Jag är en sån där hönsmamma, curlingmorsa eller kalla det vad ni vill! Vet om att jag är sån, jag bara vill så mycket för mitt barn. Både hjälpa, stötta och finnas till. Visa hur mycket han betyder för mig, för oss (hans pappa och mamma), jag vill visa hur mycket jag älskar min son.

Ett barn - det är en värdefull och stor gåva, dock inte alla som får den, tyvärr. Och många får denna gåvan som inte vill ha den. Livet är orättvist ibland och ofta och för många.

Jag har som sagt var ett barn, en son - men det är den viktigaste personen i mitt liv, inte ens jag själv är viktigare och inte nån annan heller. Även om min man är fruktansvärt viktig också för mig, tro inget annat! Men ett barn, det är A och O, det är det första och viktigaste i ens liv.

Första gången jag blev gravid, en ung tjej var jag - men mogen och redo för ett barn … men det ville sig inte bättre än att jag fick missfall! Detta tog jag väldigt hårt och blev mycket ledsen och nedstämd, ville bara sova - inte träffa folk, ville bara gråta, inte klä på mig eller gå ut. Tills min kille (som nu är min man) sa att - förstår du … nog måste du ta och gå ut och han peppade mig, så till slut kom jag över detta och orkade fortsätta vardagslivet! Men jag var ändå väldigt rädd att återigen få missfall - att förlora mitt barn - att vara så sjuk som jag var! Jag vågade inte på flera år skaffa barn, men så till slut tog vi och bestämde oss och då blev det som det blev - ett barn - en son - vår stora lycka och glädje - våran älskade, gulliga, ljuvliga son!

Men första tre månader av min graviditet, så vågade jag inte köpa babykläder eller saker, gick som på helspänn, var livrädd för att få missfall återigen!
Men till slut så kom han, världens gulligaste baby - vårat eget barn - vårat kött och blod - skapat av oss bägge två - tillsammans! Du ljuvliga tid så underbart det var med ett litet knyte, ett knyte som nu vuxit upp och blivit stor, men är lika värdefull och älskat som förr. Skapat av oss två och våran kärlek till varandra, till den person som han är idag! Tänk att vi lyckades så bra med att knåpa ihop nåt så vackert som han!

 

Annelie

18 september 2007 16:01

Hmm så konstigt. Jag trodde det var jag somm hade världens finaste barn=)
Ha det fint och kram till dig!

http://rospinglan.blogg.se

 

gulligagumman blir rörd

18 september 2007 18:17

Vad fint! Ha en fin kväll.

Kram

http://gulligagumman.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jädrans också - nu störtregnar det ser jag! Såååå BRA. Det är ju toppen det här för snön ...       Har lunch som ni nog förstår och vad åt jag då ... jo kycklingsallad - maken säger att jag nog för skörbjugg! hihi Nyss flög en liten pippi i m...

  Är det någon av er som har några solstrålar över? Skicka dom vänligen till mig här i norr, för nu är det bara trist och grått väder hela tiden och jag som längtar efter solen! idag är det regndroppar som faller lite lätt och graderna är några p...

Återigen så har jag låtit bloggen ligga i träda! Skäms på mig ... men det blir ju så här när man också är på andra ställen och bloggar ... man glömmer bort någon blogg helt enkelt. Men i alla fall ... här är jag! Våren började så stort att göra s...

Det är rent otroligt - det är folk som faktiskt läser min blogg - varje dag - trots att jag inte bloggar daglig dags - ibland har jag haft uppehåll på flera månader och ändå är det besökare här på min blogg.     Men det är väldigt få som orkar...

Hej igen alla bloggisar och eventuellt andra "läsers".   Sitter här på jobbet och har lunch just nu och blev supermätt av min matlåda - bestående av ris och currykyckling och lite kålsallad. Och ett glas vatten till det att skölja ned med. Ti...