Alla har vi väl någon gång blivit vettskrämda när telefonen ringer mitt i natten, när vi ligger och sover!

Man blir rädd - för det första som far genom huvudet är ju - det har hänt nåt!! Annars ringer ju ingen mitt i natten!

Men är det så att man får prata med en fylltratt när man i sin rädsla lyfter på luren - ja då blir man ju vansinnigt arg!!!

Se för faaaaaan till att slå rätt nummer din jävla typ!!!! Ringa och skrämmas så där mitt i natten jävla fylltratt.

Känns det igen? Skulle tro det ... alla har nog varit med om det någon gång som sagt!

Men man kan ju då efteråt när man kastat på luren efter fyllesnackepären på andra sidan - andas ut - det hade inte hänt nåt!!!! Puh - hjärtat for ju upp i halsgropen på en och lättnadens suck fyller hela andningen - när man sen lägger sig till ro igen på kudden.

Det är ju ett program som börjat på TV 5 som heter "Sanningens ögonblick". Har själv inte sett programmet - bara för att sådana här skandalprogram tilltalar inte mig ett dugg. Men jag har ju inte undgått att läsa om det i Aftonbladet.

Nu senast en pojkvän som erkänner både det ena och det andra och tycker saker och ting om sin flickvän, medans hon sitter med i sändningen!!

Det är nedrigt, lågt (lägre än Glocalnet!), jävligt gjort, pinsamt - jag vet inte allt vad jag skall säga om det!

Varför måste man sitta och skandera i direktsändning i televisionen? Varför kan man inte säga sådana här saker på "tu man hand"? Är inte det bättre? Vad vill man bevisa och för vem? Vill man göra sig märkvärdig?????

Frågorna är många - men svaren - vad är dom?

Vad tycker ni andra om sådana här program och har ni sett just det här programmet?

Tänkte i morse när jag åkte iväg till mitt jobb - innan jag klev in i bilen reagerade jag på allt detta fågelkvitter som råder just nu i naturen! Det är alla möjliga och omöjliga läten av fåglar, man ser varje dag nya flyttfåglar som vänt åter till oss nordbor. Sädesärlan och bofinken Knut såg jag igår, rödhaken har jag sett för ett tag sedan och så bergfinken idag utanför mitt jobbarfönster. Trasten flög över vårat hus igår, gäss såg jag i söndags flyga över huset också ... koltrasten - ja det är otroligt vilket fågelliv det är just nu och jag njuter av att få vara delaktig i allt detta liv. Hela naturen vaknar ju upp och så även vi människor. Tänk om man inte hörde alla underbara ljuden som hör våren till - det är faktiskt inte alla förunnat - så passa på att stanna upp och njut människobarn!!! Denna tid är nu och den är fantastisk!

Vad betyder ett skratt för dig? En källa till glädje kanske ... då du hör ett gott skratt - kanske du vill skratta själv! Att dessutom höra ett barns ljuvliga och hjärtliga skratt - är väl helt enkelt underbart så säg! Det kommer verkligen från hjärtat!

Och visst är det så att ett skratt glädjer oss människor ... man blir smittad så att säga. Det är svårt att hålla sig själv för skratt ... ett skratt är befriande och härligt. Det är verkligen glädje!

Jag skrattar ofta och mycket ... jag vill både glädja och vara glad själv.

Det är bra och nyttigt för oss människor att få skratta! Tänk dom stackars människor som inte får skratta eller ens kan. Så oändligt tungt det måste vara för dom! Kan inte tänka mig ett liv utan ett skratt! Att kunna hitta den glädjen varje dag som gör att man får skratta - det är viktigt.

Dom människorna som aldrig skrattar, har dom ingen humor eller har dom inget att skratta åt, är det bara sorg och bedrövelse i deras liv? Jag vet inte ...

Skratt och humor hänger nog ihop väldigt mycket. Jag är tacksam för att jag har humor och för att jag alltid hittar något i mitt liv och i min gråa enkla vardag som jag kan skratta åt!!!

Sitter och kollar på Nyheterna på fyran. Det är reportage om strejken som bröt ut idag bland vårdpersonalen, sjuksköterskorna. Det pratas om samhällsfarlig strejk ... Av cirkus 3000 varslade var det bara drygt 1000 som blivit uttagna i strejk.

Det är konstigt att det aldrig går att kompensera dessa människor som har dessa yrken, dessa typiska kvinnoyrken. Det är inte bara ett kall, som förr i världen - att bli sjuksköterska! Det är människor som studerat och tagit lån för att uppnå sitt drömyrke! Varför kan det inte värdesättas mera det som dessa människor gör! Dom jobbar med människor, det är liv dom har att göra med. Liv och död ... Men varför får dom inte en rimlig ersättning för sitt jobb då? tänk - det är konstigt att höga chefer inom olika yrken och branscher - aldrig behöver gå ut i strejk för att få högre löner! Nej det behöver dom inte - för bolagsstyrelserna bestämmer att dom skall ha miljonbonus och miljonlöner! Bolagsstyrelserna är dom själva.

