Alla har vi en väg som vi vandrar på - genom livet. För en del går denna vägen spikrakt, framåt eller till helvetet! Och för många andra blir det små avstickare - än hit och än dit - men till slut hittas den inslagna och välbekanta vägen igen. Man känner igen sig och fortsätter sin livsvandring ... någonstans, men vet man någonsin vart den för en? Många gånger är det ju en ren slump på vilken väg man hamnat vid livets början. Man bestämmer inte alltid själv, livet ter sig så olika ut och vägarna kan se olika ut ... För många är det backigt och knöligt och mycket hinder på vägen, men dom lyckas ändå ta sig förbi och fortsätta sin vandring! En del ramlar ner i groparna som finns där på vägen, en del tar sig upp - andra inte! Dom drunknar i den vattenfyllda gropen.

Om du frågar dig själv så här: är du nöjd med ditt livs väg - hur skulle du svara på den frågan?

Mitt svar lyder nog så här: i stort är jag nöjd. Visserligen så önskade jag att jag tagit lite avstickare tidigare i livet på min vandringsfärd, prövat lite mera saker och vågat mera, men i det stora hela är jag nöjd. Min väg har kanske inte varit helt rak - alltid - men för det mesta ... jag har också ramlat i gropar på min färd, men alltid - hittills - tagit mig upp. Med egen hjälp eller med andras hjälp!

Min livs vandringsfärd har givit både rosor och törnen, som för dom allra flesta människor. Jag har mött många intressanta människor, människor som gett mig minnen, sorg, glädje, skratt och tårar. Många möten på vägen - har varit väldigt korta och bara glimtat förbi, medans andra möten har satt djupare spår i mitt inre, många har följt mig på min vandring ... lång tid eller kort tid.

Min väg har varit både grusväg och asfalt, raksträcka och kurvigt. Backkrön och korsningar ... Men det var min väg, min egen väg, vald av andra och vald av mig själv ...

Min väg har fört mig hit - där jag är idag ... min väg stannade vid min man och vår gemensamma son, vårt hus och hem, mitt jobb ... allt det som är mig så kärt och bekant!

Och vid vägens slut hittar jag min regnbåge ... för under mitt livs vandring har jag mött kärleken och tryggheten och glädjen!

Jag undrar just det - har vi alla människor nån sorts hemlighet - som bara är våran egen. Och inte ens den vi lever ihop med vet!

Kom att tänka på det, då jag såg filmen Wallander "Hemligheten".

Det är klart - man har väl inte berättat precis allt för alla man känner, för det gör man väl inte heller - men min man vet ju allt om mig, både allt det goda och allt det dåliga som är JAG!

En Hemlighet är ju ingen Hemlighet - om alla vet om den!

Jag funderade på detta med hår, kort eller långt! Att ibland så vill man ha kort hår - men så ibland kommer den här längtan efter långt hår tillbaka. Men det tar ju evigheter innan håret vuxit ut och blivit i rätt längd, medans det går fruktansvärt fort att klippa det kort!

Då tänkte jag så här: tänk om man hade en inbyggd hårknapp, bara att trycka på den och få precis den längd man vill ha på sitt hår och när man vill det! Det vore väl idealet - man skulle även slippa gå till frissan på det sättet! Och spara en massa pengar skulle man också göra …

Kanske nån gång i framtiden att denna "hårknapp" finns i människan. Vem vet …

… nu är mina tankar och funderingar igång igen *ler*.

Det är ju allmänt känt att ungdomar har finnar ... och att det då kallas för "ungdomsfinnar". Men om man som en medelålders gammal tant eller man har en finne på hakan ... vad kallas det då - är det ålderdomsfinne????? Förslag nån ...

Och när slutar man vara ungdom - i vilken ålder!!!!

Bara en konstig och helt onödig tanke som poppade upp i min virriga hjärna just nu!

OBS! Detta är inget "självporträtt" av mig ...

Brukar du tycka synd om dig själv någon gång och vad gäller det i så fall? Tycker du synd om någon annan i din omedelbara närhet ... eller om andra människor i nåt annat land kanske.

Jag kan ju känna av den här empatin för andra människor väldigt ofta, människor som har det svårt, tragiskt, jobbigt ... är sjuka, fattiga, ensamma ... dom människorna tycker jag synd om.

