Det här med Nobelpriset -

det är en gåta för mig

och kanske för andra också!

Jag menar -

om man tänker på dom här

litteraturpristagarna ...

som regel -

helt okända författare

för dom allra flesta

och även för mig.

:::

Och det spelar ingen roll

att jag är en riktig bokmal.

Jag har aldrig hört talas om dom ändå.

Men jag "rör" mig tydligen inte i dessa

kretsar ... tyvärr eller så inte!

:::

Hur brukar det vara för dig:

Känner du till litteraturpristagarna någon gång?

:::

Alla har vi en väg som vi vandrar på - genom livet. För en del går denna vägen spikrakt, framåt eller till helvetet! Och för många andra blir det små avstickare - än hit och än dit - men till slut hittas den inslagna och välbekanta vägen igen. Man känner igen sig och fortsätter sin livsvandring ... någonstans, men vet man någonsin vart den för en? Många gånger är det ju en ren slump på vilken väg man hamnat vid livets början. Man bestämmer inte alltid själv, livet ter sig så olika ut och vägarna kan se olika ut ... För många är det backigt och knöligt och mycket hinder på vägen, men dom lyckas ändå ta sig förbi och fortsätta sin vandring! En del ramlar ner i groparna som finns där på vägen, en del tar sig upp - andra inte! Dom drunknar i den vattenfyllda gropen.

Om du frågar dig själv så här: är du nöjd med ditt livs väg - hur skulle du svara på den frågan?

Mitt svar lyder nog så här: i stort är jag nöjd. Visserligen så önskade jag att jag tagit lite avstickare tidigare i livet på min vandringsfärd, prövat lite mera saker och vågat mera, men i det stora hela är jag nöjd. Min väg har kanske inte varit helt rak - alltid - men för det mesta ... jag har också ramlat i gropar på min färd, men alltid - hittills - tagit mig upp. Med egen hjälp eller med andras hjälp!

Min livs vandringsfärd har givit både rosor och törnen, som för dom allra flesta människor. Jag har mött många intressanta människor, människor som gett mig minnen, sorg, glädje, skratt och tårar. Många möten på vägen - har varit väldigt korta och bara glimtat förbi, medans andra möten har satt djupare spår i mitt inre, många har följt mig på min vandring ... lång tid eller kort tid.

Min väg har varit både grusväg och asfalt, raksträcka och kurvigt. Backkrön och korsningar ... Men det var min väg, min egen väg, vald av andra och vald av mig själv ...

Min väg har fört mig hit - där jag är idag ... min väg stannade vid min man och vår gemensamma son, vårt hus och hem, mitt jobb ... allt det som är mig så kärt och bekant!

Och vid vägens slut hittar jag min regnbåge ... för under mitt livs vandring har jag mött kärleken och tryggheten och glädjen!

Frågar bloggare å läsers ...

använder du glasögon?

Alltid, ibland bara, när du läser ...

:::

Själv MÅSTE jag använda

extra ögon när jag läser eller sitter vid datorn.

Eller överhuvudtaget när jag skall

göra nåt som kräver "syn".

:::

Tänk att man faktiskt har klarat sig bra

utan glasögon - en gång i tiden.

Trodde väl aldrig att jag skulle behöva glasögon.

Eller man tänkte aldrig på det egentligen.

Men det är allt bra att dom där

"ögonen" finns, för hur skulle man annars klara sig

här i livet?????

Jag skulle inte klara av att göra mitt jobb alls!

:::

Så min fråga till er var:

ANVÄNDER DU GLASÖGON? 

Efterlyser kommentarer ... många är in och läser eller tittar bara - vad vet jag ... men besökare har jag ... men varför skriver ni inte någon kommentar och berättar vem ni är och om ni har en blogg som jag kan besöka. Eller har någon åsikt om mina inlägg.

Så ta nu och överraska mig - SKRIV SKRIV SKRIV SKRIV SKRIV SKRIV SKRIV

Jag undrar just det - har vi alla människor nån sorts hemlighet - som bara är våran egen. Och inte ens den vi lever ihop med vet!

Kom att tänka på det, då jag såg filmen Wallander "Hemligheten".

Det är klart - man har väl inte berättat precis allt för alla man känner, för det gör man väl inte heller - men min man vet ju allt om mig, både allt det goda och allt det dåliga som är JAG!

En Hemlighet är ju ingen Hemlighet - om alla vet om den!

Jag funderade på detta med hår, kort eller långt! Att ibland så vill man ha kort hår - men så ibland kommer den här längtan efter långt hår tillbaka. Men det tar ju evigheter innan håret vuxit ut och blivit i rätt längd, medans det går fruktansvärt fort att klippa det kort!

Då tänkte jag så här: tänk om man hade en inbyggd hårknapp, bara att trycka på den och få precis den längd man vill ha på sitt hår och när man vill det! Det vore väl idealet - man skulle även slippa gå till frissan på det sättet! Och spara en massa pengar skulle man också göra …

Kanske nån gång i framtiden att denna "hårknapp" finns i människan. Vem vet …

… nu är mina tankar och funderingar igång igen *ler*.

Är du mörkrädd, spökrädd eller vidskeplig?

Jag är inte direkt mörkrädd, jag kan gå ut och

promenera i mörkret, men det är ändå så

att man vill vistas i samhället då,

nära till hus och andra människor.

:::

Det är inte andar och spöken som jag är rädd för,

utan för alla galningar som kan finnas där ute.

:::

Vidskeplig är jag bara

fredagen den 13:e ...

fråga mig inte varför -

det har bara blivit så,

är ovanligt försiktig den dagen,

utmanar inte ödet i onödan,

tar det lugnt.

:::

Men jag spottar aldrig om jag ser

att en svart katt passerar vägen!

:::

Jag tror att man mer behöver

vara rädd för andra människor,

än för spöken och andar och andra väsen

som kan tänkas finnas.

Det är människor som kan vara farliga!

:::

Tyvärr!

Vem f-n vill sova med fienden ... inte jag i alla fall - så därför sover jag varje natt med den underbaraste och goaste mannen i Universum ... min egen man - min stora kärlek - min själsfrände!

Love U ...