Vad är det bästa som du vet med kärleken? Är det pirret man känner när man tänker eller ser på sin kärlek, är det romantiken, närheten, sexet, tillhörigheten med någon - vad tycker du?

För mig känns det nog som om det är alla dom här sakerna och flera som faktiskt är Kärleken och som också är så viktiga i människors kärleksliv.

Kärleken är underbar, den kan vara sorglig, smärtsam och helt enkelt underbar och ljuvlig och osannolik och fantastisk!

Livet är här och nu, glöm inte bort det!

Livet är inte bara i morgon utan idag ... skjut inte upp allt du vill göra till nästa dag eller sommar - utan gör det NU.

Lev i nuet och glöm morgondagen!

Tänk vad vi människor tror mycket, vi verkar tro att vi är odödliga - visst är väl det också bra att man inte hela tiden går omkring och tänker på döden, den kommer ändå - var så säker!

Men det här med att bara skjuta upp saker och ting som egentligen är viktigt för oss att göra - medans vi orkar och medans vi kan och framför allt - medans vi lever - det är ju inte så lyckat kanske !

Man tänker ... det skall vi göra nästa år och nästa sommar skall vi åka dit ... varför gör vi det inte NU?

Och varför vårdar vi inte bättre våra nära och kära ... besöker dom oftare än vi kanske gör nu - ringer till dom ... vi prioriterar allt som oftast helt fel saker i våra liv. Så även jag ... precis som alla andra är jag också. Men ibland får man sig en tankeställare! Som tur är kanske ...

Det är ju människorna vi älskar och tycker om som är viktigare än alla saker vi skaffar på oss!!!

Säg till dom du tycker om lite oftare - att du faktiskt gör det! Och säg det med ditt hjärta och mena det. Tänk så skönt att kunna glädja någon annan med sådana ord och att själv också kunna få höra dom av någon!

Om man inte gör det NU - så kan det helt plötsligt vara alldeles för sent och då är det så dags att ångra sig!

Nej vet ni vad - ni människobarn - ta vara på varandra och livet NU!

Lev, älska och njut!

Tids nog kommer ett annat liv - men det vill inte jag leva! I mörker, ensamhet och tystnad ... jag vill leva nu - med mina nära och kära ... se, höra, prata, uppleva saker, lyssna ... njuta.

Livet är alldeles för viktigt och kort - för att slösas bort på så oviktiga saker som avundsjuka, missunsamhet, skvaller, krig, förtryck, all djävulskap som finns, prylar ...

Många tror ju att dom inte kan ersättas på jobbet t ex. Men det är konstigt det där, alla kan ersättas av någon annan. Man är inte oersättlig helt enkelt.

Men också det här fenomenet med att vara "behövd" ... är det inte viktigt för oss människor att känna oss "behövda" av någon annan? Jag tänker på det här med att t ex vara förälder ... man är väldigt behövd av sitt lilla barn en lång tid - som ändå går så fort. Men sen när dom vuxit upp och skapat sig ett eget liv ... då är man inte lika mycket behövd av dom - även om dom nog uppskattar - för det mesta i alla fall - att man finns där - om och när dom behöver och vill ha backup, hjälp, stöttning och goda råd.

Och förresten en annan sak kommer jag att tänka på när jag skriver om "goda råd". Har ni tänkt på det här ... att det är om man ger sitt barn i en viss ålder ett gott råd - att gör si eller så ... ja då vill dom absolut inte ha rådet - inte just då. Men efteråt - när dom upptäcker att dom nog skulle ha lyssnat på sina föräldrar - ja då kan dom säga ... jag skulle nog ha gjort som du sa. Men alla vi människor skall ju få göra våra egna misstag och förhoppningsvis också lära oss av dom!

Vågar du sträcka ut din hand - till hjälp för någon? Vågar du ta emot en utsträckt hand av någon som vill hjälpa dig?

Jag vågar och jag vill - sträcka ut en hjälpande hand ... för någon gång behöver även jag en utsträckt hand ...

Är vi för rädda att hjälpa varandra, vill vi inte störa någon ... vill vi inte se när någon medmänniska behöver hjälp? Vill vi vara anonyma i samhället, vill vi inte visa någon att vi behöver hjälp, vill vi inte visa oss svaga och ynkliga? Anses vi sämre om vi ber om hjälp ... vi vill stå på egna ben och klara oss själva och skita i andra?? Är det verkligen så illa ställt med oss människor att vi inte kan ta emot hjälp eller hjälpa någon?

