Igår kväll gick ett program klockan 20 som handlade om 70-talet och ungdomar som var i tonåren då. Om hur dom samlades på en slänt i Rågsved vid tunnelbanan. Tyvärr såg jag inte hela programmet - bara en halvtimme av det - för det är ju Köping-programmet klockan 20.30 som jag också bara måste se. Men detta programmet går visst i repris den 6/3 och då måste jag försöka kolla på det.

Jag tyckte det var så hemskt och fruktansvärt att se hur dessa ungdomar som hade hela livet framför sig ... bara hamnade längre och längre ner i träsket.

Det hade varit några tv-program redan på 70-talet och så en återblick 1980 och intervjuver med en del av dom som var med i första programmet.

Ett ord - tragedi - tänkte jag på när jag såg detta!

En förlorad generation, denna generation förlorades till alkoholmissbruk och annat drogmissbruk.

Mellanölet hade slagit igenom då i början på 70-talet och det röktes visst mycket hasch också där på slänten. Och detta i förlängningen bidrog till tyngre narkotika.

Men som alltid - folk är ovetandes, föräldrar vet ingenting. Och ungdomarna var oförståndiga ... som man är i ung ålder. Man vet ju inte mycket då om vad som kan inträffa och hända. Och detta med droger var nog ganska så nytt i samhället i slutet på 60 och i början på 70-talet. Säger jag som inte vet - jag har ju aldrig varit "där" ... gudskelov. Men jag kan känna med alla som hamnade där och fick sitt liv förstört!

Många unga som dog tidigt - det var en man som dom intervjuvade - han sa att säkert ett 50-tal av hans kompisar hade dött på grund av alkohol- och drogmissbruk. Detta är oerhört tragiskt!

Många gånger inbillar jag mig att människor hamnar i sånt här elände bara därför att dom inte har något jobb! Dom känner sig inte behövda ... dom har ingen inkomstkälla - dom har ingenting. Dom känner sig helt enkelt ingenting värda och bara utanför samhället. Det är som en av killarna i inslaget sa: det skulle vara så att alla hade rätt till ett jobb! Och det håller jag verkligen med om. Det är en elementär sak i vårt moderna samhälle - att alla skall ha rätt till ett jobb!!! Att känna ett utanförskap måste vara hemskt!

Och det här med att ungdomar söker sig till gängbildning och den gemenskap som finns där - är ju inget nytt! Och visst - från början när man tar sin första fylla och börjar röka, då är det kanske bara spännande och kul - eller hur jag skall uttrycka mig. Men sen när man finner sig vara mitt i detta "tvång" som det nog är att hamna i ett beroende ... det måste vara hemskt!

En generation som fick sina liv förstörda - även om en del klarade sig ur eländet som tur var!!!

Det ploppar upp saker när man tänker tillbaka på sin barndom ... den där tiden som ligger lååååångt lååångt borta nu. Mycket har man glömt, men mycket kommer man ihåg också. Samtidigt som det är tur att vissa saker glöms, så är det också synd att man glömmer bort vissa roligare saker som hänt.

Jag minns när jag lärde min kusin C. cykla. Det gick bra med förstås många fall också under tiden, som det alltid är när ett barn skall lära sig cykla! Men jag minns så väl när hon stod där högst upp i en liten backe alldeles vid våra morföräldrars hus, mormor och min moster stod utanför ... för vi skulle ju visa att C. kunde cykla!!! Hon var nog ganska så stolt och mallig där hon stod vid cykeln och skulle visa hur duktig hon var. Och med all rätt! Nåväl - hon trampade iväg nerför backen och det gick ju fortare och fortare, men det jag inte hade lärt henne - det var hur man bromsade!!!! Ve och fasa ... alla skrek - BROMSA! Men stackars kusinen min - hon visste ju inte hur hon skulle göra! Men som tur var så fann hon på råd i alla fall - hon styrde cykeln ner i ett dike och kastade sig själv i diket också!!! Och det blev STOPP minsann!!! Men jag fick mig nog lite tillsägelser att jag inte hade lärt henne bromsa *ler*. Hon lärde sig även det ganska direkt. Men f´låt kusinen min för att jag inte lärde dig bromsa samtidigt *ler*. Jag tänkte aldrig på det!!! Så barn som jag var ...

