… vad är det och vad är det som gör att vi människor dras mera till en del människor än till andra. Man kan känna en samhörighet med en del och absolut ingenting mot andra. Man kan känna att man gillar en människa direkt eller så känner man att det är något som inte “stämmer” mot sin egen person. Är det sånt “kännande” som är personkemi?

Man går ju ihop med en del så otroligt bra, medans med andra funkar man absolut inte. Man gillar dom inte och ändå har ju inte den andra gjort nåt "negativt" mot en själv. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att man känner så här.

Antar att alla känt av detta och haft den här känslan inför människor.

Så då kan man ju fråga sig - vad är personkemi egentligen?

Och det känns ju även av på bloggen, fast man inte träffat människorna här! Man känner mera för vissa bloggare än andra … varför? Är det på sättet dom skriver som gör att man blir "intresserad" och "tycker om dom"?

Talesättet som säger: Man kan inte älska alla … stämmer nog ganska så bra! Det är klart man kan inte älska alla … men man kan ju lära sig att trivas med dom! Och kunna funka ihop med dom, på jobbet eller annars i samhället.

Personkemi, grubblar vidare på vad det är … hur viktigt är det egentligen? Och är det därför som man valt just den partnern man har - för att man passar ihop?

Vad är det som gör att statistiken smäller upp i taket så fort någon bloggar om sex? Varför är det så undrar jag? Är svenska folket så svältfödda på sex - så man måste lusläsa precis ALLT som skrivs om sex? Gillar vi denna siffra så mycket? Varför ... Så fort ordet sex nämns, skrivs eller pratas om - då lyssnar folk extra noga, man läser och kan inte låta bli att klicka på en blogg som just publicerat ett inlägg som handlar om ordet sex!

Jag menar - vad förväntar sig folk egentligen att få veta - är det snuskiga detaljer som intresserar ... porr, bröst, kön ... annat smått och gott i benämningen sex! Jag bara frågar och undrar ...

Har sett att många försöker ha sådana rubriker på sina inlägg ... som har med sex att göra ... det drar liksom till sig läsare - precis som sockerbiten drar till sig getingar!

Men om man skriver ett inlägg som handlar om städning eller jobbet ... ja inte fan är det lika intressant! Inte går statistiknålen upp i toppen för dom orden minsann!!! Men är inte det då lika intressant *ler* ... som sex?

Och varför vill vi läsa om sex, är det inte bättre att "göra" det själv då? Är inte det mera intressant ... det förstås - alla kan ju inte göra det av olika orsaker, singellivet t ex.

Ja det här var bara en liten undran så här på kvällskvisten! Har ni något bra svar på min fråga - så tveka inte att kommentera!

Har tänkt på en sak. Det här med fördomar - varför får man dom och när kommer dom? Tror liksom inte att barn har fördomar - inte förräns dom vuxna i alla fall inplanterat sådana i deras hjärnor! Det föds inte människor till världen med "färdiga fördomar" i hjärnan - utan dom kommer dit i och med att vi vuxna ger våra barn sådana ... det blir ett arv så att säga, från generation till generation - i all oändlighet! Och detta är fruktansvärt synd tycker jag! Det är ett dåligt arv. För varför skall vi behöva gå omkring med fördomar i skallen hela tiden. Varför skall vi se ner på vissa människor, vissa grupper, vissa folkslag? Fördomar handlar om att vi inte kan acceptera varandra, oavsett hudfärg, kultur, religion och rastillhörighet eller sexuell läggning. Detta med fördomar skapar väldiga problem runt om i världen. Det skapar krig och elände, förföljelse och mobbing, trakasserier och förtryck!

Varför kan inte vi föräldrar uppfostra våra barn till att tycka att alla människor är lika värda, att älska alla - oavsett hur dom ser ut - eller vilken Gud dom tror på, eller vem dom älskar??? 

Jag tycker det är en självklarhet att man skall acceptera varandra och inte ägna sig åt illasinnade fördomar!

Återigen har vi föräldrar ett jättestort och mycket viktigt ansvar i vår uppfostran av våra barn!!!!