Vad tycker ni - hur upplever ni det här själva. Ber ni någon om hjälp någon gång, hjälper ni någon annan?

Vad tycker ni egentligen om den där lappen som finns i alla kläder, för det mesta på bakstycket och högst upp vid kanten. Precis där den skaver som allra mest i halsen … som regel är det också en jädrans vass lapp, sydd med en “ståltråd” som skaver och skaver och inte alls gör att det går att låta den vara kvar där, jag klipper som regel alltid bort den där lappen direkt när jag köpt ett plagg! Och varför skall den alltid sys fast precis där och varför är det alltid detta vassa tyg som valts till tvättrådslapp eller storlekslapp?
Har ni andra problem med den här lappen? Kanske jag är ensam om att känna detta obehag av lappfan!!!

Tjejigt att vara kvinna

Ja, det är roligast att vara kvinna.

Jag menar, mina två bästa vänner är brösten som jag bär med stolthet.

Jag tillhör också det vackrare könet. Till och med bögarna erkänner det.

När jag nu vill göra karriär, så döljer jag min intelligens på arbetsplatsen, för att inte hota den manliga maktstrukturen. Jag för fram förslag som jag har på ett sätt att min chef tror att han kommit på det förslaget. Givetvis så tror han att han gynnas av förslaget, att hans chef i sin tur kommer att berömma honom för det.

Men det männen inte förstår, är att vi kvinnor i slutändan vinner på förslagen. 

När vi kvinnor blir äldre, inser vi att det inte är skönheten som fört oss dit vi hamnat - utan det är en kvinnas list parat med tigrinnans styrka som sett till att vi styr världen, bakom de mäktiga männen som tror sig styra världen. Vi har våra kvinnliga kurvor som vapen parat med en spelad dumhet som får den smartaste mannen på fall.

Vi kvinnor umgås också otvunget med varandra - till skillnad från när männen umgås med prestationsnoja inför varandra. I omklädningsrummet kan vi helt avspänt berömma varandras kroppar utan någon lebbnoja - till skillnad från killarna.

När vi ingår ett äktenskap med en man och sedan skiljer oss, tar han oftast pengarna medan vi för det mesta behåller de gemensamma vännerna. I ren desperation går så det mesta av hans pengar till alkohol.

Hur smart är det?

Ja, vi är mer avspända mentalt. Ni kan få vara det starkare könet rent fysiskt - men mentalt så klappar ni ihop vid första bästa förkylning.

Vi kvinnor skapar liv när vi föder barn.

Männens mindervärdighetskänsla och komplex i att skapa massa andra tekniska prylar, härstammar nog i komplexet att de inte kan få fram något så vackert som ett barn.

Men vi låter dem hållas, för vi inser med en inre självkänsla att det måste ersätta det vi kan helt naturligt.

Vi kvinnor är kvinnor - män är stora barn.

Men vi låtsas att dom är hjältarna i våra liv.

Det kallas för en kvinnas list!

Det är ju så här med sommar och semester, man har förväntningar - många och stora och dom flesta blir faktiskt inte infriade heller. Alla har nog så mycket dom förväntar sig av sin semester och ledighet. Man skall hinna träffa goda vänner och släktingar, umgås med familjen, ha fester, grilla, åka bort, måla huset, fixa till både inne och ute, göra om trädgården osv. Men hur mycket av allt detta som vi föresatt oss att hinna - blir verkligen gjorda. Inte allt skulle jag tro - så är det ju bara. För man skall ju också hinna slappa och må skönt och inte stressa - man skall ju varva ner när semestern kommer. Det är ju tänkt så i alla fall, men skall man då också hinna med så här mycket jobb därhemma och även åka och semestra någonstans, ja inte hinner man stressa ner nåt! Utan man stressar nog upp i stället!

Jag har kommit fram till att fyra veckors semester på sommaren är alldeles för lite ledighet, man skulle ha minst det dubbla *ler* - eller vad säger ni andra?

Märker en sak här på jobbet när jag håller på att rensa på skrivbordet - jag kastar bort mina samlade semesterlistor på olika avdelningar! Ett säkert tecken att sommaren är över eller hur! Alla har haft klart sina sommarsemestrar och börjat om! Sista listorna åkte precis nu i det runda arkivet - papperskorgen alltså!

"Sommaren är kort - det mesta regnar bort" ... hur jäkla sann är inte denna texten i år!!!