Hallå i stugorna! Nu är jag här ... har jobbat halva dagen och for sedan hem, känner att jag behöver vila. Är så jädrans uppstressad i veckan ... tror det beror på att man är så spänd inför begravningen av min bror - som är nu på fredag. Jag tänker och tänker på honom och förstås gruvar mig oerhört mycket för begravningen! Men det skall gå ... finns inget annat val!

Min sjukgymnast var idag på jobbet för att kolla min arbetsplats och om det fanns något att göra där ... som skulle förbättra min värksituation. Men som hon sa ... det verkar vara bra i stort sett allt här! Och det stämmer, har bra och alldeles ny stol, höj- och sänkbart skrivbord, stor dataskärm, diverse andra hjälpmedel till datorn, bra belysning, skall beställa ett headset till telefonen ...

Hon tyckte att jag hade mycket att göra, hur hinner du frågade hon. Vet din chef egentligen hur mycket jobb du har, frågade hon. Knappast svarade jag!!

Men det är en kanonbra arbetsplats - med bra och intressanta arbetsuppgifter och kanonbra och trevliga arbetskamrater runt omkring mig, hjälpsamma och mycket härliga människor! Vi är verkligen som en familj, pratar mycket med varandra. Och mitt kontor är en uppsamlingsplats för människor! På gott och ont förstås ... för ibland har man inte tid att prata bara. Man måste ju jobba ... Men det är väl så att människor gärna kommer in till mig, bara för att dom trivs där och tycker att jag är trevlig - inget skryt av mig här nu inte *ler*. Utan det är bara en slutsats jag själv tar. Alla människor skall in till mig ... firmagubbsen som "mina egna gubbs". Men jag älskar ju människor ....

Min sjukgymnast sa igår till mig att jag är en sympatisk person! Tackar för det. Kul att höra förstås.

När jag kom hem har jag bara tagit det lite försiktigt, har farit över rummen med dammvippan, inget märkvärdigt alls. Skall skura av golven sen, om det blir ikväll eller i morgon - får vi väl se. Måste ju kolla på fotbollen ikväll också ... hoppas att Sverige ändå vinner! Annars är det ju för bedrövligt.

Jag har ju också tänt ljusen i mina utelyktor, både på altanen som på bron!

Det har luktat brandrök hela dagen över samhället, det började brinna i ett barklager mellan sågverket och pappersbruket igår ... min man jobbar ju på sågen och jag på bruket! Usch luktar inget gott - stickande och äcklig lukt!

Ringer man till något företag, till vårdcentralen eller någon annanstans - (ej privatpersoner då menar jag) ... så nog fasen kan ni tro att man får "prata" med en telefonsvarare.

Tryck 1 - avsluta med fyrkant!!! Inte trekant alltså ... *ler*. Tur det ...

Nåja, vad jag bara vill ha sagt - det är ju att nu för tiden kan man aldrig direkt få prata med en människa när man ringer någonstans, utan det är detta tryckande hit och dit hela tiden, sitta i telefonkö i minst en halvtimme och då är man så jädrans less att man lägger på luren och får börja om igen!

Ibland vill man ju bara snabbt kanske rådfråga om nåt ... ringer man till vårdcentralen från jobbet t ex ... skall man ju helst inte sitta i ett kontorslandskap ... för ibland vill man faktiskt vara PRIVAT ... man vill inte basunera ut sitt problem eller sin fundering!!

Så visst kan vi väl hålla med om att det är irriterande med telefonsvarare och dessa knapptryckningar hit och dit ... man hinner knappt med att höra vad dom säger heller!!

I lördags var en jobbarkompis till Ikea ... som ligger i Haparanda - 16 mil från där jag bor. Så jag bad henne köpa värmeljus till mig och lämnade pengar. Jag visste ju vad dom kostade: 17 kr för 100 stycken. Så jag fick 6 förpackningar ljus ... 600 värmeljus! Inte klokt alltså - jag har massor med ljus - alla möjliga och omöjliga sorter sedan förr också!! Min man frågade om jag klarade mig nu med ljus!! *ler* ... han är inte så där mycket för ljus ... han är rädd att jag glömmer bort att släcka dom om jag går någonstans eller lämnar ett rum med ljuslyktor tända.