... än att testamentera dom till en hund! Jag menar - det finns ju sjukhus, hjälporganisationer, barn, fattiga - som hellre skulle behöva ett tillskott och behöva hjälp. Varför inte skänka sina pengar till forskning - medicinsk alltså!

Dessa excentriska miljardärer som inte lever i en verklig värld - och inser vart pengarna behövs som bäst, att testamentera sååå mycket pengar till en jäkla hund som inte behöver eller ens vet om det ... vansinnigt!

Har ni tänkt på en sak - vad många MODEBLOGGAR det finns i den här bloggvärlden. Många unga bloggare som verkligen gillar det här med kläder, skor, väskor, smink och smycken. Och är bra uppdaterade också om vad som är "inne" och populärt! Det syns att man har "annorlunda" intresse än dom, kanske då beroende på ens egen ålder. Visst gillar jag också kläder och allt det där andra, men det upptar inte så mycket tid i mitt liv ändå. Det finns liksom annat som jag tycker är viktigare! Men allt har sin ålder så att säga. Och jag beundrar dessa unga tjejer - som det nu är i dom flesta fallen - dom är jätteduktiga på sitt gebit!!

Jag bara undrar - är politiker ärliga. Mot sina väljare, mot medborgarna i landet …

Ja, det är väl med dom som med alla andra grupper i samhället, det finns rötägg även bland dom. Det finns bra och dåliga politiker … men i stort tycker jag att det verkar vara ett jädrans fifflande och smygande och fuskande med ledande politiker och företagsledare i samhället! Var jag kontroversiell nu? Nä - för jag tycker det - det är ju gång efter annan, som det kommer fram mygel dom hållit på med. Och man kan ju säga att dessa väl betalda människor skulle kunna göra rätt för sig i samhället och betala för det dom köper och renoverar! Det får ju vi vanliga medborgare göra och vi skall ändå ha råd till allt med våran lilla pyttelön! Och skatt - det skall vi också betala - men höginkomsttagare kan i vissa fall vara nolltaxerare - hur f-n det nu går till! Vad vet jag - för jag är ju inte höginkomsttagare! Jag är en vanlig fattiglapp - men jag betalar ändå för mig minsann.

Men ibland så funderar jag över om moralen och ärligheten totalt försvinner med makt och position i samhället och företagen. Det verkar ju nästan så i många fall …

Tänk vad det är synd om våra företagsledare och politiker, dom kan ju bli avskedade när som helst och stå där utan arbete, men dom får ju en jättebonus minsann. Vi vanliga arbetsinkomsttagare kan ju också få avsked på grått papper - utan bonus. Inte är det synd om oss minsann … Det är inte konstigt att företag går dåligt, när pengarna skall gå till att betala cheferna orimligt stora löner och sen även deras bonusar! Men inget företag går utan arbetare - kom detta ihåg och glöm aldrig det - vi behövs alla - men alla skall vara ärliga då också, mot sig själva och företaget och samhället!

Tack för ordet …

Livet går fortare och fortare ju äldre man blir ... runt runt som i en karusell. Likadant varje dag - åt samma håll - för dom allra flesta! Man gör samma saker varje dag, varje vecka, varje månad och år! På exakt samma sätt, med inte många avvikelser snurrar det på. Det är väl kanske tur så länge det gör det eller hur?

Bara det här med att alltid sitta på samma ställe vid matbordet! Nog är väl det konstigt - vilka vanedjur vi människor är!

Och på morgonen när vi kliver upp och gör oss klara för jobbet, så måste vi göra exakt samma sak och i rätt ordning som alltid, annars glömmer vi något - det blir fel! Konstigt ...

Och det här med att livet går fortare - ju äldre man blir - det är ju sant eller hur?

Kan man köpa lycka? Bara för stunden - men inte lycka som är bestående - men all lycka är ju inte heller bestående!

Man kan bli lycklig och glad över nåt en stund, nåt man köpt eller gjort - men den där riktiga lyckan som kommer av att man är kär, har det bra med familjen, jobbet, hus och hem - det är inte alla förunnat - och det är den lyckan som betyder allra mest för mig. Och eftersom jag har allt det där som betyder mest för mig - så är JAG LYCKLIG ...