Hur viktigt är det att ha åstadkommit nåt här i livet innan ens ögon slocknar och stängs för alltid?

Har egentligen aldrig tänkt den frågan på allvar förr. Och vad menar man med att ha åstadkommit nåt, är det som människa, som mamma eller pappa, eller som medmänniska, är det inom jobbet eller inom nåt annat?

Att åstadkomma nåt - måste smaka på den meningen lite och tänka efter vilket svar jag vill komma med! Det är faktiskt inte så lätt det här måste jag säga!

Jag tycker att jag faktiskt har åstadkommit nåt viktigt i livet - åtminstone i mitt liv - det är ju att ha sett till så inte mänskligheten dör ut, jag har ju fött ett barn! Och bidragit på det sättet till jordens befolkning … och fortsatta existens av mänskligheten! Det är stort det …

Vad mera då - jag har ju bidrag med en massa texter i bloggvärlden - som för evigt kommer att ligga och flyta omkring i cyberrymden - - - detta var ett litet humoristiskt inlägg mitt i allt det allvarliga i min fråga om "vad har du åstadkommit i ditt liv".

Jag har faktiskt inget enkelt svar på min egen fråga … kanske du kan hjälpa till med nåt matnyttigt i den här frågeställningen jag har … och det är ju klart - allt är ju så individuellt!  Men försök gärna att svara … om du kan, om du vill, om du vågar eller törs …

Man kommer ihåg vissa STORA eller TRAGISKA händelser som inträffat i världen. Vissa glömmer man ALDRIG.

Jag minns speciellt Estoniakatastrofen, Tsunamin och Word Trade Center - 11 september ... dessa händelserna har liksom etsats fast i hjärnan min. Minns precis vad jag gjorde när jag först hörde talas om dom.

Estoniakatastrofen - det var en tidig septembermorgon tror jag, åtminstone var det höst ... tidigt på morgonen när jag klivit upp och skulle iväg på jobbet, på radions nyhetsprogram berättades om denna katastrof ... man fortsatte att följa den under dagen - på radion och tv:n.

Tsunamin - vem minns inte den händelsen ... den var ju inte så långt bort i minnet ... julhelgen - morgon då också ... tv:n som slogs på och min man chappade runt på kanalerna ... kom till CNN där det berättades om en flodvåg någonstans ... man började lyssna och förstod till slut under dagen - vilket oerhört stor katastrof det var och i så många länder också. Jag var helt uppslukad av denna händelse i flera veckor, följde med i allt om den ... lyssnade och såg, läste och grät ... blev berörd, ledsen för dom drabbade, led med dom ... fruktansvärda berättelser som började att komma fram. Mitt i allt det hemska - fanns det ändå lycka - människor som hittat igen varandra ... eller funnit någon annan dom kunde fortsätta sina liv med. Detta var en fruktansvärd tid för många ... och är nog så fortfarande skulle jag tro för väldigt många - inte bara i Sverige.

Och vem minns inte 11 september! Herregud vilken katastrof ... vilken terror ... vilket dåd mot helt oskyldiga människor! Jag kom hem från jobbet denna eftermiddag, min son mötte mig i köket och berättade om att ett flygplan hade flygit rätt in i WTC!!! Man trodde nästan inte det var sant ... att det var en film och inte verklighet! Sen bänkade vi oss framför tv:n och fick se ytterligare ett plan flyga rätt in i skyskrapan!!! Ofattbart och helt overkligt var detta - man trodde inte sina egna ögon helt enkelt! Sen att få se hur allt detta stål och glas - bara rasade ihop som ett korthus, att se hur människorna försökte fly undan elden och hoppade mot en säker död ... det berörde mig djupt!

Man kommer ihåg andra tragiska händelser också, men vissa etsas fast mer än andra ... men alla händelser som berör människor och där människoliv kan räknas ... det är hemska saker och innebär så mycket sorg - för så många! Och sen när det är p g a terrordåd detta inträffar - ja då är det ännu värre och hemskare. För naturkatastrofer - det kan vi inte styra och rå på ...

Vilka tragedier eller andra tragiska händelser minns just du?