Undrar varför det är sånt förtryck i många länder på kvinnor! Vem bestämmer egentligen över sånt förtryck och vem skapar sådana lagar och regler - som gör att kvinnorna förföljs, tvingas bära slöjor och andra "gömmande" kläder, kvinnor förbjuds att tala till andra män än sin egen och knappt det ibland, eller förbjuds överhuvudtaget att tala i mäns närvaro, förbjuds studera och arbeta.

Jo dessa förtryckare är män! Det är dom religiösa som styr vissa länder ... dom styr med ålderdomliga lagar och regler ...

Alla dessa vansinnesregler skall det kvinnliga släktet leva upp till, dom skall vara mannen underdåniga och inte ha rätt till egen vilja och ett eget beslut! Det är vansinne ... vi lever i år 2008!!!!!!!!!! Vakna upp och låt varje enskild medborgare i varje land bestämma över sitt eget livsöde! Inte bli tvingade att leva efter något gammal och ålderdomligt som någon man bestämt för 2000 år sedan. Låt varje kvinna själv bestämma över vem dom vill gifta sig med och om dom vill gifta sig!! Låt varje kvinna själv bestämma över om dom vill ha samlag och med vem och när!!!!

Låt kvinnor och barn bestämma själva! 

Jag tycker det är fruktansvärt det här kvinnliga förtrycket - i vilket land det än må förekomma och finnas! Ingen kvinna eller man eller barn - skall behöva vara förtryckta! Inte någonstans! Alla skall ha rätt att själva skapa sitt liv och bestämma hur dom vill leva det och med vem!

Jag kan inte förstå varför män i vissa länder skapar dessa regler att kvinnorna skall vara si eller så, klä sig efter någon gammal lag ... att inte få studera och leva fritt! Vad är det som gör att detta förtryck finns undrar jag!! 

Och vad är det som rättfärdigar män, bröder och pappor och farbröder, att kunna göra s k hedersmord på sina döttrar och systrar - bara för att dessa kvinnor vill leva enligt sitt eget huvud och välja sin käraste! Männen får ju leva ut sina tankar ... varför får inte kvinnorna det då??? Tänk att mord accepteras mera, än kvinnors rätt till den kärlek dom hyser till en man dom själva väljer!  

Funderar lite på vad som gör det så svårt för en del människor att vara trevliga i telefonen, när dom talar med en växeltelefonist eller någon annan person! Är det för det att dom inte känner vederbörande och därför inte har någon anledning att vara trevlig? Eller kan det vara så att man inte ORKAR vara trevlig? Tänkte ge er lite enkla råd på vad som uppskattas i den andra sidan luren...

Att älska behöver inte vara så svårt, men glömma och förlåta är svårare ... Det sägs att man behöver förlåta människor som gjort en illa, inte för deras skull utan för sin egen skull ... för att kunna gå vidare ... Men frågan är hur länge är det sunt att vara arg och ledsen på de som gjort en illa??? Hur ska man bli av med all den ilska och frustration som man känner?

Du tänker, jag tänker, du säger, jag säger, du funderar, jag funderar, du drömmer, jag drömmer, du tycker, jag tycker, du beslutar, jag beslutar, du reagerar, jag reagerar, jag skriker, du skriker, allt vi kan reagera, ventilera och reflektera över livets filosofi.

Men den tanken irrar i mitt huvud, det svaret som jag aldrig lär få, det är det som irriterar mig, jag vill förstå, kan ni förstå eller veta?

Tanken är den, att du och jag är av gemensam art, människan av mänskligheten, men vi är ändå så olika, du är inte jag, jag är inte du på många sätt, hur kommer det sig att det blir så? På vilket sätt har det gett inflytande på att forma oss, i personligheter, vi kan förstå varandra ...  men ibland kan vi inte förstå varandra, varför är det så, att vi inte kan förstå varandra? Hur än det låter konstigt, det är fascinerat att vi alla är olika.

Varför blev jag sån som jag är nu? Vad är det som har gjort att jag tycker och tänker på det sätt som jag gör idag? Vad har präglat mig och vem? Vilka värderingar har jag fått och varför.

Det är klart - man blir ju präglad - på gott eller ont - av dom man växer upp hos och uppfostras av. Man tar med sig dom värderingarna som dom har - i ens eget liv och leverne. Och deras "tyck" så att säga ... men hur mycket är egentligen "mitt eget" av det jag tycker och tänker och menar? Är det verkligen JAG som tycker det jag tycker, eller är det mina "föräldrar" som har gjort så jag tycker som jag tycker nu? (det blev mycket tycker *ler*).

God morgon på er. Här sitter jag som vanligt på mitt jobb ... den här tiden. Jag verkar bara bli tidigare och tidigare till jobbet. Börjar ju jobba först halv sju. Men det måste ha med åldern att göra detta.

Har haft en jäkla orolig natt, vet inte varför - sovit och vaknat - sovit och vaknat - stup i kvarten. Släckte sänglampan kring 23-snåret och vaknade strax efter 24!! Onödigt ... Jag hoppas eran natt varit bättre än min ...

Ute är det fortfarande skittrist väder, som igår. Det var snöblask, regn om vartannat hela dagen. Det är bara +2 grader och det regnar med en antydan av snö i regnet ... hoppas det får vara bara regn. Vill absolut INTE ha snö nu - hatar snön och speciellt den här tiden. Det var bara att ta på sig vantar när jag skulle ratta bilen till jobbet. Jag hade ju nästan plockat undan även dom ...

Nu är det jobbet som gäller och så förstås - som alltid - kaffetåren.

Önskar alla en bra måndag - med eller utan väder!!! Kramen får ni också av mig.