Jag är som ni förstår inte frisk ännu från min förkylning. Har precis stigit upp - eller halv 10 rättare sagt gjorde jag det. Nog har jag varit vaken massvis med gånger, både under natten och morgonen - men inte orkat upp! Håller på att fixa klart lite kaffe till mig, så jag skriver så länge här. Är totalt slut i kroppen, trött, ont i skallen, halsen, snuvig ... men det är väl vad en förkylning är - inget konstigt med det.

Och idag blir det bara att sitta nån stund här när jag så orkar förstås och ligga och läsa förstås, sova en hel del skulle jag tro.

Ute är det grått och -7 grader. Det har blivit kallare än vad det var kring 5-tiden i morse - då hade jag några grader mindre. Nu ser jag också att det flingar lätt. Men jag tänker då inte gå ut nåt idag, ja kanske till postlådan och hämta posten - om jag orkar vill säga.

Nu skall jag ta en kopp kaffe, hör att perkulatorna har tystnat. Önskar alla mina bloggarvänner å läsers en riktigt bra måndag.

Alla har vi våra speciella minnen från förr, från våran egen barndom. På gott och ont ibland. Men minnen finns där.

Om jag tänker på goda minnen, glada och roliga minnen, får det bli med mina bästisar, L och B. Tvillingflickorna som blev mina allra bästa kompisar. Vi bodde mitt emot varandra hemma i våran barndomsby. Vi var tillsammans nästan dygnet runt, bara dom timmarna vi sov - var vi från varandra. Vi var som ler och långhalm. Alltid tillsammans. Vi hade mycket roligt.

Barnen i samhället där vi bodde, hittade på än det ena och än det andra. Vi jagade varandra, flickor i ett lag och killarna i ett. Vi hade ficklampor med olika färger som lyste. Det var vitt sken, rött, grönt och gult sken. Vi gick på smyg på varandra. Speciellt om höstkvällarna när det var mörkt ute. Killarna tog fast tjejerna och stängde in dom i min lekstuga! Åkte mycket skidor, byggde kojor, åkte tefat och pulka och kälke. Vi åkte spark och skridskor. Gick på bio ibland ... cyklade, badade, åkte ut med båt på sommaren, fiskade. Men jag minns att jag var så rädd för maskar, så L fick alltid trä på masken på kroken!!!

Vi kallades dom Tre Musketörerna av kompisarna. Vi var ett oslagbart och ett sammansvetsat team, jag, L och B. Det var med sorg i hjärtat jag fick uppleva att dom flyttade från vår by, visserligen var vi ganska så upp i tonåren då, men det spelar ju ingen roll när man gillar varandra så mycket, man saknar sina kompisar ändå! Det blev aldrig mera som förr ... men så är ju livet - man kan inte alltid vara tillsammans. Men dom blev verkligen saknade av mig ...

När vi kom lite i tonåren, så upptäcktes ju killarna på ett annat sätt än förr! Man fick upp ögonen så att säga för dom *ler*. Det flyttade in en ny kille som hette Stefan. Brunhårig och brunögd och alla flickors favorit. Jag tror alla flickor bara älskade honom!

På sommaren cyklade vi ut till badstället F. Där vi även en sommar jobbade i kiosken. Det var faktiskt mitt första sommarjobb och jag trivdes med det.

Vi lyssnade på Kvällstoppen och Tio i Topp, man hade radion med ut på en brygga och satt där och lyssnade och pratade, som bara tonårsflickor kan! Vi läste Bildjournalen ... vi lyssnade på Kaj Kindvall och Kersti Adams Ray och Clabbe förstås. Dåtidens radioröster som var kända av oss ungdomar. Vi visste vad mentometerknappar var! Flower Power-rörelsen blev kända av oss ... man skulle klä sig som en hippie. Man lärde sig vem Twiggy var, man skulle ha svart-vitrutiga kläder på sig och stövlar ... 

Ja tänk vilka härliga tider det var, helt bekymmerslöst och mycket bra.

