Så sitter jag här vid min dator på jobbet, har åkt hit redan 5.15 Börjar jobba 6.30 Knäppt va ... men det är lika så bra att åka till jobbet, dricka kaffet och börja sin jobbardag, än att sitta där hemma ensam och bara vänta ... mannen har ju jobbat till 1 i natt - så han sover ju. Och hemma gör jag aldrig kaffe på morgonen ... det är ju därför som jag är så jäkla kaffesugen när jag kommer till jobbet ...

Har sovit skitdåligt i natt ... vaken otaliga gånger, vridit och vänt på mig som jag tycker hela natten. Hörde när mannen kom hem kring halv 2 ... varit upp flera gånger på toa och druckit vatten. Har haft så jäkla ont i kroppen när jag rört mig ... har ojat mig så fort jag rört mig i sängen. Men uppe är jag nu ... vaknat upp till en något mildare morgon än igår ... bara -11 grader idag mot -19 igår!! Det är skillnad det. Det är ljust som på dagen ute, klart ... solen stiger snart upp ovanför trädtopparna också. Det blir en fin dag tror jag.

Nu skall jag hämta den där välkända koppen med den svarta varma och goda drycker och den väldigt välbehövliga också. Förresten - idag skall vi äta smörgåstårta här på jobbet, företaget bjuder samtliga anställda på detta, eftersom vi har haft produktionsrekord. Ifjol var det stup i kvarten vi firade detta rekord och det har börjat bra även i år. Så det är bara att tacka och ta emot!!! Gesten är fin och uppskattad ... dessutom fick alla anställa i förra lönekuvertet - ett extra tillskott i kassan, bara för att vi hade haft årsproduktionsrekord ... så istället för en present - fick vi alltså pengar - det var också välkommet!!!

Önskar er alla en toppenbra dag - vi hörs ... see ya.

Finns dom att köpa ännu och köper någon människa dessa våta sängar? Själv har jag aldrig någonsin vurmat för dom eller velat ha en sån gungig säng! Inte skulle jag vilja ha en massa vatten i sovrummet, för tänk om sängen får en reva i sig … då jädrans blir det vattenfall helt plötsligt och det var väl ändå inte meningen!

Det gäller ju också att hålla klorna kortklippta om man har hund och katt.

Nä och så skulle jag inte vilja ligga och gunga, i tid och otid … jag skulle ju bli sjösjuk … fy klåden! Och så måste dom väl rengöras också, det måste ju bli en massa föroreningar i vattnet och börja lukta pyton … man vet väl hur det är i akvarium och hur fort det blir beläggning … som dessutom är grön … av vattnet!

Och tänk den dagen när man skall flytta, då måste vattnet tömmas och sen fyllas igen innan man får sova … var tömms vattnet förresten? Måste man ha någon tankbil, eller?

Nä tacka vet jag en gammal hederlig säng som inte kluckar och gungar, fast det är klart … gunga kan dom ju göra ändå av en och annan orsak *ler*.

En tanke kommer för mig när jag sitter här vid min dator och blogg. Jag älskar bloggen och dess innevånare ... jag är bloggberoende och beroende av att få träffa er alla goa bloggare varje dag! Visst är det hemskt ändå att man skall bli så galen i en burk och blogg!! Jag tror det ligger mycket i att man dels förstås, gillar bloggarna, trivs med dom, gillar att läsa om deras liv och leverne, men också at jag älskar att skriva och dilla och fundera och tänka och svamla och prata och sätta mina innersta tankar på pränt!!!!

* Hur tänker ni om bloggeriet? *

Många har nog skrivit kärleksbrev - i sanden kanske. Nu för tiden är det nog mest SMS som skrivs. Inga brev i vanlig ordning … som förr i tiden.

Jag tror att när människor är kära - så är dom också fantastiska brevskrivare, författare, känslosamma ord kan sättas på pränt … som aldrig annars. Kärleken gör att vi kan förmedla dom allra innersta kärlekstankarna och orden.

När vi är så där himlastormande kära - så kan vi konsten att verkligen förmedla känslorna vi känner … man vågar som aldrig förr.

Kärleken och författandets gåva - går hand i hand - tror jag!

~ Alla kan bli kära och alla kan författa ett kärleksbrev då ~

Loveart, kärlekskonsten …

Kärleken gör att vi vågar bjuda på oss själva, vi öppnar oss, vi är oss själva … bara för att vi är kära … underbart och så härligt … jag önskar alla kan få vara kära!

Tänk vilken känsla, vilka drömmar och pirr i magen!

