Många tror ju att dom inte kan ersättas på jobbet t ex. Men det är konstigt det där, alla kan ersättas av någon annan. Man är inte oersättlig helt enkelt.

Men också det här fenomenet med att vara "behövd" ... är det inte viktigt för oss människor att känna oss "behövda" av någon annan? Jag tänker på det här med att t ex vara förälder ... man är väldigt behövd av sitt lilla barn en lång tid - som ändå går så fort. Men sen när dom vuxit upp och skapat sig ett eget liv ... då är man inte lika mycket behövd av dom - även om dom nog uppskattar - för det mesta i alla fall - att man finns där - om och när dom behöver och vill ha backup, hjälp, stöttning och goda råd.

Och förresten en annan sak kommer jag att tänka på när jag skriver om "goda råd". Har ni tänkt på det här ... att det är om man ger sitt barn i en viss ålder ett gott råd - att gör si eller så ... ja då vill dom absolut inte ha rådet - inte just då. Men efteråt - när dom upptäcker att dom nog skulle ha lyssnat på sina föräldrar - ja då kan dom säga ... jag skulle nog ha gjort som du sa. Men alla vi människor skall ju få göra våra egna misstag och förhoppningsvis också lära oss av dom!

Vågar du sträcka ut din hand - till hjälp för någon? Vågar du ta emot en utsträckt hand av någon som vill hjälpa dig?

Jag vågar och jag vill - sträcka ut en hjälpande hand ... för någon gång behöver även jag en utsträckt hand ...

Är vi för rädda att hjälpa varandra, vill vi inte störa någon ... vill vi inte se när någon medmänniska behöver hjälp? Vill vi vara anonyma i samhället, vill vi inte visa någon att vi behöver hjälp, vill vi inte visa oss svaga och ynkliga? Anses vi sämre om vi ber om hjälp ... vi vill stå på egna ben och klara oss själva och skita i andra?? Är det verkligen så illa ställt med oss människor att vi inte kan ta emot hjälp eller hjälpa någon?

Vad tycker ni - hur upplever ni det här själva. Ber ni någon om hjälp någon gång, hjälper ni någon annan?

Vad tycker ni egentligen om den där lappen som finns i alla kläder, för det mesta på bakstycket och högst upp vid kanten. Precis där den skaver som allra mest i halsen … som regel är det också en jädrans vass lapp, sydd med en “ståltråd” som skaver och skaver och inte alls gör att det går att låta den vara kvar där, jag klipper som regel alltid bort den där lappen direkt när jag köpt ett plagg! Och varför skall den alltid sys fast precis där och varför är det alltid detta vassa tyg som valts till tvättrådslapp eller storlekslapp?
Har ni andra problem med den här lappen? Kanske jag är ensam om att känna detta obehag av lappfan!!!

Åh ibland eller för det mesta är det ju sååå skönt med massage! Avkopplande och avstressande och mycket välbehövligt också!

Men den här "typen" av massage har man aldrig provat ...

Är du duktig på att rensa gamla filer och gå igenom dina mappar på din dator? Brukar du defragmentera hårddisken och hur ofta gör du det? Hur länge brukar det ta? Jag rensar i mina mappar - men är inte bra på att defragmentera ... Har suttit och läst om hur man kan rensa temporära filer och cookies ... brukar du göra det någon gång?

Lite datafrågor från mig till dig!

Handen på hjärtat bloggare å läsers ... hur är det nu med det här?

Läser du sexbloggar? Varför ... ja det är väl kanske en dum fråga av mig - jag kan ju förstå varför egentligen. Men vad ger det dig ... tillfredsställelse på nåt sätt eller vad ... berätta.

Alla vill vi ju ha sex, onaturligt annars ... så visst kan jag förstå behovet ... och visst - jag erkänner ... nog har jag också någon gång läst något lite i en sexblogg!!! Det är lika så bra att erkänna ... jag är inte sämre människa för det! Har ju samma behov som dom flesta människor har ...

Men jag läser ju inte dom här bloggarna jämt och ständigt ... och ibland har man helt "oskyldigt" råkat komma in i en sån blogg ... med något inlägg som handlar om 6666666!

Här får ni en länk till en bra vädersida ... det sägs att den är väldigt tillförlitlig också! Inget Norgeskämt alls ...

www.yr.no

En tanke och fråga dök upp i min hjärna nyss. Funderar så här: bloggare sitter ju vid sina bloggar i stort sett varje dag och natt ... varför?

Är det för att det är roligt, ett tvång eller ett måste?

Känner ni någon gång att det är ett tvång ... att ni måste skriva något varje dag - bara för att upprätthålla era kontakter med andra bloggare - ni har kanske byggt upp ett nätverk på bloggportalen som ni befinner er på. Är ni kanske rädda för att tappa kontakten med bloggare och på detta sättet gå miste om en massa kommentarer och besök - allt för statistiken.

Och samtidigt är det ju också så att när man väl har lärt känna vissa bloggare ... så vill man ju liksom inte missa något av vad dom skriver och just detta moment kan nog bli ett stressmoment ... man tänker: jag måste in idag och läsa! Annars blir det nästan ett oöverstigligt hinder ... det blir såå många inlägg att läsa sen - om man inte håller efter varje dag!

Intressant att höra vad ni andra bloggare tycker om den här saken.

Själv tycker jag väl att det är ett "halvtvång" man kan känna ibland - men ibland har man faktiskt inte tid med bloggen och detta måste man lära sig att leva med. Men så är det ju också så VANSINNIGT ROLIGT ATT BLOGGA och ett sånt TREVLIGT TIDSFÖRDRIV!