Jag börjar så smått att återvända till dom levandes värld! Känner att ryggen blir bättre och bättre, sakta men säkert! Känns fortfarande väldigt svag förstås, ömmar fortfarande och jag får ta det stilla lugnt och försiktigt ännu. Jag har värk - ordentligt - strålar ner i benet. Men det känns ändå bättre - jag är inte lika stel som igår och kan röra mig betydligt bättre i eftermiddag. Mannen var ju på Apoteket och köpte tabletter åt mig idag ... dom rekommenderade Pronaxen - dom har jag ätit mycket förr för min ledvärk. Tog en tablett kring 14-tiden idag ... la mig då mannen åkte till sitt jobb efter 14.30 - har legat tills för ett tag sedan. Känner mig mycket bättre - men det är väl tabletterna som också påverkar ... är inte lika spänd heller.

Och bara detta lilla bättre som känns, det är så underbart så det är inte sant! Jag blir så glad och lycklig! För igår var det så hemskt med ryggen min.

Däremot märker jag att jag inte kan sitta långa stunder - då börjar det göra ont och värka. Det känns som ett tryck på ryggraden. Men samtidigt är det ju också viktigt att man försöker vara uppe nåt tag också.

Jag längtar efter att få gå ut och gå ... i morgon tänker jag försöka mig på en promenad ... längtar så.

Man värdesätter inte det man kan göra - förräns det är för sent!

Och att ha en frisk rygg och orka göra saker ... det enklaste av det enkla - som att ta upp ett skräp från golvet - det är värdefullt att kunna göra själv! Man tar allt sånt här för givet också.

Och jag som är van att alltid göra något - det är så jäkligt svårt när man inte kan eller ens orkar!!!

Så nu hoppas jag att ryggen min blir bättre och bättre för varje minut som går!! Skall ta det lugnt ändå och vila mycket - men som sagt - även promenera - det tror jag är jättebra faktiskt för ryggen - det vet jag ju av erfarenhet - att då jag går mycket - känns min rygg bättre!

Mitt morroninlägg blev det ju förstås inget av ... steg ju inte upp lika tidigt som jag brukar. Har sovit oroligt hela natten, vaken vid åtskilliga tillfällen, ojat och haft mig så fort jag skulle röra mig!

Något något bättre kanske idag, i morse var benen så svaga så dom skakade när jag försökte ta mig fram gåendes inomhus! Hade liksom ingen styrka alls från höfterna och neråt kändes det som och strålade ut smärta i ryggslutet gjorde det också.

Har vandrat fram och tillbaka inomhus ... försökt att sitta uppe ett par timmar, pallat upp mig i tv-fåtöljen och på köksstolen med kudden så jag kom högre upp och kudde också bakom ryggen för skönare ställning.

Men nu har jag legat ett tag - bara för att sträcka ut ryggen - kändes skönt ... en jobbarkompis ringde och hörde hur det var med mig och önskade mig ett snabbt tillfrisknande! Dom ringer alltid och hör hur det är med mig om jag är sjuk. Snällt förstås av dom att göra det!!!

Har skickat mannen (som jobbat nattskift) att handla och till Apoteket för att höra om det finns någon tablett att ta för ryggskott som är receptfri. Har ju starkare doningar - Citodon bland annat - men vill ju inte ta så mycket av den. Men viktigt är ju att kunna slappna av i ryggen och det gör jag när jag tar Citodon.

Tänk vad mycket man tar för givet när man är pigg i kroppen! Bara att ta ut ett mjölkpaket från kylskåsdörren igår från nedersta hyllan - var ett helt jobbigt företag.

Och vad mycket man ser som behövs göras här hemma och något skräp på golvet som det är helt omöjligt att ta upp själv! Jag kan inte ens bädda sängen min!!! Tur gubben kan *ler*. Jag kör ordentligt med honom nu ...

Här kommer ett jäkligt ynkligt livstecken från mig ... jag är en skugga av mitt forna jag! Har djävulskt ont i ryggen, var till slut tvungen att gå hem kring 10.30 idag från jobbet, det gick inte att sitta, stå eller gå. Det var ett helt företag om jag skulle ner på min stol och lika jobbigt när jag skulle resa mig upp. Det gick i ultrarapid när jag gick i korridoren. Det var knappt så jag tog mig upp till bilen på parkeringen och sen in i bilen och att trycka ner kopplingen och växla - fy fan säger jag!!! Folk som aldrig haft så här i ryggen kan aldrig föreställa sig smärtan man upplever.

Jag var tvungen att lägga mig när jag kom hem och har varit i den ställningen nästan hela dagen - varit uppe och traskat runt i huset ett tag och suttit - men att sitta är hemskt! Linement har smorts in där det onda känns och tabletter har tagits för att dämpa smärtan.

Ett helt jäkla företag att lägga sig i sängen också och att sen försöka ta sig upp ... men nästan värre när man skall ner i sängen.

Jag hade ju så stort tänkt att gå en runda runt kvarteret - men inte en chans att jag skulle ha kunnat göra det! Har nästan ingen kraft i vänstra benet - det känns som om det bara vill vika sig och det skakar så fort jag sätter ner foten mot golvet!

Ja ni hör vilken usling jag är till kvinna just nu!!! Men man får trösta sig med att det förhoppningsvis går över - det finns det som är värre!!!