Men visst är det billigt - 17 kr för 100 st! Och ingen dålig kvalitet heller är det ...

Så nog kan jag varmt rekommendera IKEA-ljusen!

Egentligen inte något speciellt alls att berätta. Jobbade halva dagen, sen till min sjukgymnast ... sen far jag ju alltid hem och tar det lilla lugna efter behandlingen. Har ju mått så jäkla dåligt efter varje gång, även om besvären avtar vart eftersom ... första gången var det ju hemskt. Då satt ju yrseln och illamående i från tisdag och hela vecken. Fy farao vad jag mådde piss då.

Har varit upp en snabb sväng till sonen, han var ju på jobbet sitt ... men som den mamma man är ... så var det lite smått och gott med till honom i en påse! Det var spagetti och kycklingklubbor, hemmagjord pizza. En svart duk, eltape som han behöver till sin hockeyklubba, en förpackning med 100 värmeljus och extralampor till adventstakar. Och så tog jag upp en tvdekoder som han skulle få låna av oss, hans la av i söndags och det tar väl ett tag innan han får en ny levererad till sig. Tur morsan och farsan finns i närheten.

Och så kunde jag inte låta bli att diska upp hans disk ... jo jag vet - jag behöver ju inte bry mig om den ... men jag kunde inte låta bli! Man är som man är - man bryr sig helt enkelt!! Sån är jag ...

Min sjukgymnast var ju nyfiken att höra hur läkarbesöket gått förra måndagen ... jag sa så här: skall jag vara ärlig och det skall jag ju vara - så gav det mig ingenting! Absolut ingenting! Mera värktabletter och remiss till mera sjukgymnastik eventuellt akupunktur. Hon märkte direkt att jag var så besviken och rent ut sagt förbannad efter läkarbesöket! Så hon ville jag skulle säga precis som jag upplevt det och det gjorde jag minsann! En läkare som först och främst låter mig vänta nästan en halvtimme, och inte ber om ursäkt sedan - han hade nämligen inga patienter! För jag såg när han fjantade omkring i korridoren och i fikarummet!! Jag menar - min tid är precis lika viktig som hans! Om dom har vett att be om ursäkt - så visst accepterar jag det och framförallt om dom var upptagna med en annan patient. Men så var ju inte fallet!

Sen pratade han nästan bara själv, han frågade mest om jobbet och sånt, inte om min värk - det var ju för klådan därför jag var dit - inte för att prata om jobbet! Även om det är en läkare från företagshälsovården detta - så nog fasen kan dom väl skippa jobbsnacket och lyssna på patienten lite och sen komma med sina egna frågor. Han frågade inte ens en gång hur jag hade ont, vart och hur mycket, vilka tabletter jag äter osv. Jag sa till min sjukgymnast - att jag fattar inte hur man kan sitta och skriva ut medicin utan att fråga sånt - eller om jag är allergisk mot nåt! Och sen får man inget återbesök inbokat heller! Det var droppen ... som kom bägaren av ilska att rinna över för mig! Han sa att hjälper inte dom där tabletterna kan du ju ringa! Som jag sa till sjukgymnasten min - det kommer jag förbannat inte att göra - det kan han ju glömma!

Hon tyckte det var bra att jag sa precis som jag upplevt det - känns även skönt för mig att ha sagt - jag står för det jag säger också. Jag klagar inte i onödan, eller ens springer i tid och otid till läkaren, så därför känns det väldigt frustrerande att man inte får lite mera gehör när man har lyckats övertalas att gå dit!

Känner bara att det var ett oengagemang från läkaren ... sa till sjukgymnasten - att det känns inte som om man vill göra nåt mera läkarbesök ...

