Nu är det morgon - dags att kliva upp för dom allra flesta! Så även för mig ... jag har ju varit uppe sedan strax efter halv 5. Vaknade till 04.12 men lyckades med konststycken att somna om ett tag till. Har sovit gott - en HEL NATT! Det händer inte ofta skall jag säga - vet inte när jag sov en hel natt - utan att vakna flera gånger - rent otroligt är det!! Men skönt ... jag behöver verkligen få sova ordentligt någon gång! Helst varje natt ...

Jag har kyligt ute - hela -7 grader. Såg nu på morgonen när jag for till jobbet att adventsstjärnor och slingor börjar komma upp hos folk. Det är pyntdags i veckan ... dom flesta pyntar och gör så fint - både inne och ute ... framför allt ute - för det ser man ju mest. Uteslingor har verkligen ökat senaste åren ... men det är vackert när det lyser överallt som kristaller i snön!

Nä mina bloggarvänner och alla andra - nu skall här drickas kaffe - så jag säger bara - ha en bra dag - vi hörs säkert under dagen och kvällen. Skall ju till min sjukgymnast idag - det behövs för axeln min är inte alls bra!!!

Här är det -1 grad och det snöar, har gjort det sedan igår, det blåser lite ... mycket vackert på alla träd och buskar, ligger ett tjockt lager med snö över alla grenar och kvistar.

Traktorer är ute och skottar lite här och där ...

Annars har jag sovit som vanligt, sovit och vaknat, sovit och vaknat ... och snarkat - så till slut var min man tvungen att gå i förrådsrummet och sova!

Vi var uppe redan 04.20 i morse! Tidigt - jo visst är det det. Min man skottade infarten också innan vi stack till våra respektive arbeten.

Nu skall här drickas kaffe ...

Det känns svårt att skriva ett sånt här brev skall du veta, min bror. Svårt därför att jag vet att du inte finns mera i livet. Helt ofattbart och hemskt är det. Vi behövde så mycket tid ... bara vi syskon vet varför! Det var så mycket som jag behövde få veta, fråga och berätta. Men nu är all denna dyrbara tid helt försvunnen. Det som inte fick hända - det hände. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här. Jag trodde ju att du skulle bli frisk, även om det skulle ta tid ... Men att du inte skulle klara benmärgstransplantationen, det fanns inte i min hjärna ... varför? Många frågor - men inga svar!

Jag minns allra första gången vi träffades, efter våran ofrivilliga separation ... jag och min man skulle hälsa på dig och J. Och jag sa till C. att jag skulle så mycket vilja krama J. och T. - men vet inte om jag törs! Jag visste ju inte om ni skulle vilja det ... Men så tar ni och kramar om mig, vilken lyckokänsla i mitt hjärta! Det går inte att beskriva hur glad jag blev! Att få kramar av sina småsyskon som jag inte träffat på så lång tid, men som ändå alltid funnits djupt där i mitt hjärta. Min kärlek till er bägge två var gränslös och stor och äkta. Jag har alltid känt mig som en mamma för er - ja för alla mina syskon - en mamma som vill hålla ut sina vingar och skydda sina barn från allt ont ...

Jag blev så fruktansvärt glad och lycklig över att få krama er ... det betydde så otroligt mycket för mig. Och jag glömmer det aldrig! Den känslan jag fick i min kropp och i hjärteroten ... och nu får jag aldrig mera krama dig Tomas!

Och därför att vi syskon har missat så många år tillsammans, så känns den här förlusten enorm. Inte nog med att vi har så många förlorade år mellan oss ... nu har vi också förlorat ett syskon! Vi har en gemensam sorg ... vi alla syskon.

Återigen har vi förlorat dig Tomas ... första gången för länge sedan och så nu! Bara vi syskon vet hur det känns inom oss!

Men vet Tomas ... du finns i mitt hjärta och vi kommer att träffas alla syskon någon gång, på ett ställe där vi aldrig kommer att behöva skiljas från varandra. Där vi alla äntligen kommer att få vara tillsammans! För det är ju det som vi alla hela tiden har velat - få vara tillsammans som syskon.

Hjärtekramar från din syster B.

I morgon den här tiden vilar du i din grav. Det låter så hemskt ... kan inte fatta det alls ... Kära älskade bror

En ängel stod vid din bädd
och sade lugnt, var inte rädd
Så tryggt hon fattade din hand
och tog dig med till himlens land

(Detta var ett brev som jag skrev till min bror ... )

Begravningsdagen!

Idag är det en mycket tung och jobbig och svår dag. Det är begravning idag ... min bror Tomas begravs idag.

Känns väldigt jobbigt ... hela jag är spänd som en fiolsträng, jag har hjärtklappning och svettas. Gruvar mig vansinnigt mycket för detta! Hemskt ...

Magen mår inte heller bra ... har ont -

Usch ... så svårt detta känns.

Så idag lär det inte bli något mera inlägg från min sida, endast detta enda.

Begravningen är klockan 13.00 ... så vi åker hemifrån och hämtar upp sonen kring 11-snåret.

Jag kommer att  vara helt utpumpad när vi kommer hem ikväll!

Dagen efter begravningen ...

Den tyngsta dagen i mitt liv ...

Jag kan nog säga att igår var den allra tyngsta dagen som jag upplevt ... har känt en del andra förstås ... jag har ju varit på ganska många begravningar under mitt liv, men det här var den absolut värsta och jobbigaste! Ett syskon, det kändes ...

