Tänker ge er ett tips på en jättebra sida med fantastiskt bra smink! Bra priser och jättehärliga och ljuvligt doftande “grejer”.

Eleven heter stället. Har beställt ganska så mycket därifrån flera gånger, kan verkligen rekommendera produkterna!

Jag tänker på detta ordet - vad innebär det egentligen att vara livsnjutare? För mig känns det som om det är en person som verkligen njuter av sitt liv och gör sånt som han/hon älskar och tycker om att göra. Inte bara skjuter upp saker - utan verkligen får det till att bli av NU! Man skall inte vänta till sen, för detta sen kommer kanske aldrig!

Många människor - dom bara strävar efter att ha flottaste kåken, nyaste bilen eller båten … bara prylar - döda ting. Sen jobbar dom jämt och ständigt - hinner aldrig njuta av den här flotta och moderna kåken eller bilen eller båten. Nog är det bra att vilja jobba och stå i … men någon gång kanske man måste LEVA också! Verkligen hinna stanna upp och reflektera över LIVET! Njuta av det och av varandra - av sin familj och sina vänner.

Men allt detta med vad man prioriterar här i livet är ju så individuellt och olika … man tycker och tänker olika och man gillar olika saker! Men detta med att en del bara jobbar och aldrig är ledig … men återigen är det ju olika med vad man vill få ut av livet. Visst är det roligt att omge sig med fina, vackra och dyrbara saker. Men är det verkligen bara detta som är livet … som gör en lycklig. Nej det tror inte jag. Att ha harmoni och vara lycklig i sitt hem - i sig själv - ha en trygghet och både älska och vara älskad. Det är lycka och sen att verkligen kunna njuta av varandra … ännu underbarare!

Att njuta av livet … det behöver inte vara något stort - ingen märkvärdig grej alltså! Det kan ju vara en sån enkel sak som att gå ut i sin trädgård och påta, att lyssna på fågelkvitter, att sitta på en brygga och höra vattenklucket mot stranden. Att ta sin cykel och trampa runt i naturen en sommardag.

Men framförallt - vad man nu än gör i sitt liv - glöm inte bort att NJUTA! Ta tillvara på varje dag, gör något gott av den … skjut inte bara upp om du vill göra någonting - gör det NU - inte bara sen!

Livet är alldeles för kort för att bråkas bort … det är alldeles för många som gör detta! Var en LIVSNJUTARE istället! Och hur man som en livsnjutare är eller skall vara för dig - ja det är bara du själv som kan svara på den frågan!

… vad vill jag säga idag till min dagbok då?

Egentligen är det väl inte så speciellt mycket jag tänker skriva om just nu - utan det är bara att jag är så oerhört tacksam för min “lilla familj” som jag älskar över allt annat här på jorden! Jag är så rädd om den … jag vill lägga mina armar runt min familj och beskydda dom från allt ont här i världen! Jag vill låta dom känna min kärlek till dom … min tacksamhet för att just dom kom in i mitt liv och valde att stanna kvar hos mig! Jag älskar er - min man och min son - över allt annat här på jorden! Ni är det bästa och finaste som jag har.

Med dessa ord och tankar … slår jag igen min Dagbok för den här dagen!!! Öppnar upp den i morgon för några andra tankar och funderingar som jag kanske får just då!

När blir man en

… gammal gubbe

och när blir man en

… gammal gumma

eller

kärring kanske?

I vilken ålder BLIR man dessa ord??? Finns det någon speciell ålder för detta, att behöva bli kallade så … eller är det bara för att man nu råkar vara lite äldre än dom som säger dom?

När en del är lite yngre … så kan dom kalla en kvinna i medelåldern för kärring och en man för gubbe, men jag undrar … vill dom bli kallade så själva när dom kommer i den åldern en gång?

Nu är det ju så också att man inte behöver ta åt sig, eller ta dessa ord som negativt …  för huvudsaken är ju också att man själv inte känner sig som en kärring eller gubbe! Och förresten - vad spelar det för roll om jag är en kärring eller inte!

Och måste en kärring vara “gammal”, tjock och ful. Och måste en gubbe vara flintskallig, “gammal” och ha ölmage???

Jag frågar mig också så här: varför måste vi använda oss överhuvudtaget av “skällsord” som vi kallar varandra? Dom äldre säger “ungdjävlar” om ungdomarna, medans ungdomarna säger till äldre män och kvinnor - kärring, gubbfan eller gubbdjävul! Jag tycker det är ohyfsat och låter väldigt fult … kan vi inte tänka på att vi som är äldre - har varit unga vi också … sätta oss in i dom yngres problem eller vardag. Och dom yngre vill också bli äldre, för leva länge vill vi väl alla, eller hur! Och då skall man tänka efter hur vi säger och pratar med varandra! Men återigen - så är ju inte människan alltid så himla klok … inte alla gånger eller vid alla tillfällen!

