Jag älskar livet, gör du det?

Kan du se det lilla i vardagen och nöja dig med det? Jag kan det.

Känna en känsla och våga ta på den vågar tyvärr inte alla, gör du?

Empati för dina medmänniskor, är en viktig del av livet. Har du det? Jag har massor med empati.

För att leva fullt ut så måste man våga ta chanser i livet. Har du vågat? Tyvärr inte tillräckligt, ångrat mig på äldre dar att jag inte vågat mera.

Den som slår en annan, är innerst inne rädd. Är du rädd? Jag slår aldrig någon, därför är jag väl inte rädd kanske. Rädd för vissa saker kan man ju vara förstås …

Som man bäddar får man ligga. Ligger du skönt? Jag ligger jätteskönt!

Skriver du för din egen skull, eller för att få bekräftelse? Säkert för båda delarna …

Skit i alla andra och tänk bara på dig själv, gör du det? Jag sätter nog andra före mig själv …

Om du hjälper någon, gör du det då för att få ett tack? Jag hjälper för att jag vill hjälpa och gör detta med mitt hjärta! Det tillfredsställer mig mera att veta att jag kan ställa upp och hjälpa någon som behöver min hjälp, än vad ett tack kan göra!

Andra kan inte leva livet åt dig, lever du ditt eget liv? Jag försöker verkligen!

Detta var bra frågor att ta till sig och fundera på tycker jag. Din tur att läsa dom och tänka på dom och tycka!

Den här sommaren har väl solarierna gått toppenbra! Måste ju ha haft många och trogna besökare - sommaren igenom. I hela landet … Själv är det faktiskt flera år sedan jag solade mig i “kärringgrillen”. Är annars en riktig soldyrkare och har alltid varit det. Solat och bränt mig … varje sommar. Varje solsekund skulle tas tillvara, men det är liksom om man - på äldre dar - har hejdat sig lite … blir fort brun och älskar ju att vistas ute i min trädgård - om inte annat så för att rensa ogräs. Och ni förstår ju hur mycket man då måste vara där … *ler* - jämt alltså! Annars det här med solarium - nyttan av att sola då - den skall ju inte vara så bra alls. Jag tycker det luktar “bränt fläsk” när man solat … *ler*. Men visst är det snyggt att vara brun … helt klart är det ursnyggt! Men inte om man solar för mycket, huden blir ju alldeles rynkig och gammal i förtid - inte snyggt alls! Lagom är som vanligt bäst!

Men solar du mycket, antingen då ute i naturen eller i kärringgrillen?

Bra eller dåligt … med vitaminer! Säkert bra, men jag undrar bara så här - måste man äta vitaminer på konstgjord väg, räcker det inte om man äter en allsidig och nyttig kost, med både fisk och kött, grönsaker och frukt … får man inte i sig allt det nyttiga då? Jag bara undrar - för jag är inte så “haj” på det här … kanske man inte kan få i sig allt … via matvägen … och det är ju både vitaminer och mineraler som kroppen behöver för att må bra!

Själv så köper jag hem brustabletter - C-vitaminer - man kommer aldrig ihåg att dricka dom. Jag är alltså jättedålig på detta med att ta vitaminer, tabletter som droppar … spelar ingen roll - jag kommer inte ihåg det!

Försöker ju ändå att äta massor med frukt och mycket grönsaker - är ju galen i grönt!

Men hur är det med er bloggisar … vitaminer eller inte. Vilken sort äter ni i så fall … Har ni märkt skillnad sen ni började med vitaminer?

Jag måste ta till alla medel som krävs för att kunna avlägsna den magneten som sitter undangömd i datorburken och den som sitter någonstans i mig för så här kan jag inte ha det. Så fort jag blir sällskapslös så dras jag hit av bara raketfart och sitter sedan som manisk medan jag kikar igenom mailen, bloggen och allt annat man bara måste göra för att möjligen kunna överleva. Det går liksom inte att slita mig från den här bloggens värld - den drar mig obönhörligt närmare sig hela tiden, jämt och ständigt, alltid … Hjärnan min sänder förmodligen ut signaler till kroppen som gör mig paralyserad, förutom händerna då, som så klart måste plita ned den ena menlösa tanken efter den andra.

