Många har nog skrivit kärleksbrev - i sanden kanske. Nu för tiden är det nog mest SMS som skrivs. Inga brev i vanlig ordning … som förr i tiden.

Jag tror att när människor är kära - så är dom också fantastiska brevskrivare, författare, känslosamma ord kan sättas på pränt … som aldrig annars. Kärleken gör att vi kan förmedla dom allra innersta kärlekstankarna och orden.

När vi är så där himlastormande kära - så kan vi konsten att verkligen förmedla känslorna vi känner … man vågar som aldrig förr.

Kärleken och författandets gåva - går hand i hand - tror jag!

~ Alla kan bli kära och alla kan författa ett kärleksbrev då ~

Loveart, kärlekskonsten …

Kärleken gör att vi vågar bjuda på oss själva, vi öppnar oss, vi är oss själva … bara för att vi är kära … underbart och så härligt … jag önskar alla kan få vara kära!

Tänk vilken känsla, vilka drömmar och pirr i magen!

Hur vet man att man träffat den Rätte?? Det vet man inte helt säkert - någonsin, eller hur? Man kan bara lyssna på vad ens eget hjärta säger just nu!

Kärlek är svårt, det är underbart och det är jobbigt. Den kan vara glädje, lycka, stor sorg. Kärlek kan övergå i hat ... så hemskt och förfärligt! Kärlek kan smärta nåt ohyggligt, kärleken kan göra att man svävar på rosa moln och tycka att allt och hela världen är underbar!

Obesvarad kärlek måste vara hemskt! Besvarad fantastiskt ... att kunna få dela något så fint som Kärleken till varandra!

Men att ändå veta att det är den rätte man träffat - ja vem vet det - ingen helt säker. Det är klart - man tror det kanske just då ... men det kan visa sig helt felaktigt senare! Då kärleksdimman för ögonen lättar - så kanske man ser den s k rätte med helt andra ögon till slut ... tyvärr!

Själv har jag hittat den Rätte för mig, han är min man - han är ett med mig - han är min andra hälft - en del av mig för alltid! Vi har varit tillsammans i många år ... ångrar inte att jag "träffade på honom" en gång för länge sedan! Love you C ...

Aldrig säger jag - att jag skulle acceptera detta! Men det är återigen alltid så lätt att säga det när man står på sidan om, inte mitt i nåt sånt missbruk eller misshandel. Då är det alltid så lätt att säga: Aldrig jag! Men det vet man inte hur man skulle göra och reagera om man vore där mitt i! Men jag har väldigt svårt för att kunna tro detta om mig själv - att jag skulle acceptera stryk av någon … jag kan bara inte tro detta om mig själv helt enkelt! Det skulle vara slut vid första gången - absolut - för i mitt sinne, så slår man ALDRIG någon som man älskar och tycker om! ALDRIG NÅGONSIN! Det förekommer helt enkelt inte i min värld! Jag dömer ingen - förstår ni! Detta är bara ett litet inlägg som jag skriver för att starta tankar och diskussioner kring detta ämne.

Själv så har jag med egna ögon sett min egen far misshandla och slå min mamma … så helt främmande för detta är jag ju inte - har liksom upplevt det i min närhet - även om det inte drabbat mig själv personligen! Min mamma … hon stannade kvar … år ut och år in … kan inte fatta detta!

Detta är ett STORT och farligt och jobbigt ämne för många, det är allt för många som är mitt i och har varit med om detta, tyvärr! Många som har ärr för livet och inte kan lita på någon! Jag beklagar bara att detta förekommer hos någon … det förekommer mycket elände bakom hemmets stängda dörrar! Det är inte alla som kan säga i “hemmets lugna vrå”! Än en gång tyvärr … Allt för många har ett “rent helvete” där hemma, i hemmet där man skall kunna känna trygghet och harmoni, stillhet och kärlek …

Visst är det konstigt det här med hår. Jag menar - lockigt eller rakt hår. Dom som har rakt hår vill göra det lockigt och köper locktänger och annat som gör vackra lockar - medans dom med lockigt hår vill ha rakt och köper plattänger!!!