Dom här kloka orden kommer från en Kärring i sina Bästa År och inte skäms jag för det inte!!

Hur bra är du på att ge eller ta beröm? Jag blir nästan generad när folk berömmer mig för något! Däremot är jag väldigt snar till att kunna berömma andra, eller säga typ: vilken snygg kofta du har, eller … gud vad snygg i håret du är!! Det är väl alltid kul att kunna glädja andra, eller hur … med ord som inte kostar något alls! Bara ge och du får säkert tillbaka 100-falt! Och att dessutom också ge med hjärtat sitt! Då känns det ännu bättre tycker jag.

Annars tror jag nog att det här med att kunna ge och framför allt ta emot beröm, är ganska svårt för oss människor! Många kan ju aldrig säga något positivt till andra, även om dom faktiskt tycker - vilken snygg blus du har idag … men att säga det … nej nej … inte skall man göra det - ni vet - den svenska avundsjukan! Kan det vara så att det ligger nåt i det påståendet ändå - att vi svenska är avundsjuka av oss! Kan bara tala för mig själv - jag är INTE avundsjuk av mig, gud bevars och tack och lov för det! Tänk vilken PLÅGA om man vore det, för ALLTID finns det ju något att kunna vara avundsjuk på! Det är alltid någon som har mera än mig … som är snyggare än mig, har finare bil eller möbler …

Fy farao vad vi människor kan lägga ner onödigt med energi på obetydliga och oviktiga saker som … avundsjuka!

Nej mina vänner, lär dig att kunna ta emot beröm och framför allt GE andra ditt beröm! Det är så skönt att kunna glädja andra människor i denna kalla vardag. Och du blir ju glad själv bara genom att kunna glädja andra!

Tänkte på en sak - vad fort livet passerar … för varje år går det fortare och fortare! När man var barn … så var ju ett år nästan som en evighet. Nu är ett år som ett ögonblick bara … puts väck … fort passerat för att följas av nya år som går ännu fortare än det förra. Varför upplever man åren på det här sättet när man blir äldre? Har ni tänkt på samma eller liknande sätt nån gång ni också? Och ibland så blir det ju lite djupare tankar man får, man får sig tankeställare ibland - vilket nog kan vara bra - att man stannar upp och verkligen upplever livet och njuter. Jag kommer tillbaka till detta med att vara livsnjutare som jag skrev om igår. Men jag kan liksom inte släppa tanken på detta - att göra något bra av sitt liv och framför allt att må gott … att försöka ta hand om sig själv och de sina. Ett sommarlov när man var barn, var länge länge … nu säger det bara swisch och så är det höst igen! Undrar om barnen upplever det så också - eller om dom tycker det går lika sakta som man själv upplevde sommarlovet när man var i deras ålder!

Jag bara undrar kort och gott … du som läser här just nu … var kommer du ifrån?

Please write to me your location … your country and your city …

Det är hemskt att det inte tas någon som helst hänsyn till folk som faktiskt är sjuka i dagens samhälle! Det är helt omänskliga regler som “tas fram” av någon jädra instans och av folk som inte begriper bättre eller själv har varit drabbad av sjukdom!

Läs här … klickbar länk! Tydligen så menar Försäkringskassan att dom som är utbrända inte bör sjukskrivas en dag!!!

Det är bara att konstatera - att i dagens samhälle - får du inte och du kan inte vara sjuk. Det finns tydligen ingenting som heter SJUK och HANDIKAPPAD och UTBRÄND i dessa instansers och politikers skalle!!!!!!!!! Det är HEMSKT tycker jag, alla kan bli drabbad av utbrändhet och annan sjukdom och då skall inte någon instans eller läkare som inte känner till den sjuke kunna bedöma hur man skall behandlas!!!

Själv har jag haft förmånen och turen att inte drabbas av långvarig sjukdom … ännu … men jag lider verkligen med folk som är sjuka och som inget hellre vill än att gå tillbaka till arbetslivet och bli hel som människa!

Man måste ju bli ännu sjukare när man känner ett krav från alla håll på sig … veta att - jag orkar inte arbeta - även om jag vill … man samtidigt känna och veta att man måste börja om!!! Då man inte orkar upp från sängen vissa dagar …

Ja herregud - jag bara undrar vart detta samhälle är på väg … mot en katastrof och kaos … även om politiker och Försäkringskassan anser att “det är bara att försöka och gå och jobba” så inte fan blir folk mindre sjuka för det! För sjukdom finns faktiskt även i denna världen och i detta samhälle som vi alla lever i och sjukdom kan vi alla drabbas av - även om inte politiker tror det! Utbrändheten kommer nog med all säkerhet att bara öka med alla krav samhället ställer på oss vanliga dödliga som inga fallskärmar har!

Nä fy fan säger jag …………………… Jag skulle bli sjuk om jag jobbade på sådana här instanser som “tvingar sjuka ut i arbetslivet” … fast jag ser hur dåligt dom mår av det och av sin sjukdom!