Det skulle inte behöva finnas vilda strejker eller överhuvudtaget strejk - människor måste väl kunna få löner som sätts i motvikt till det dom gör! En dräglig lön som folk faktiskt kan leva på! För nog är det skillnad på chefers löner och en sjuksköterskas! Visst - det förstår till och med lilla jag att det måste vara en viss skillnad, men inte SÅN orimligt skillnad som det är inom vissa grupper.

Det är bara så här i samhället - att när "vanliga" arbetstagare och människor skall ha högre lön, - ja då finns det aldrig UTRYMME! Det finns inga pengar, eller kanske någon futtig krona bara! Men när chefer skall ha högre lön - eller politiker - ja då handlar det om tusenlappar eller miljoner! Varför är det så? Är det rättvisa det? Inte ett skvatt ...

Lite rim och reson måste det väl gå att få i lönesättningar!

Och visst är det ju så att det är alltid den tredje parten - dom sjuka i det här fallet - som drabbas av strejken. Men ändå hoppas jag att sjuksköterskorna kommer att få det dom vill ha - men tyvärr så tror jag inte det! Det finns inte utrymme kommer det att sägas!  

Tittar bara ut genom mitt fönster - tänker:

Vad solen är vacker ändå! Vad den glädjer oss människobarn! Vad man blir pigg av solen! Vad den kan värma gott en frusen själ! Vilken glädje solen medför - speciellt till oss nordbor som har sett mörker och känt kylan i ett halvår!!!

Jag älskar SOLEN! Jag trivs med SOLEN, den gör mig pigg och glad och ger mig välbehövlig energi!

Sitter på altanen, en aprildag - jag öppnar mina sinnen - mot naturen och livet ... släpper in alla ljuden som finns där ute. Jag känner solens varma strålar mot mitt ansikte, det värmer gott efter en kulen vintertid. Jag hör fågelkvitter och deras glädje över värmen och livet. Porlande ljud hörs från stuprännorna - när snön tinar på taket. Jag hör vindens ljud i trädkronorna när det blåser. Jag kan känna dofter, jag hör ljud, jag förnimmer livet och våren!

Håller en kaffekopp i min hand, det ryker från det varma kaffet, jag smakar - gott känner jag. Njuter och kopplar av, varvar ner och känner mig så lugn och harmonisk. Nog är väl livet ändå härligt att leva! Så tänker jag ... man tinar upp på våren, med ljuset och värmen. Man känner att man lever och tacksamma tankar kommer.

Mitt ansikte vänds upp mot solen, skönt - det värmer gott. Man hör barnens glada skratt när dom cyklar förbi ... alla dessa ljuden hör jag och njuter oerhört mycket av detta - för många kanske aldrig får höra dom. Eller många som kan höra, dom lyssnar inte - utan rusar förbi och livet bara försvinner. Många stannar inte upp och njuter av det lilla, av det viktiga här i livet, av det underbara och självklara - av den gråa vardagen!

Alldeles för många tänker på sin karriär, jag vill inte förringa den ... men tänk så många som faktiskt aldrig njuter på riktigt. Av det enkla som faktiskt naturen och livet kan bjuda på!

Jag fick mina reflektioner precis nu - när jag satt ute på min altan med en kopp kaffe. Solbrillorna på nästippen, solen är så stark och intensiv idag. Jag har suttit och njutit i två timmar där ute. Bara suttit och tänkt och filosoferat och njutit.

Passa på att njuta av livet ... jag vill tacka livet - som har gett mig så mycket ...

Och tänkt så glad man kan bli bara av att höra takdropp och fågelkvitter!!! En solig vårdag ... någonstans i Sverige!

En tanke dök upp i skallen min - som vanligt. Förr i tiden var det ju s k kärnfamiljer alla - nästan - tillhörde. Men numera är det nog mera sällan en kärnfamilj existerar ... eller har jag fel?

Med kärnfamilj menar jag: mamma, pappa, barn. Hela livet - utan att "byta ut" någon person i familjen - om ni förstår hur jag menar.

Numera är det ju väldigt ofta "mina och dina barn", styvpappa- och mamma, en del säger till och med plastpappa och plastmamma - vilket jag inte gillar alls ... varför kan man inte bara säga mamma och pappa - även om det inte är biologiskt rätt alla gånger ... eller om så önskas förnamnen bara.

Min familj som jag har befunnit mig i dom senaste "många" åren ... är en kärnfamilj. Vi är intakt så att säga.

Men hur tänker ni då ni hör ordet kärnfamilj ... och hur viktigt tycker ni att det är med en sån.

Det är inte alltid bäst att bibehålla kärnfamiljen - inte till vilket pris som helst ... det kan fungera hur bra som helst även om det kommer nya "medlemmar" in i familjen.

Jag menar absolut inte att kritisera eller skuldbelägga någon med detta inlägget!

Men kul att höra era tankar runt det här ... om ni vill förstås.