Hur vet man att man träffat den Rätte?? Det vet man inte helt säkert - någonsin, eller hur? Man kan bara lyssna på vad ens eget hjärta säger just nu!

Kärlek är svårt, det är underbart och det är jobbigt. Den kan vara glädje, lycka, stor sorg. Kärlek kan övergå i hat ... så hemskt och förfärligt! Kärlek kan smärta nåt ohyggligt, kärleken kan göra att man svävar på rosa moln och tycka att allt och hela världen är underbar!

Obesvarad kärlek måste vara hemskt! Besvarad fantastiskt ... att kunna få dela något så fint som Kärleken till varandra!

Men att ändå veta att det är den rätte man träffat - ja vem vet det - ingen helt säker. Det är klart - man tror det kanske just då ... men det kan visa sig helt felaktigt senare! Då kärleksdimman för ögonen lättar - så kanske man ser den s k rätte med helt andra ögon till slut ... tyvärr!

Själv har jag hittat den Rätte för mig, han är min man - han är ett med mig - han är min andra hälft - en del av mig för alltid! Vi har varit tillsammans i många år ... ångrar inte att jag "träffade på honom" en gång för länge sedan! Love you C ...

Aldrig säger jag - att jag skulle acceptera detta! Men det är återigen alltid så lätt att säga det när man står på sidan om, inte mitt i nåt sånt missbruk eller misshandel. Då är det alltid så lätt att säga: Aldrig jag! Men det vet man inte hur man skulle göra och reagera om man vore där mitt i! Men jag har väldigt svårt för att kunna tro detta om mig själv - att jag skulle acceptera stryk av någon … jag kan bara inte tro detta om mig själv helt enkelt! Det skulle vara slut vid första gången - absolut - för i mitt sinne, så slår man ALDRIG någon som man älskar och tycker om! ALDRIG NÅGONSIN! Det förekommer helt enkelt inte i min värld! Jag dömer ingen - förstår ni! Detta är bara ett litet inlägg som jag skriver för att starta tankar och diskussioner kring detta ämne.

Själv så har jag med egna ögon sett min egen far misshandla och slå min mamma … så helt främmande för detta är jag ju inte - har liksom upplevt det i min närhet - även om det inte drabbat mig själv personligen! Min mamma … hon stannade kvar … år ut och år in … kan inte fatta detta!

Detta är ett STORT och farligt och jobbigt ämne för många, det är allt för många som är mitt i och har varit med om detta, tyvärr! Många som har ärr för livet och inte kan lita på någon! Jag beklagar bara att detta förekommer hos någon … det förekommer mycket elände bakom hemmets stängda dörrar! Det är inte alla som kan säga i “hemmets lugna vrå”! Än en gång tyvärr … Allt för många har ett “rent helvete” där hemma, i hemmet där man skall kunna känna trygghet och harmoni, stillhet och kärlek …

Är det någon som undgått att se och höra och läsa att det är våffeldagen idag? Jag har inte undgått det ... men jag har inte gräddat några alls ändå. Blir kanske en annan dag!

Har du ätit några våfflor idag, hur vill du äta dom ... med socker och sylt, grädde eller vaniljsås????

Så eftersom jag inte gräddat några våfflor idag - kan väl säga så här:

Inte en våffla så långt ögat kan se!