Men hon skulle prata med någon annan ... hon sa - du måste ju få hjälp. Du har så mycket som du behöver få bukt med ... både sömnen och värken ...

Så vi får väl se!

Tur man har blivit tuffare på äldre dar och säger sitt hjärtas mening, annars som det var förr - då behöll man allt inom sig själv - med påföljd att man mådde dåligt av att inte få ut det - man ältade och ältade detta med sig själv bara! Eftersom jag är så gammal som jag är - anser jag mig ha rätt att säga vad jag tycker! Det ger man mera att gå till henne än det gav att gå till läkaren! Och det sa jag till henne också ... hon lyssnar! Och det var det jag sa - ibland kan det hjälpa till att läkaren eller någon bara lyssnar på en patient, för nog förstår väl jag att det inte går att helt bota värken! Även om man kan få lite lindring ... men lyssna är viktigt!  

Årets julvärd i SVT blir Anne Lundberg ... ni vet - hon som varit med i Antikrundan.

Själv måste jag säga att jag gillar henne - hon har utstrålning och verkar trevlig. Däremot skulle man ju aldrig själv kunna tänka sig att sitta i tv på julaftonen ... jag tänker på Arne Weise, som år undan år, har varit julens värd. Fast hans egna barn har varit små! Nog skulle jag hellre sitta hemma med mina barn ...

Men man förknippar verkligen Arne Weise med julen ... där han sitter i sin röda kavaj, bekvämt tillbakalutad i en skön och härlig fåtölj, tänder sitt ljus och leder oss genom julaftonens alla program!

Men bara för en kort stund ... återkommer senare!

Ha det ...

Idag har jag ringt och beställt ett telegram för min bror ... han begravs på fredag. Endast 45 år gammal ... känns väldigt tungt detta.

Ett telegram från alla oss syskon med familjer och mamma Siv.

Aldrig hade vi kunnat drömma om att det skulle gå så här med vår bror. Han led av leukemi och hade behandlats under våren med fyra cellgiftsbehandlingar. Och fick den 24 oktober ny benmärg. Vi alla syskon hade fått testa oss om vi var lämpliga som donatorer, men ingen av oss passade. Vi är fem stycken ... Så läkarna sökte i Tobiasregistret och fann en som var lämplig. Men tyvärr så orkade inte min brors kropp med denna megatuffa behandling, först under en veckas tid - dygnet runt - cellgift och sedan ny benmärg. Det blev för tufft för organen som tog stryk, njurar och lever la av, hjärtat orkade knappt slå och till slut bara somnade han in.

Känner smärta och sorg ...

Sitter här vid bloggen - alldeles som vanligt - har kommit hem från jobbet 14.30 ... sa några ord till min man ... han var på väg ut till sitt jobb ... slutar 01 i natt. Åt spagetti och kyckling med stark chilisås till ... drack kaffe ... satte igång tvättmaskinen ... tvättade några maskiner. Sen hit till bloggen, läste och skrev själv några inlägg.

Var uppstressad till 1000 när jag satte mig här kring 15.30 Har pratat med sonen också i en halvtimme cirkus. Men jag är fortfarande superstressad, känner hjärtklappningen! Inte bra alls ... måste lugna ner mig ... men det är svårt när man stressar upp sig fast man inte alls behöver göra det!

Värmde mig just en kopp med glögg (inget alkohol i förstås - det är ju vardag!), satte mig ner med en kopp i sköna fåtöljen och la upp fötterna i soffan och slappade och drack ... Mmm vad gott och skönt. Filosoferade och lyssnade på tystnaden ... den kan vara märkbar ibland och så skön och avkopplande!

Borde ta mig en stärkande promenad, det är bara -1 grad ute ... har känning av ryggen - alldeles som vanligt det med! Skall göra sit-ups ... å hej å hå ...

Mycket man borde - men gör man det ... ? Nej