Visst är det väl ändå underligt ... man är aldrig nöjd!

Jag läste något så fantastiskt bra som Tesza skrivit - LÄS HÄR!

Jag blev så inspirerad själv att skriva av mig lite om ämnet - så här kommer då mitt inlägg:

Alla barn borde ha rätt att få känna sig trygga, vara älskade, ha mat och kläder och föräldrar som verkligen bryr sig om dom. Men tyvärr så ser ju världen inte så ut. På alldeles för många håll är det barn som bor på gatan, letar mat i sophögar, faller offer för omänskliga så kallade människor ... som utnyttjar dom för sitt eget sjuka begär. Och sen bara kastar bort dom som en trasa efter att fått sitt jävla behov mättat för denna gången!

Jag såg en gång ett program, just om pedofiler. Där fick man höra att en man ringde på ett ställe som kunde fixa barn för att utnyttjas, han frågade om det var ok att han efter sitt utnyttjande - fick döda barnet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Har ni hört så fruktansvärt hemskt!!!! Jag önskar att sådana människor aldrig fick födas ... världen behöver inte sådana människor! Dom tillför så stor och hemsk skada på så många små barn, unga flickor och pojkar ... bara för sitt sjuka sjuka sjuka jävla behov och begär. Jag blir så fruktansvärt upprörd när jag tänker på allt detta. När jag såg detta programmet så satt jag och grät ... jag grät för dessa barn som bara utnyttjas ... som aldrig får känna av mänsklig värme och kärlek! Det är hemskt, det är tragiskt, det är ofattbart!

Samtidigt så behöver man inte gå ut i samhället för att det skall finnas s k människor som utnyttjar barn - det förekommer även inom hemmets väggar! Jag vet ... är själv drabbad i min barndom! Ett barn skall aldrig någonsin behöva vara med om något sådant här - aldrig aldrig aldrig!!!

Alla begriper ju att detta med att vilja ha sex med barn, mycket små barn också - inte är étt normalt beteende! DET ÄR INTE NORMALT!!!! Det är SJUKT, det är HEMSKT, det är VIDRIGT!!!! Det är så mycket - men det är INTE NORMALT!

Och skulle man känna lust till ett barn på detta sättet, då skulle man söka hjälp - jag skulle bli rädd för mig själv!!! Och för vad jag med mitt begär kan tillfoga ett barn!

Ett barn kan ju aldrig välja, dom är ju i händerna på den vuxne - starkare personen! Dom får ingen hjälp, ingen lyssnar på dom. Dom är utsatta att utnyttjas bara - hemskt!

Jag frågar mig än en gång - som så många gånger förr - hur kan man känna en sexuell lust till ett barn? För mig är det helt ofattbart - det är mycket sjuka människor detta handlar om - men dom måste ju få hjälp - och dom måste söka hjälp själv. För alla vet ju om att detta är så fruktansvärt onormalt som något kan bli!

Läste i Aftonbladet idag att Försäkringskassan hade varit framme igen.

Det var bl a en man som hade svårt för att både sitta och stå - Försäkringskassan menade att han kunde ju ligga och arbeta!

En annan hade diarré - sprang minst 10 gånger per dag på toa - denna personen skulle också kunna jobba!

En familj hade mist sin lilla baby ... Försäkringskassan menade att sorg är ingen sjukdom!

Jag säger bara så här: Sverige har blivit KALLT och HÅRT! Inte ett dugg mänsklighet finns kvar! Vad beror detta på???? Inte underligt att samhället ser ut som det gör - med alla självmord, misshandel. Kallt skall med kallt bemötas tydligen! Ingen mänsklig värme finns kvar. Det är oerhört hur Försäkringskassan kan sitta och sätta sådana här gränser! Hur orkar man jobba själv på ett sånt ställe! Jag skulle aldrig orka med denna hårdhet. Jag menar - folk har i alla tider varit sjuka och kommer också att i alla tider fortsätta med detta. Det finns faktiskt sjuka människor som behöver få vara sjukskrivna - utan tidsbegränsning också!

