Här lägger jag in lite bilder … från mitt hem och min borg.

Vilka stilikoner dom är … Victoria och David! Ett väldigt stiligt par eller hur, moderiktiga och det har dom ju råd med också skulle jag tro! Och riktigt fotogeniue (inte fan vet jag hur det ordet stavas precis - men ni förstår hoppas jag!). Dom blir bra på bild helt enkelt! Jag tycker dom passar vansinnigt bra ihop, läckra kläder alltid - bägge två, smycken, skor … frisyrer inte minst. Väldigt snygga kort har man sett lite varstans i tidningarna på dom … jag måste säga att dom verkligen utstrålar lyx, flärd, mode, stil, sex … ja dom är helt enkelt ett kanonsnyggt par!!

Kul att vara kändis kanske många tycker … i början … sen tror jag nog att det där kändisskapet bara blir till en belastning och börda för dom. Visst - det är säkert skitkul att flockas på cocktailspartyn världen över och på andra sorters galej, med alla dom andra kändisarna och att ha pengar, vem vill inte det … men i längen tror jag nog att detta inte ger så mycket. Det verkar så ytligt och blasé och patetiskt för mig. Jag tycker inte att sånt är det verkliga livet … jag menar - glida runt med ett glas i handen dagarna och nätterna igenom - aldrig behöva “leva normalt liv” … säkert många som tycker jag resonerar konstigt - men det får väl stå för dom. Jag skulle inte vilja byta deras kändisskap mot mitt enkla och vanliga liv. Jag är ju en kändis i mina egna kretsar och det räcker gott och väl för mig. Och tänk så jäkla jobbigt med alla dessa blixtar, kameror som flockas runt omkring ansiktet och underlivet … jamen så är det ju. Måste ju kolla om kvinnorna har trosor på sig!! Och vem fan intresserar det frågar jag mig! Inte mig i alla fall … dom får gå med rumpan bar om dom så vill för mig. Men detta att hela tiden vara påpassad, överallt … fy farao så jobbigt och stressande det måste vara!!!

Nä tack, jag byter inte bort mitt liv för nåt sånt … jag fortsätter att vara en helt “vanlig Svensson” jag … och är helt nöjd med det, tack!

Satt en kväll för ett tag sedan och kollade på denna serie som är gjord efter den stora tragedin … då tsunamin sköljde över flera länder och dödade massor med folk och gjorde ännu flera hemlösa! Vilken fruktansvärd tragedi och naturkatastrof detta var!

Jag minns så väl när denna händelse inträffade, min man hade slagit igång tv:n och där på CNN pratade dom om att det hade inträffat en stor naturkatastrof. Vi bänkade oss framför tv:n - satt där hela dagen nästan och flera dagar - hela veckan … efteråt. Jag blev själv väldigt illa berörd av denna händelse. Den ofattbara katastrofen och alla människors lidande, sorgen, saknaden, allt sökande - många gånger helt förgäves … jag kände verkligen med dessa människor och tårarna rann nog allt som oftast nerför mina kinder när jag såg nåt reportage från områdena där detta inträffat. Fruktansvärt var det …

Att förlora en anhörig - är ju alltid väldigt jobbigt, svårt och ledsamt. Men tänk dom som förlorade ett barn, flera barn … en del förlorade någon nära … fick aldrig tillbaka “liket” … inte veta exakt vad som inträffat … aldrig kunna riktigt “få ett slut” på sorgen och kunna börja bearbeta den!

Som sagt - mitt hjärta blödde för dessa människor som drabbades i så många länder och förlorade så många anhöriga! En tragedi som var ofantligt stor i många fattiga länder också … folk förlorade allt dom ägde … och dom som redan hade så lite av allt!!

Varför behöver något sådant här inträffa kan man fråga sig???

