Jag tänkte på den frågan idag när jag tog på mig ett trosskydd och såg att det var ett gulligt blommönster på skyddet - löjligt tänkte jag - vem fasen bryr sig om det är helt slätt eller mönstrat? Inte jag i alla fall - jag använder inte trosskydden eller bindorna eller toapappret bara för mönstrets skull! Det är ju för funktionens skull dom används eller hur? Av vilken anledning göra ett mönster eller som på toapappret en massa figurer i färg ... det skall ju färgas av helt annat och sen spolas bort!! Slöseri med resurser känns det som. Så ni kvinnor som köper trosskydd och bindor: kollar ni vad det är för mönster först???? Och är det samma med toapappret?

SKITGOTT

Varför säger vi så? Jag tror inte att skit är gott! 

JÄTTELITEN

Varför säger vi så? En jätte är väl allt annat än liten?

KANONBRA

Varför säger vi så? Hur bra är en kanon och vad jämför man med?

Visst är det trevligt med ett vänligt ord som någon annan ger dig - oavsett om det är någon bekant eller helt okänd människa. Det betyder jättemycket och man blir så glad och positivt laddad inombords. Man bärs som av vingar i ett glädjerus ... tänk så trevligt det är att kunna glädja varandra. Kostar så litet och betyder dessto mera. Det är ju trevligt att både få ge och ta emot ett vänligt ord ...

Så därför kan man nog önska att vi människor vore lite mera vänliga av oss till vardags - ute i samhället. Prata med en okänd, säga tack och ge ett leende till kassörskan på affären, till busschauffören ...

Vi behöver nog lite vänlighet alla varje dag - en dos behövs alltid av denna trevliga egenskapen tror jag!

Och jag delar gärna med mig av mina vänliga ord och handlingar till andra! Det glädjer andra och i slutändan också mig själv!