Flickan föddes som första barnet till en 18 årig mamma och 21 årig pappa – en söndagseftermiddag i december för ett antal år sedan.Hon har fått det berättas att hon var ett snällt barn – detta har hennes mormor och hennes moster berättat för henne i vuxen ålder.Det var lite struligt med hennes mamma och pappa. Mamman var ung och naiv och kär i pappan och pappan var en riktig Don Juan – och kunde charma kvinnorna. Han drack för mycket sprit och blev våldsam och misshandlade mamman många gånger! Dessutom var han ju på en båt och det drog väl kvinnorna till honom också!Ja hur det nu var så flyttade dom ihop – han började att jobba på sågverket som fanns i samhället och mamman stannade hemma – som vanligt var – den tiden. Men det var mest flickans mormor och morfar och även hennes moster – som var ett år yngre än hennes egen mamma – som fick sköta det lilla barnet. Och även flickans morfars mamma – den gamla ”farmor” som flickan sen började kalla henne – som fick ställa upp när inte hennes egen mamma ville göra det.Det var mycket sprit och bråk mellan pappan och mamman – ja det var alltså pappan som drack och bråkade och även slog sin egen fru – och som flickan sen tänkt många, många gånger i vuxen ålder, hur kan man tillåta detta – hur kan man låta någon annan slå mig!! I alla fall – det var mycket strul hela tiden p g a ett och annat problem som flickans föräldrar hade, men flickan hade som tur var sin kära mormor och morfar i närheten! Som ”räddade” henne allt som oftast från föräldrahemmet.Under åren som gick så föddes fem barn till i familjen, varför kan man fråga sig - skaffade föräldrarna fler barn när dom inte brydde sig om sitt första! Flickan vistades ju också mycket ofta i morföräldrarnas hem. Dom tog hand om henne, men ibland så ”krävde” och hotade pappan – flickan skulle ”hem” – varför? Inte för att han älskade flickan, utan bara för att visa sin MAKT – att han hade rätt till flickan och att det var han som bestämde! Det hände många tråkigheter i hemmet … sprit … misshandel … och till sist även incest! Det var flickan som drabbades av detta hemska – av sin egen far dessutom! Flickan minns klart och tydligt mycket av det som hände – känslan av skräck, förtvivlan, lukten – som ett barn inte skall känna, flickan förstod fast hon var så ung och liten – att det inte var rätt och riktigt det som hände! Flickan skulle alltid ligga vid sin far i soffan – flickan kan inte skriva om det – det känns för svårt ännu – fast så lång tid gått! Flickan har ju inget exakt minne av när detta hemska började, men det var flickan själv med sin mormors hjälp som fick det att upphöra! Och då var flickan sex år! Flickan berättade för sin mormor om vad pappan gjorde – flickans mormor blev chockad och mycket förskräckt när hon hörde detta. Mormodern tog genast kontakt med barnavårdsmyndigheterna, sociala myndigheter och polisen – varpå samma kväll så kom alla dessa personerna hem till familjen och grep pappan! Flickan minns det tydligt. Mamman och flickan satt i köket – tillsammans med sin syster och sydde dockkläder – pappan var ute i vedboden och hämtade ved – det knackade på dörren och in kom många människor. Då flickan såg poliser – då förstod hon – hon sprang direkt in i rummet och gömde sig bakom en fåtölj i ett hörn – där såg hon sedan när pappan kom in med poliser. Han sökte genast flickans blick! Dom tittade på varandra – men han vågade inte säga eller göra flickan nåt! Flickan var rädd – för hon visste – fast hon var så liten – varför poliserna tog pappan och hon var rädd för pappan – han hade ett fruktansvärt humör! Sen så blev det mycket turbulens där i huset, flickan fick fara hem till sin mormor och morfar tillsammans med läkare och annan personal – som pratade och frågade henne om allt möjligt. Flickan mådde dåligt – även hennes mormor och morfar förstås.Detta hände en söndag – det kommer flickan ihåg. På vintern – flickan gillar inte vintern speciellt!!! Sen så blev det bestämt att flickan skulle stanna hos sina morföräldrar – det blev en veckas vistelse på ett sjukhus för all möjlig och omöjlig undersökning av flickan. Mormodern skulle inte få stanna kvar på sjukhuset, men flickan blev hysterisk och alldeles vansinnig när hennes mormor skulle fara därifrån, mormodern grät och flickan grät – så det blev bestämt att mormodern fick stanna kvar och fick ett eget rum på sjukhuset. Flickan kände sig trygg då – hon älskade sin mormor så mycket! Flickan fick prata med läkare, psykologer och många andra – hon fick visa med dockors hjälp vad som hänt och berätta med sina egna ord och rita. Flickan minns allt detta som om det var igår! I vuxen ålder har flickan tagit kontakt med sjukhuset för att få tag på sina journaler från den här tiden, det tog henne många år att kunna ringa dit och prata med dom, men dom hjälpte verkligen till och skickade alla journaler till flickan. När hon läste i pappren – så dök det upp saker där som flickan faktiskt hade förträngt ur sitt minne – men när hon läste vad hon sagt den gången – då ploppade allt upp igen i minnet och det gjorde ännu mera ont! Flickan har även tagit kontakt med barnavårdsmyndigheten och sociala myndigheten på sin hemort – för att få tag på dom papper som gällde hennes ”fall”. Det blev ännu flera gripande papper att läsa för flickan. Men dom var fantastiska där personalen och pratade mycket med flickan och hjälpte till för att hon skulle få tag på sina papper. Det jobbade faktiskt kvar en kvinna som mindes flickans fall och hon sa att flickan hade blivit väldigt illa behandlad (av sin pappa). Det blev till slut rättegång, mormodern fick fara dit och vittna, pappan fick fyra års fängelse och det blev bestämt att föräldrarna inte fick ha några flickor hemma! Flickans syskon bestod av tre bröder och två systrar. Flickan hamnade förstås hos sin älskade mormor och morfar, en annan syster hos sina farföräldrar, två bröder fick stanna kvar i föräldrahemmet (det var synd om dom!!!) och två andra syskon hamnade hos samma fosterföräldrar där dom fick det mycket bra! Tack och lov säger flickan! Flickan fick ett lyckligt liv trots allt – tack vare sina morföräldrar och sin älskade moster. Flickan tog väl hand om sin mormor och morfar när dom blev gamla och sjuka – men hon var ändå väldigt ung när dom gick bort, vilket flickan tyckte var väldigt väldigt jobbigt – hon hade ju velat få ha kvar dom mycket längre och kunna ge tillbaka ännu mera av sig själv till dom, för dom hade gjort så mycket för henne alltid! Men liv och död bestäms ju inte av den lilla människan, tyvärr. Det har ändå gått bra i flickans liv, hon har fått en underbar man och en underbar son! Som hon älskar över allt annat! Flickan har ett bra jobb med toppenbra arbetskamrater, intressant jobb. Flickans liv blev ändå bra – trots den lite ”dåliga” starten hon fick, men det var tack vare sina morföräldrar som det gick så bra som det faktiskt gjorde! Hon är dom evigt TACKSAMMA och detsamma säger hon om sin moster. När pappan kom ut efter sitt avtjänade straff, så ville han att flickan skulle komma ”hem” till föräldrarna, bara för att flickan skulle få en bordsklocka som han tillverkat i fängelset! Flickan ville inte, hon var rädd för pappan – men som den kloka människan som hennes mormor var, så sa hennes mormor: du kan tryggt gå dit, han kan inte göra dig någonting! Jag tror att mormodern tänkte att detta skulle vara ”bra” för flickans framtid – att möta sin pappa direkt – och inte behöva vara rädd för honom i framtiden! Mycket klokt av flickans KLOKA KLOKA mormor.

