Direktlänk till inlägg 11 oktober 2007
Alla har vi en väg som vi vandrar på - genom livet. För en del går denna vägen spikrakt, framåt eller till helvetet! Och för många andra blir det små avstickare - än hit och än dit - men till slut hittas den inslagna och välbekanta vägen igen. Man känner igen sig och fortsätter sin livsvandring ... någonstans, men vet man någonsin vart den för en? Många gånger är det ju en ren slump på vilken väg man hamnat vid livets början. Man bestämmer inte alltid själv, livet ter sig så olika ut och vägarna kan se olika ut ... För många är det backigt och knöligt och mycket hinder på vägen, men dom lyckas ändå ta sig förbi och fortsätta sin vandring! En del ramlar ner i groparna som finns där på vägen, en del tar sig upp - andra inte! Dom drunknar i den vattenfyllda gropen.
Om du frågar dig själv så här: är du nöjd med ditt livs väg - hur skulle du svara på den frågan?
Mitt svar lyder nog så här: i stort är jag nöjd. Visserligen så önskade jag att jag tagit lite avstickare tidigare i livet på min vandringsfärd, prövat lite mera saker och vågat mera, men i det stora hela är jag nöjd. Min väg har kanske inte varit helt rak - alltid - men för det mesta ... jag har också ramlat i gropar på min färd, men alltid - hittills - tagit mig upp. Med egen hjälp eller med andras hjälp!
Min livs vandringsfärd har givit både rosor och törnen, som för dom allra flesta människor. Jag har mött många intressanta människor, människor som gett mig minnen, sorg, glädje, skratt och tårar. Många möten på vägen - har varit väldigt korta och bara glimtat förbi, medans andra möten har satt djupare spår i mitt inre, många har följt mig på min vandring ... lång tid eller kort tid.
Min väg har varit både grusväg och asfalt, raksträcka och kurvigt. Backkrön och korsningar ... Men det var min väg, min egen väg, vald av andra och vald av mig själv ...
Min väg har fört mig hit - där jag är idag ... min väg stannade vid min man och vår gemensamma son, vårt hus och hem, mitt jobb ... allt det som är mig så kärt och bekant!
Och vid vägens slut hittar jag min regnbåge ... för under mitt livs vandring har jag mött kärleken och tryggheten och glädjen!
Återigen så har jag låtit bloggen ligga i träda! Skäms på mig ... men det blir ju så här när man också är på andra ställen och bloggar ... man glömmer bort någon blogg helt enkelt. Men i alla fall ... här är jag! Våren började så stort att göra s...
Det är rent otroligt - det är folk som faktiskt läser min blogg - varje dag - trots att jag inte bloggar daglig dags - ibland har jag haft uppehåll på flera månader och ändå är det besökare här på min blogg. Men det är väldigt få som orkar...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|