Som tur var så hade jag ju tid hos min sjukgymnast i morse. Fick ju ryggskott när jag skulle klä på mig i morse! Fick min behandling med värme och hon lärde mig hur jag skulle ta mig upp från sittande ställning - utan att belasta ryggen allt för mycket. Hon lärde mig också hur jag skulle göra om jag hostar eller nyser - titta upp i taket sa hon! Det är ju frågan om man hinner förstås. Sen skulle jag få komma oftare till sjukgymnasten. Stränga order om att inte träna med pilatesbollen på tre dagar cirkus ... promenera sa hon är bra ... dessutom frågade hon om jag hade möjlighet att lägga mig på jobbet under dagen och sträcka ut ryggen. Vi har ju ett vilorum förstås här ... men nog sjukskriver jag mig hellre då än att gå och lägga mig på jobbet! Hon menade att jag var tvungen att lägga mig ett par gånger i 10-15 minuters intervaller och dra upp benen för att lägga på trycket som ryggen känner.

Jag kan bara säga att det är djävligt djävligt och åter djävligt ont nu!!!

Jag säger ändå god morgon till er, men själv upplever jag inte den här morgonen särskilt god. Varför - jo det skall jag berätta för er: i morse när jag var på toa, satt alltså där - och skulle ta på mig rena trosor, lyfte upp vänstra benet och jäklars vad det högg till i ryggen på vänstra sidan, precis där jag har haft ryggskott flera gånger och där jag dom sista veckorna har haft jäkligt dåligt också. Detta har hänt förr också - just när jag lyfter upp benet så smärtar det till och detta kan vara det som utlöser skottet. Ett helt jäkla företag bara att få på mig byxorna, skorna och borsta tänderna!! Sätta sig i bilen är också ett jäkla företag.

Men jag kom till jobbet i alla fall och klockan 7 skall jag vara hos min sjukgymnast!

Nu skall ni slippa höra mig klaga mera, återgår till en annan verklighet och den ser ut så här: +7 och moln och sol och kaffedrickning och jobb!.

Ha det gott nu alla tills vi hörs - ta hand om er och njut ...

Alla har vi väl någon gång blivit vettskrämda när telefonen ringer mitt i natten, när vi ligger och sover!

Man blir rädd - för det första som far genom huvudet är ju - det har hänt nåt!! Annars ringer ju ingen mitt i natten!

Men är det så att man får prata med en fylltratt när man i sin rädsla lyfter på luren - ja då blir man ju vansinnigt arg!!!

Se för faaaaaan till att slå rätt nummer din jävla typ!!!! Ringa och skrämmas så där mitt i natten jävla fylltratt.

Känns det igen? Skulle tro det ... alla har nog varit med om det någon gång som sagt!

Men man kan ju då efteråt när man kastat på luren efter fyllesnackepären på andra sidan - andas ut - det hade inte hänt nåt!!!! Puh - hjärtat for ju upp i halsgropen på en och lättnadens suck fyller hela andningen - när man sen lägger sig till ro igen på kudden.

... om den här frågan säger jag bara - allt skall inte visas på tv:n känns det som! Jag skulle aldrig exploatera mitt barns begravning på detta sättet - en begravning är mycket privat och till den skall inte hela rikets befolkning komma - hur mycket dom än känner sig manade och hur mycket dom än känner för just denna begravning. Min sorg är privat och så även mitt barns begravning - jag tycker det är fel att tv-sända den. men andra tycker annat - så än en gång - tycke och smak är som baken - delad!!

Det känns bara så fel detta! Även om många resonerar att det är många som varit delaktig i sökandet och känner med familjen - visst det är många som ställt upp för Engla och hennes familj, men ändå - en begravning är privat och den skall man inte sända ut i tv:n som ett spektaket. Ja så känns det för mig - ett stort spektakel som någon tjänar stora pengar på!!!! Fel fel fel ...

Hur kan man orka med att tidningar och tv:n och massor med okända människor kommer till begravningen?

Det känns som om man vid ett barns begravning bara vill vara den allra lilla närmaste kretsen kring barnet - närmaste släktingar och vänner. Hur kan man tänka sig att orka med att kameror surrar och tar kort och filmar - när man är mitt uppe i en sorg?

Ja det är olika hur man reagerar förstås på en sån här sak och man tycker olika. Men jag skulle aldrig någonsin kunna sända mitt barns begravning i tv:n! Aldrig ... den är min ensamma stund med mitt barn! Inte rikets ...

Vad tycker du och tänker du se begravningen?

Själv tänker jag absolut INTE se begravningen. Det luktar bara pengar om tv-sändningen! Och det gillar jag inte!!! Usch ...

Ordet nej är bara på tre bokstäver ... men så otroligt svårt att säga. Hur ska man lära sig att säga nej utan att få dåligt samvete?? Det är så svårt ...

Jag har svårt själv att kunna säga nej om någon frågar mig om jag kan hjälpa till ... även om min tid kanske inte räcker till - jag vill hjälpa andra, finner ju en tillfredsställelse i det och det känns bra för mig att få göra det - men ibland så finns ju inte tiden där ... då blir kanske något annat som jag själv skulle göra åsidosatt ... eller jag kanske har ont i min kropp och borde vila eller inte stressa - bara ta det lugnt. Men att hjälpa andra - det är något som jag har svårt att inte göra!

Att säga ordet NEJ ... jag hinner inte - eller jag är upptagen - eller jag kan inte just nu - eller kanske: min kropp säger ifrån. Men detta att säga ordet nej - högt - inte bara inför mig själv - det är svårt - näst intill omöjligt för mig!

Hur är det för dig???