I skolan trivdes jag, alla kände alla och var alltid tillsammans. Det var ingen mobbing eller otrevligheter där. Vi hade roligt ... En trevlig byaskola där även min mormor - min kära lilla mormor - jobbade som kocka.

Men tiden med mina bästisar var allra bäst. Vi trivdes ihop och gjorde allt tillsammans.

När jag var 10 år fick jag en mellanpudel - en svart hane som fick namnet Bob, bara för att mormor och morfar hade haft en Norrbottensspets med just samma namn och som jag kom ihåg från min unga barndom.

Jag minns en gång när vi var 6 år ... jag gick ner mig på vårisen alldeles nedanför min morfars sjöboda, mina kompisar var med förstås och dom räddade mig! Jag kommer än idag inte ihåg hur jag kom upp från vattnet - bara att dom gick på var sin sida om mig hem till mina morföräldrar som bodde alldeles ovanför! Jag hade hamnat under isen, försökt slå sönder den och ta mig upp ... men minns inte hur. Jag minns bara att jag hade den där issörjan ovanför mitt huvud!! Och samma sommar fick jag gå simskola och lära mig simma, men det tog ett bra tag innan jag vågade släppa simdynorna. Var livrädd för att hamna med huvudet under vattnet!! Detta sitter i ännu - så gammal jag är! Den rädslan har aldrig lämnat mig!

Så jag tackar mina bästisar för att dom räddade mig från drunkningsdöden!

Oj vad man börjar att minnas mycket när man gräver i sitt inre och i sina minnen, men nu måste jag sluta - för annars orkar ingen läsa! Jag hoppas någon orkat läsa hit!

Ja så har man då åkt hela Vasaloppet - från tv-soffan sin. Med näsdukar och nässpray och vick inhalator i högsta hugg! Med snörvel och nysningar om vart annat.

Det var tungt vill jag lova. För att inte tala om dom aktiva - det verkade vara ett enormt tungt före idag. Och jag säger bara grattis till alla, men i första hand till segraren Aukland - Jörgen. Hans bror - Anders - blev ju tvåa - det var ju kul. Jag tycker att alla skall vara glada om dom kommer i mål. För det är en bedrift i sig att åka hela loppet!!!

God morgon på er ... sitter och kollar på Vasaloppet. Är snuvig och risig och hängig, ont i halsen och örat. Var så jädrans trött igår kväll så jag orkade inte se klart festivalen. Men jag hörde i alla fall alla låtarna och inte var det direkt nåt så där superbra över detta heller. Visst - Pirelli hade väl en bra låt och även Linda, jag gillade dessutom en låt med en kille ... minns inte vad han hette - men det var en grekiskinspirerad låt. Men ingen så där som man riktigt säger Woh vilken låt!

Gubben är ute och skottar snö ... det snöar bara lite än så länge. Och det är kring -4 grader. Ingen blåst ...

Nu skall jag bänka mig framför tv:n igen ... ha en bra söndag alla.

... hoppas nu att låtarna är BÄTTRE än alla dom andra omgångarna ... det är välbehövligt nu att vi ändå får fram en superbra låt till Melodifestivalen.

Jag har inte hört någon låt ännu, men hoppas på att Pirelli och Linda B har bra låtar. Har hört att dom skall vara superbra - men det återstår ju att se det!!!

Jag kommer väl att vara lika förbannad efteråt som efter dom andra tävlingarna!!!! Men hoppas kan man ju alltid göra.

* har ni hört några av låtarna? *

Det är ju helt accepterat att folk röker på sina jobb, även om det inte röks på samma sätt för förr i tiden. Överallt ... nu måste man ju gå ut eller i ett speciellt rökrum.

Nu måste jag säga här att jag själv aldrig har rökt och haft någon rökpaus!

Men nu till den fråga jag vill ställa:

Är det ok med en rökpaus men inte en bloggpaus på sitt jobb? Vad tycker ni? Jag kan liksom inte se skillnaden, att man går ut och röker i 5 minuter eller att man bloggar i 5 minuter. Man kan ju "prata skit" hos någon arbetskamrat under en kaffepaus i 5 minuter också!

Nu vill jag höra era åsikter om det här med olika aktiviteter under en jobbarpaus.