Vad är du för “typ” av människa - jag menar: vilken årstid tycker du allra bäst om? Själv kan jag väl säga att alla årstiderna är fina och vackra och underbara på sitt eget speciella sätt. Och jag är glad att vi har årstider också … man har alltid något att längta till! Ombyte förnöjer heter det ju …

Naturligtvis älskar jag sommaren … den är nog allra bäst. Men våren - med all den längtan man har och förberedelser inför sommaren - är ju också fin. Vintern är alldeles för lång, men visst kan klara och kalla vinterdagar vara otroligt vackra. Med allt det vita och med ett ljus som verkligen är ljust! Solen som gör att snön gnistrar som kristaller. Fast nu pratar jag ju om vintern som vi har här uppe i norra landsändan där jag bor. Förstår om södra delen av landet inte håller med mig som inte har snö! Hösten är också en sån där härlig tid, med hög klar luft - vackra färger …

Det är bara att konstatera att jag nog gillar alla årstider på nåt vis - mer eller mindre förstås!!

Har ni tänkt på hur viktigt vatten är för oss alla levande varelser? Det behövs för att inte jorden skall torka sönder, för att allt som växer skall kunna leva, djuren behöver vatten för att också överleva, liksom vi människor. Vatten behövs för att få ström i våra lampor. Vatten behövs för att vi skall kunna simma, åka båt … vattnet är livsviktigt helt enkelt.

Vi är så vana här i Sverige att bara vrida på en kran och dom dyrbara och svalkande vattendropparna kommer i en aldrig sinande ström, men hur ser det ut i en del andra länder? Det skänker vi inte en tanke på … om vattnet någon enstaka gång inte kommer från kranen, p g a en vattenläcka kanske som håller på att repareras, då är vi helt uppställda - eller hur. Vi behöver ju vatten hela tiden under en dag. Man tänker aldrig på hur mycket som går åt på en endaste liten dag i ett vanligt hushåll! Vi har dessutom rent vatten, utan en massa bakterier i som kan göra oss sjuka. Det är klart och friskt också. Allt detta saknar så många människor runt om i världen.

Nu kan ju också dessa vattendroppar bli till ett bekymmer för oss människor, jag tänker då på översvämningar och sådant elände. Men ändå - vatten behövs för att kunna överleva på denna planet! Allt som finns här och som lever - behöver vatten!

I början var det aldrig en suck, du ställde alltid upp och allt som behövdes för att du skulle funka bra igen var lite vila, ladda batterierna tills nästa gång. Sedan efter detta var du en helt underbar vän. Du fanns alltid till hands, vi kunde skratta och gråta tillsammans. När som helst så fanns du där. Ibland fick jag leta lite efter dej, men hittade dej alltid.

Ju längre tid gick, ju mer vila behövde du. Ju surare blev du, men ändå tålde du att jag hällde vatten på dej, kastade dej i golvet när jag blev arg. Men ändå så sa du aldrig nått. Nu på senare tid har du surat när någon ringt, du har gjort så det tutat upptaget i tid och otid fast jag inte ens pratat i telefonen. Du låter mej se när någon ringer, men du låter mej inte svara, du gör så jag inte kan ringa ut, du gjorde så det knastrade och levde i telefonen..

Nu har jag tröttnat, nu har jag bytt ut dej, mot en annan vän. Och förhoppningsvis så tröttnar du inte på mej.

Hejdå min kära vän, hejdå min kära telefon!!

Räcker upp handen själv direkt!

Jag är BLOGGBEROENNNNDE!!

Det är bara att ERKÄNNA,

utan omsvep …

Detta har blivit lite av en

LIVSSTIL

för mig.

På gott och ont förstås,

blir alldeles för mycket datatid

och inte är det bra för min rygg …

eller för mina dammråttor som

hinner invadera huset,

medans jag sitter här!

MEN DET ÄR JU SÅ JÄDRANS ROLIGT!

OCH SÅ FÅR JAG JU TRÄFFA ER ALLA UNDERBARA BLOGGARE!