Om jag fick leva ett liv till,

då skulle jag vilja göra fler misstag.

Jag skulle vilja koppla av mer

och vara mjukare, jag skulle vilja

vara dummare än jag varit på den här resan.

Jag skulle vilja ta saker och

ting mindre allvarligt, bestiga fler berg och

simma i fler sjöar.

Jag skulle vilja äta mer glass

och färre bönor...

Jag kommer kanske att ha fler

verkliga bekymmer, men jag skulle

ha färre inbillade.

Ni förstår...

jag har varit en sån där

människa som lever försiktigt

och sunt timme efter

timme, dag efter dag.

Oh, visst har jag haft mina

fina stunder och om jag

fick göra om det skulle jag

försöka att bara ha stunder,

en stund efter en annan

Istället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en sån där person

som aldrig går någonstans utan termometer,

varmvattensflaska och fallskärm.

Om jag fick leva om mitt

liv en gång till skulle jag packa mindre

i väskan.

Om jag fick leva en gång till

skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna
och fortsätta med det längre in på höstarna.

Jag skulle dansa mer, åka mer karusell

och jag skulle plocka fler tusenskönor...

Jag är en BBB!

Blogg Beroende Babbelmoster ...

Tänkte på det här fenomenet som kallas för blogg. Och hur vi bloggare söker oss hela tiden till nya ställen, bloggställen och bloggare. Vi får nya bekantskaper - hela tiden. Vi lär känna andra bloggare och får nya favoriter på andra ställen. Tror vi kanske att "gräset är grönare" någon annanstans?

Men det blir ju så - att när man startar upp en ny blogg någon annanstans - så lär man känna bloggare som finns på detta bloggställe. Man börjar skriva kommentarer hos vissa och dom hälsar på ... Man har ett nytt kontaktnät ... Det är ju lätt att följa varandra - även om bloggare byter bloggställen, det är ju bara ett klick borta ändå.

Under denna 1-års tid som jag bloggat - har jag verkligen lärt känna många härliga människor - man kan liksom inte förklara vad det är som gör att man fastnar för vissa - direkt ... och fortsätter att följa dom även om dom byter bloggställe en gång i veckan!

Men att bloggvärlden är ett FENOMEN - det råder ingen som helst tvekan om det!! Bloggen är här för att stanna ... bloggarna har tagit över världen! Dag och natt så bloggas det - överallt i hela världen! Ung som gammal - spelar ingen roll alls! ALLA kan blogga och gör det också!

En sak har jag konstaterat under min bloggartid, det sitter alltid någon vid bloggen - nånstans …

Hur man än gör, så är man ALDRIG ensam här - vilken tid på dygnet man än sitter här! Och ensam vill jag ju inte vara vid bloggen ...

Trevligt att ses …

Har tänkt på en sak. Det här med fördomar - varför får man dom och när kommer dom? Tror liksom inte att barn har fördomar - inte förräns dom vuxna i alla fall inplanterat sådana i deras hjärnor! Det föds inte människor till världen med "färdiga fördomar" i hjärnan - utan dom kommer dit i och med att vi vuxna ger våra barn sådana ... det blir ett arv så att säga, från generation till generation - i all oändlighet! Och detta är fruktansvärt synd tycker jag! Det är ett dåligt arv. För varför skall vi behöva gå omkring med fördomar i skallen hela tiden. Varför skall vi se ner på vissa människor, vissa grupper, vissa folkslag? Fördomar handlar om att vi inte kan acceptera varandra, oavsett hudfärg, kultur, religion och rastillhörighet eller sexuell läggning. Detta med fördomar skapar väldiga problem runt om i världen. Det skapar krig och elände, förföljelse och mobbing, trakasserier och förtryck!

Varför kan inte vi föräldrar uppfostra våra barn till att tycka att alla människor är lika värda, att älska alla - oavsett hur dom ser ut - eller vilken Gud dom tror på, eller vem dom älskar??? 

Jag tycker det är en självklarhet att man skall acceptera varandra och inte ägna sig åt illasinnade fördomar!

Återigen har vi föräldrar ett jättestort och mycket viktigt ansvar i vår uppfostran av våra barn!!!!

Ni skulle se vilket underbart höstväder det är idag! Sitter här på kontoret på mitt jobb och har lunch och förstås bloggar lite. Tittar ut genom mitt fönster, där utanför svänger rönnarna och björkarna sina grenar i den hårda blåsten som är idag. Men en alldeles blå och vacker himmel syns mellan grenarna och solen lyser på gula björklöv. Vissa träd har faktiskt börjat att gulna lite ... det är såå vackert ute. Önskar jag vore ledig så jag hade kunnat gå ut på en promenad precis nu! Men bara att titta ut genom mitt fönster, ger mig en stor tillfredsställelse ... livet är väl ändå så ofantligt rikt på vackra intryck och underbart härligt!

Många gillar ju att ligga och dra sig och kanske slumra om i sängen - innan dom svänger sina lurviga över kanten ... men sån är inte jag! När jag en gång vaknat - ja då stiger jag upp ... går inte heller och lägger mig igen ... Har jag en gång vaknat på morgonen - ja då är jag uppe också! Direkt när klockan ringer ... stiger jag upp! Ligger ALDRIG och drar mig - aldrig någonsin. Peppar peppar ... man skall ju aldrig säga aldrig *ler*.

Hur är du själv då ... gillar du att dra dig och slumra ett tag till och ställer klockan på snozz ... är du svårväckt helt enkelt eller rent av väldigt morgonpigg (som jag!).

Jag önskar du finns kvar
när solen stiger
När natten blivit dag
vill du ha mej då?

För jag vill öppna
mej för dej
när solen stiger
När månen blivit hel
vill du lyssna då?

För ännu doftar kärlek
och hoppet blir till tro
Ännu blåser vindar
som stillar sig till ro

Jag vill alltid ge dej tid
att ta emot min längtan
Och jag hoppas du tar vid
när min tro är svag

Fast jag vet
att det är svårt
när solen stiger
När allt är naket klart
kan du se mej då?

För ännu doftar kärlek
och hoppet blir till tro
Ännu blåser vindar
som stillar sig till ro

Jag önskar du finns kvar
när solen stiger
När natten blivit dag
vill du älska då?

Text: Marie Fredriksson