Jag har gruvat mig nåt så fruktansvärt, har haft hjärtklappning och stressymptom ... nästan som ångestattacker. Sovit dåligt och bara tänkt på det som ligger framför oss - begravningen!

Dagen var vacker - solig - lite kylig. Det känns alltid bättre om solen skiner en sådan här dag, det behövs inte att Gud gråter (att det regnar menar jag!) - det räcker med att människorna gråter.

Det var många kramar mellan oss syskon och alla familjer. Tårar och mycket känslor.

Vi fotograferade kring kistan ... blommorna - kistan ... usch - det var hemskt att tänka att där ligger våran bror alldeles kall och stel!

Så började prästen tala, en kvinnlig präst var det!

Fruktansvärt jobbigt när vi skulle ta farväl alla ... vi syskon och alla våra familjer stod runt vår brors kista, inga ord sades - bara tysta tankar förmedlade mellan var och en och till vår bror ... jag kan inte själv prata vid en kista, jag tänker ... jag kysste rosen och lade ner den på Tomas kista och sa mina tankar till honom - det är ingen som behöver veta vad jag sa. Jag smekte kistan när jag la ner rosen och när jag gick därifrån ... en sista smekning till min bror!

Tysta tårar som bara rinner nerför kinden, jag satt där i kyrkbänken och kämpade med mig själv, inte släppa efter helt, inte tappa kontrollen, bara tysta tårar som rinner! Jag var stel som en pinne av känslor ... av återhållen gråt.

Det var lika jobbigt för alla mina syskon ... och våra familjer hade det också tungt förstås.

Sen var det minnesstund, kaffe, te, tårta och smörgåsar. Prästen läste upp alla telegrammen - som var många många och fina och vackra. Ett kort av vår bror - stod på ett bord - omgiven av blommor och ljus och telegram.

Mer fotografering ... känslor - mycket prat och många kramar.

Efteråt for vi syskon upp till graven ... vi tände våra ljus och tänkte på vår bror som låg i den kalla graven. Usch så hemskt - det var mycket blommor över hela hans grav - massvis med handrosor - för det var mycket folk i kyrkan - den var överfull av folk som ville ta farväl.

En väldigt vacker kyrkogård - en skogskyrkogård är det - med tallar och väldigt vacker natur.

Men det är fortfarande helt ofattbart detta ... det går inte att ta in ännu ... det kommer nog att ta tid innan man förstår helt att vår bror är borta!

Kram Tomas från syrran B.

Efteråt när vi kom hem kändes det som om luften gått ur en, totalt slut i kroppen och jag var så trött ... helt färdig ... det var en riktigt jobbig pärs den här dagen ... jag tror att alla kände så!

Idag är det skyltsöndag i min lilla stad ... själv har jag inte varit på skyltsöndag ... på massor med år. Det var när sonen var liten man gick dit ...

Men visst kan det vara mysigt ... tomtar, glöggförsäljning, lotterier, paketförsäljning, pepparkakor, marshaller, julgranar, julmusik som hörs över hela staden. Förväntasfulla små barn med ögon stora som tefat när dom får se Tomten! Massor med folk i farten, många olika arrangemang ... förr var det också vansinnigt kallt alltid på skyltsöndagen - men dom senaste åren har det varit milt och härligt väder med knappt någon snö alls. Idag snöar det visserligen och är väldigt vackert ute med dunig snö och bara på 0. Men jag har varit iväg ibland då det varit över -20 grader ... då är det brrrrr.

Men idag är det bara lite slappardag för mig, är totalt slut i hela kroppen ... trött i skallen, haft huvudvärk.

Men jag tror staden fixar det här ändå - utan min hjälp och medverkan!

Går du själv på skyltsöndag?

God morgon på er. Ja idag är jag ledig, liksom i morgon. Skall till frissan idag och klippa mig ... i morgon är det begravning!

Har sovit som vanligt, alltså oroligt ... vaknat flera gånger - var jättetrött igår kväll, orkade inte ens läsa - ovanligt för mig ... men ändå somnade jag inte direkt! Hade nästan tänkt kliva upp igen ...

Har precis varit ut på bron och tänt mera ljus i lyktorna ... måste köpa mera idag - går åt massor med ljus - både inne och ute! Men det är mysigt att få tända ljusen tycker jag.

Det är bara -1 grad och det skall tydligen börja snöa under dagen, kunde komma upp till 2 dm hörde jag på radion. Vill inte ... det är alldeles lagomt mycket snö som det är nu tycker jag, ett tunt och fint täcke bara ... och man kan gå överallt!

Nu skall jag kolla lite vad ni andra skrivit - så jag säger bara hej svejs - vi hörs.

Jag tänker så här:

... visst är det väl ändå helt fantastiskt att kunna både ge och få - sådana här trevliga kommentarer från helt okända människor!

Jag menar ... vi känner ju inte varandra, men vi är snabba att pusha, peppa, stödja, visa medkänsla, ge kramar, berömma ... varandra ... så fort vi tittar in till varandra i bloggarna!

... jag tycker bara att det speglar ändå hur vänliga och hjälpsamma dom allra flesta människorna är här i samhället. Dom allra flesta känner empati och är inte rädda att visa det för varandra.

Det är helt fantastisk och betyder så mycket tycker jag.

Jag tackar alla som givit mer kommentarer, ni är alla helt underbara och goa - kramar till höger och vänster, uppåt och neråt ... ni betyder så mycket fast jag inte känner er.