Egentligen inte något speciellt alls att berätta. Jobbade halva dagen, sen till min sjukgymnast ... sen far jag ju alltid hem och tar det lilla lugna efter behandlingen. Har ju mått så jäkla dåligt efter varje gång, även om besvären avtar vart eftersom ... första gången var det ju hemskt. Då satt ju yrseln och illamående i från tisdag och hela vecken. Fy farao vad jag mådde piss då.

Har varit upp en snabb sväng till sonen, han var ju på jobbet sitt ... men som den mamma man är ... så var det lite smått och gott med till honom i en påse! Det var spagetti och kycklingklubbor, hemmagjord pizza. En svart duk, eltape som han behöver till sin hockeyklubba, en förpackning med 100 värmeljus och extralampor till adventstakar. Och så tog jag upp en tvdekoder som han skulle få låna av oss, hans la av i söndags och det tar väl ett tag innan han får en ny levererad till sig. Tur morsan och farsan finns i närheten.

Och så kunde jag inte låta bli att diska upp hans disk ... jo jag vet - jag behöver ju inte bry mig om den ... men jag kunde inte låta bli! Man är som man är - man bryr sig helt enkelt!! Sån är jag ...

Min sjukgymnast var ju nyfiken att höra hur läkarbesöket gått förra måndagen ... jag sa så här: skall jag vara ärlig och det skall jag ju vara - så gav det mig ingenting! Absolut ingenting! Mera värktabletter och remiss till mera sjukgymnastik eventuellt akupunktur. Hon märkte direkt att jag var så besviken och rent ut sagt förbannad efter läkarbesöket! Så hon ville jag skulle säga precis som jag upplevt det och det gjorde jag minsann! En läkare som först och främst låter mig vänta nästan en halvtimme, och inte ber om ursäkt sedan - han hade nämligen inga patienter! För jag såg när han fjantade omkring i korridoren och i fikarummet!! Jag menar - min tid är precis lika viktig som hans! Om dom har vett att be om ursäkt - så visst accepterar jag det och framförallt om dom var upptagna med en annan patient. Men så var ju inte fallet!

Sen pratade han nästan bara själv, han frågade mest om jobbet och sånt, inte om min värk - det var ju för klådan därför jag var dit - inte för att prata om jobbet! Även om det är en läkare från företagshälsovården detta - så nog fasen kan dom väl skippa jobbsnacket och lyssna på patienten lite och sen komma med sina egna frågor. Han frågade inte ens en gång hur jag hade ont, vart och hur mycket, vilka tabletter jag äter osv. Jag sa till min sjukgymnast - att jag fattar inte hur man kan sitta och skriva ut medicin utan att fråga sånt - eller om jag är allergisk mot nåt! Och sen får man inget återbesök inbokat heller! Det var droppen ... som kom bägaren av ilska att rinna över för mig! Han sa att hjälper inte dom där tabletterna kan du ju ringa! Som jag sa till sjukgymnasten min - det kommer jag förbannat inte att göra - det kan han ju glömma!

Hon tyckte det var bra att jag sa precis som jag upplevt det - känns även skönt för mig att ha sagt - jag står för det jag säger också. Jag klagar inte i onödan, eller ens springer i tid och otid till läkaren, så därför känns det väldigt frustrerande att man inte får lite mera gehör när man har lyckats övertalas att gå dit!

Känner bara att det var ett oengagemang från läkaren ... sa till sjukgymnasten - att det känns inte som om man vill göra nåt mera läkarbesök ...

Men hon skulle prata med någon annan ... hon sa - du måste ju få hjälp. Du har så mycket som du behöver få bukt med ... både sömnen och värken ...

Så vi får väl se!

Tur man har blivit tuffare på äldre dar och säger sitt hjärtas mening, annars som det var förr - då behöll man allt inom sig själv - med påföljd att man mådde dåligt av att inte få ut det - man ältade och ältade detta med sig själv bara! Eftersom jag är så gammal som jag är - anser jag mig ha rätt att säga vad jag tycker! Det ger man mera att gå till henne än det gav att gå till läkaren! Och det sa jag till henne också ... hon lyssnar! Och det var det jag sa - ibland kan det hjälpa till att läkaren eller någon bara lyssnar på en patient, för nog förstår väl jag att det inte går att helt bota värken! Även om man kan få lite lindring ... men lyssna är viktigt!  

 

Helén

21 november 2007 08:30

Tyvärr verkar det inte ingå i alla läkares utbildning det här med empati och att lyssna på patienten... eller så har de skolkat från den kursen!

http://vardagsliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jädrans också - nu störtregnar det ser jag! Såååå BRA. Det är ju toppen det här för snön ...       Har lunch som ni nog förstår och vad åt jag då ... jo kycklingsallad - maken säger att jag nog för skörbjugg! hihi Nyss flög en liten pippi i m...

  Är det någon av er som har några solstrålar över? Skicka dom vänligen till mig här i norr, för nu är det bara trist och grått väder hela tiden och jag som längtar efter solen! idag är det regndroppar som faller lite lätt och graderna är några p...

Återigen så har jag låtit bloggen ligga i träda! Skäms på mig ... men det blir ju så här när man också är på andra ställen och bloggar ... man glömmer bort någon blogg helt enkelt. Men i alla fall ... här är jag! Våren började så stort att göra s...

Det är rent otroligt - det är folk som faktiskt läser min blogg - varje dag - trots att jag inte bloggar daglig dags - ibland har jag haft uppehåll på flera månader och ändå är det besökare här på min blogg.     Men det är väldigt få som orkar...

Hej igen alla bloggisar och eventuellt andra "läsers".   Sitter här på jobbet och har lunch just nu och blev supermätt av min matlåda - bestående av ris och currykyckling och lite kålsallad. Och ett glas vatten till det att skölja ned med. Ti...