Om jag inte missminner mig så hade jag faktiskt ett liv ute i den stora stygga verkliga världen innan jag blev en av er här inne, men det verkar ha brutits ned sakta men säkert. Jag anmäler mig således omgående till stödgruppen för bloggskadade. Någon mer som vill hänga på … var nu inte blyga utan erkänn om du är bloggberoende - en bloggoholic!

Säg efter mig: Jag är BLOGGOHOLIC - JAG ÄR BLOGGOHOLIC …

Första sammanträdandet kan ta plats här och nu tycker jag. Så, lätta på hjärtat folks, här är vi alla jämlika - känn er som hemma.

Jag känner mig även kvalificerad nog att kunna svara på alla frågor ni har samt komma med kloka råd då jag faktiskt är den kunskapskälla ni under hela era liv sökt febrilt efter. Kanske det kan göra någon skillnad, underlätta era liv, vad vet jag?

Tänkte på det här med textstorleken i bloggar. Det är nog viktigt att man anpassar den … så det inte blir för litet . . . så tycker jag. Har väldigt svårt att läsa bloggar och inlägg som har för liten text och dessutom skriver ihop långa långa stycken … men det kanske beror på att man är “äldre” *ler*.

Men det är jobbigt att läsa alltför liten text och för mycket ihopskrivet helt enkelt!

Vad har ni andra för åsikter om det här?

Var har hjälpsamheten, artigheten och respekten försvunnit i vårat samhälle? Det finns inte mycket kvar av den … eller finns den någonstans? Har du upplevt den på sistone kanske? Visst - nog finns det ju hjälpsamma människor, både unga och gamla och artiga sådana också. Men nog har klimatet i samhället blivit betydligt tuffare och hårdare. Är man ung och kille kanske, ja inte får man då visa att man är blödig och kan hjälpa någon gammal farbror eller tant! Jo nog finns det sådana guldklimpar kvar ännu - gud ske lov. Men jag undrar hur ofta någon ställer sig upp i bussen — när en gammal människa kommer! Gör du det?

Och att hjälpa en gammal tant över ett övergångsställe …

Alltså, jag bara frågar mig … känns det inte skönt för dig själv att kunna göra sådana här enkla saker, som glädjer en annan medmänniska! Att som ung och frisk … faktiskt kunna ställa upp för en gammal och lite skröplig människa! För mig är det en självklarhet och det känns bra i hjärteroten min att kunna göra detta. Det kostar ju ingenting annat än några sekunder och några leenden och ett hjälpande handtag för mig själv!!! Alla kanske behöver den här hjälpen någon gång i sitt liv - för alla vill väl bli gamla kanske, eller hur?????? Så hjälp nu - så kanske du blir hjälpt sedan i ditt liv av någon som är ung då!

Som regel har vi alla flera förnamn, varför - jo vi skall kallas efter våran mamma eller pappa, farmor eller mormor o s v. Men är inte alla dessa förnamn som föräldrarna ger oss, lite onödiga? Vi använder oss ju aldrig av dom, dom skall bara finnas där i personakten … dom skall gå i arv så att säga från den ena generationen till den andra … och ibland förstås skall man skriva “samtliga” förnamn och stryka under det som vi verkligen kallas för!

Själv har jag tre namn: Siv (efter mamma), Barbro (som jag kallas för! - efter ??), Maria (efter min mammas farmor).

Vilka namn har du?

Vågar du sträcka ut din hand - till hjälp för någon? Vågar du ta emot en utsträckt hand av någon som vill hjälpa dig?

Jag vågar och jag vill - sträcka ut en hjälpande hand … för någon gång behöver även jag en utsträckt hand …

Är vi för rädda att hjälpa varandra, vill vi inte störa någon … vill vi inte se när någon medmänniska behöver hjälp? Vill vi vara anonyma i samhället, vill vi inte visa någon att vi behöver hjälp, vill vi inte visa oss svaga och ynkliga? Anses vi sämre om vi ber om hjälp … vi vill stå på egna ben och klara oss själva och skita i andra??? Är det verkligen så illa ställt med oss människor att vi inte kan ta emot hjälp eller hjälpa någon?

Vad tycker ni - hur upplever ni det här själva. Ber ni någon om hjälp någon gång, hjälper ni någon annan?