Det är faktiskt inte alla som försöker luras och fuska sig till sjukpenning!! Dom flesta är nog ändå sjuka ... även om jag också förstår att det har missbrukats och blivit försämrat genom detta! Och visst är det ju synd när folk inte är ärliga! Någon som behöver hjälp blir lidande istället!

Inte underligt att folk blir sjuka om dom bemöts på detta sättet!!! Är man redan sjuk - så inte blir man friskare - utan ännu sjukare. Både kroppsligt och själsligt tror jag. Detta måste tära på människorna. Fy fan säger jag bara.

Och dom motiverar också detta med att "man inte skall sjukskriva i onödan" ... men för klåden - det måste ju finnas känsla, medmänsklighet, förståelse, empati ...

Att kunna säga att sorg inte är någon sjukdom ... vem fan har bestämt det! Jag säger bara ... någon som har upplevt sorg vet att man känner sig sjuk och måste få bearbeta den - detta är också individuellt hur länge detta kan ta.

Hur kan man jobba om man bara gråter ... inte kan tänka på något annat än den som är borta. Och tänk så hemskt - att förlora ett barn och inte få sörja och vara hemma under denna tiden!!!

Jag fattar inte vart detta samhälle är på väg! Inte underligt att så många människor far illa och mår psykiskt dåligt - inte bara kroppsligt!!

Och sen att Försäkringskassans egna läkare kan sitta och bedöma människor dom aldrig ens träffat - det är väl om något konstigt och märkligt! Patientens egen läkare blir nästan omyndighetsförklarad inom sitt yrkesområde, när Försäkringskassans läkare bestämmer något helt annat än patientens läkare redan har gjort ... efter kanske flera års uppföljning, utredningar, undersökningar, provtagningar.

Passa dig svensk - det duger inte att bli sjuk! Håll dig frisk ... för ve och fasa om du blir sjuk och behöver vara hemma! Då kommer Försäkringskassan med pekpinnen och slår dig!!!

Jag menar inte att kritisera dom människor som jobbar där - det är ju inte dom själva som personligen hittat på dessa regler. Utan det är politikerna ...

Inte nog med att jag längtar vansinnigt efter våren! Och just då denna ovädersdagen ... så långt från våren man kan komma. Med snöstorm. Även om det mest nu har övergått i regn. Grådassigt väder är det ...

Men nu längtar jag efter surströmming också!! Antar att många där ute frågar sig - hur kan man längta efter surströmming? Men det är inte svårt alls - det är ju så gott förstår ni! Och det var länge sedan jag åt surfisken faktiskt - inte sedan i höstas. Har visst en burk i garaget - tänk om man skulle ... skulle äta av den i veckan någon dag. Synd bara att gubbelubben har nattskiftsveckan! Han åker ju till sitt jobb redan efter halv 3 på eftermiddagen. Jaja jag får väl längta ett tag till då ... kanske till helgen!

Förstår inte vad trött jag är idag. Visserligen vaknade jag ju tidigt som alla andra dagar, och jag har gått an som en tok i köket med all matlagning.

Men jag förstår ändå inte att jag är sååå trött. Inte lite trött - utan mycket trött. Håller nästan på att somna. Skulle se skidskytteherrarna och det var nästan inte att jag orkade hålla öppet mina ögon! Men det är väl den här jädrans envisa förkylningen och så vädret som påverkar mig. Det är ju snöstorm här och vädret och temperaturen far ju som en jojo varje dag. Igår -17 grader och idag plusgrader!!! Det är fjärde veckan som jag är krasslig av min förkylning!!!