Men vad är det den här "tycka-synd-om-känslan" för nåt ... vad gör man åt det ... inte mycket - jo många människor gör väl mycket för andra - men för dom flesta blir det en stillsam tanke framför tv:n eller tidningen ... när man hör eller läser om nåt människoöde någonstans. Man glömmer lika fort som man har hört om det ... man engagerar sig bara en liten liten stund ...

Man kan känna för andra människor som är sjuka - människor som man känner ... man tycker synd om dom.

Jag måste nog säga - att då det gäller att tycka synd om mig själv ... så brukar jag inte hänge mig åt den tanken precis. För egentligen så har jag det bra ... på alla sätt och vis helt enkelt! Så varför tycka synd då!!! Detta var återigen en liten tanke och fundering en helt vanlig svensk eftermiddag någonstans i Sverige - vid en dator och i ett huvud hos en människa som tänker alldeles för mycket ibland!

Man kan drömma alla sorters drömmar - det kan handla om både sanndrömmar och mardrömmar eller kanske våta och erotiska drömmar!

Men hur är det med dig - drömmer du ofta mardrömmar och vad kan dom i så fall handla om?? Jag kan drömma ibland att jag ramlar från någon hög höjd, man känner riktigt hur man faller och rycker till i sängen ... kan bero på att jag är superhöjdrädd!! Mardrömmar av olika slag har man väl drömt under sitt liv, däremot kommer jag inte ihåg så här på rak arm någon specifik just nu - bara att man ibland faktiskt är glad att man vaknar och inser att detta var en dröm bara och lättnaden känns i kroppen!

Sanndrömmar ... det vet jag inte heller om jag har drömt några.

Man borde nog egentligen skriva upp det man minns från sina olika drömmar ... för drömmar är något flyktigt och flyter bort i vaket tillstånd! Men en DRÖMBOK är kanske inte helt fel!

Vissa drömmar är bara så ljuvliga, så man blir nästan arg när man vaknar, man vill bara fortsätta att sova och drömma vidare och se vart allt leder!!!

Jag står och tittar ut genom mitt fönster.

Naturen är färgad i grönt, rött och gult.

Dimman ligger tät, som en filt - över allt.

Skapar en magisk stämning och atmosfär.

Det är som om en grå andedräkt andas över naturen.

Löven faller sakta ner mot marken,

bildar en gul och röd matta ...

Hösten är här - det märks allt tydligare.

Luften är kyligare, dagarna blir allt kortare.

Jag förundras över naturens många skiftningar.

Luften är blöt av all dimma ...

Trädgården går i dvala, trädgårdsmöbler

städas undan för vintern, liksom alla blomkrukor.

Vart tog den här sommaren vägen?

 http://bloggbilder.aftonbladet.se/images/997/img_46fca56f2548e.jpg

Sista tiden har väl ingen undgått att läsa eller höra talas om Burma - landet långt borta - nånstans. Inte så vanligt resmål ... men ändå - ett land på vår egen planet! Och som befolkas av människor som inget annat önskar än att få demokrati! Efter många långa års förtryck ... tänk att det skall vara så svårt för människor att få demokrati! Något så SJÄLVKLART tycker jag. Något ALLA borde få ha i sitt land ... inget konstigt att önska sig det alls.

Jag beundrar alla människor var än dom finns, som kämpar för frihet och demokrati. Med risk för sitt eget liv ... dom kämpar och gör något så oerhört bra för både dom själv och framförallt för dom efterföljande i deras fotspår.

Vad man speciellt kommer att minnas från den här tiden, det är nog dom här rödklädda munkarna som marscherar i fronten ... mot militärerna, mot gevärspiporna och skotten!!! Dom är beundransvärda och jag hyllar dom ...

Jag hoppas och tror att detta kommer att föra något riktigt gott till slut i detta landet, även om många människoliv kommer att spillas ... tragiskt och onödigt.

Vad är det som gör att någon, militärer eller någon annan makthavare - inte kan ha demokrati i sitt land - är dom så oerhört rädda att förlora sin egen makt och position ... så dom vill härska över sitt eget folk med järnhand och gevär! Varför inte vilja bli populär på grund av att dom gör något som är bra, något bra för sitt eget folk!!  Detta med att vilja ha makt - är inte alltid så bra - när makten missbrukas!!

Jag instämmer i burmesernas kamp mot förtrycket och för demokrati!