Därför tänker flickan ibland – varför skaffar människor sig barn om dom inte ”vill ha barn och vill älska dom villkorslöst och ta hand om dom och ge dom all den trygghet som barn är värda?Jag vill ge mitt eget barn ALLT – ALLT som jag inte själv fick av mina föräldrar – men det viktigaste är ändå att kunna ge KÄRLEK och TRYGGHET till sitt barn. Och det har jag alltid försökt att ge min son – och han ger mycket värme och kärlek tillbaka till oss! Tack älskade son! Flickan har inte haft mycket kontakt under sitt liv med sina föräldrar (dom flyttade från orten när pappan avtjänat sitt straff!). Pappan dog när flickan var i 20-årsåldern – han var bara 40 år då! Flickans farmor ringde strax efter kl 5 en morgon och grät och berättade att pappan hade dött, flickan sa bara Jaha – kände ingenting alls – det är väl inte så konstigt att flickan inte kände varken sorg eller ledsamhet – pappan förtjänade inte det av flickan! Inte efter vad han gjort henne – han hade svikit sitt eget barn å det grövsta! Hon valde att inte gå på begravningen – flickan sa – jag kommer inte – det skulle vara att hyckla – jag hatar min pappa!!! Starka ord av flickan – men helt förståeligt efter vad hon varit med om …Sista åren har väl flickan börjat att ha lite mera kontakt per telefon och någon enstaka gång också att träffa sin mamma, men flickan känner ingenting egentligen – bara som en ytlig bekant. Inga mor-dotter känslor alltså! Mamman har också svikit flickan – eftersom mamman valde att ta tillbaka sin man efter fängelsetiden och med den påföljd alltså att barnen inte fick växa upp tillsammans – som syskon skall få göra! Hur kan man välja en man före sina egna barn och dessutom när man vet vad han har gjort mot ett av sina barn! Helt oförståeligt för mig är det! Flickan är bitter – men ändå har inte denna bitterhet förpestat flickans liv – hon är en glad och harmonisk människa trots allt! Tack vare tryggheten och kärleken hon fick av sina morföräldrar! Hon räddades av dom – gud vet hur flickan annars hade mått om hon inte fick komma HEM till mormor och morfar … hon hade nog blivit ett vrak, skadad för livet … märkt av sin egen far!

Flickan är JAG!

Berättelsen är SANN och den är MIN!

Copyright Babbelmoster mars 2008