........ sådant jag inte kan förändra !

Och ge mig massor av kaffe på vägen.

.......sägs vara bättre för håret.

Det blir mjukare, glansigare och tillför fukt. Schampo från vanliga matbutiker sägs torka ut hår och hårbotten, och är inte alls bra för håret.

Man brukar ju säga att man får vad man betalar för, stämmer detta även på schampo och balsam från frisörsalonger  ?

Vad använder ni till ert hår  ?

Skulle du vilja veta vilket kön det är på ditt ofödda barn? Inte jag om jag vore i den sitsen, tror jag ... nä det skulle jag inte vilja ... det är ju en spänning i sig själv ... att inte veta något förrän på själva förlossningen. Men det där är ju upp till var och en och väldigt olika - om man vill veta eller inte! Men nu behöver jag inte ta den ställningen, jag har liksom gjort mitt på det där området *ler*.

Konstigt ord det där - KALLPRAT! Vad menas egentligen med det undrar jag. Hur definierar du/ni det ordet ... måste nog slå upp det i lexikon och kolla ... vänta ... nä jag hittar inget speciellt bra om detta ordet.

Men det är väl t ex när man pratar med ytligt bekanta om ditt och datt, mest om väder ... inget djupare eller personligare ämne.

Tänk ibland vad man gråter, både av glädje och sorg ... och ibland vet man inte varför man gråter ... tårarna sprutar och rinner likt en bäck eller ett vattenfall ... salta tårar kan droppa sakta nerför kinderna ... för att sedan torka längst ner på hakan eller torkas bort av en hand.

Jag tror det är viktigt att gråta ibland, när man är ledsen eller mår dåligt. Och även av glädje få gråta ibland ... tårarna har en förlösande känsla och är jätteviktigt som en ventil eller vad man skall förklara det med.

Tårarna har en funktion, dom kan lätta ett inre "må-dåligt-grepp" som man kan känna inombords i magen eller hjärtat eller själen. Tårar kan beveka någon ... man kan använda tårar på fel sätt också.

Man kan gråta för sin egen del eller för någon annans ... när grät du själv och var det av glädje eller sorg. Att gråta av glädje är ju förstås alltid ändå trevligare än när man gråter av sorg, för då är det något oerhört tragiskt som inträffat som regel, något som gör en ledsen och tårögd.

Jag kan gråta när jag läser något gripande eller ser något som jag upplever väldigt starkt på tv, jag är väldigt blödig av mig och lever mig hemskt mycket in i det jag ser. På gott och ont förstås ...

Jag minns Agnets Fältskogs debutlåt "Om tårar vore Guld" ...

Men att gråta har nog en förlösande funktion för oss människor - oavsett om det är glädjen eller sorgen som gör att tårarna kommer ...

Jag minns min sons ord en gång: Varför gråter inte pappor?

Mitt svar: Pappor gråter också, för dom kan bli ledsna lika mycket som mammor, men det är så att pappor inte skall visa upp det, dom får inte visa sig svaga - som mammor kan få göra! Pappor kanske gråter mer för sig själv, medans mammor kan gråta var som helst och inför vem som helst och precis när som helst. Men det är aldrig fel att visa att man gråter oavsett om man är mamma, pappa eller barn.

Barn har sina små funderingar ... och dom märker saker och ting också. Tro inget annat!

Mina ögon har tårats många gånger av sorg under mitt liv, precis som för alla någon gång! Alla har vi ju någon vi har förlorat som vi tycker om och älskar ...

Men mina ögon har också tårats av ren och skär glädje många gånger - vilket jag också är oerhört tacksam och glad för ...

För glädje och sorg går ju hand i hand genom ens liv - liksom glädjens och sorgens tårar gör!

Jag har en jobbarkompis som berättade att hon skulle en kväll på en seans och kanske få kontakt med sin pappa. Har inte träffat henne så jag har kunnat fråga hur det gick, men det skall verkligen bli intressant att höra hennes berättelse!

Väldigt intressant låter det som, men jag vet ändå inte om jag skulle vilja eller ens våga gå på någon! Är nog för feg ... varför ... det vet jag inte ... tycker bara att det känns som lite olustigt och kallt på nåt vis! Förutfattad åsikt kanske ni tänker och det kanske det är också ...

Därför skulle det vara intressant att höra om någon där ute i bloggens värld - faktiskt har varit på och upplevt en seans och kanske också fått kontakt med någon som är död.

Har ni märkt det här också ... att vissa saker - dom kan man bara inte förmå sig att göra sig av med, även om man aldrig någonsin använder dom, man har sakerna undanstoppade i skåpar och lådor, på vinden och i förrådet. Men inte kan man kasta dom eller ge bort dom! Utan ha kvar dom till varje pris som helst - det skall man! Varför - jo vissa saker är det ju av sentimentala skäl som man behåller, man kan ha ärvt dom eller fått dom av någon speciell person. Man har fyndat sakerna på loppis ... man kan till och med ha hittat dom i någon container! Dom är ju "fina".

Men nog är det väl ändå konstigt så mycket saker man har i ett hem - SOM ALDRIG ANVÄNDS, eller ens är framme så att man åtminstone får se dom någon gång! Jag har flera skåpar i köket där det är fullproppat med "arvegods" ... sen har man ju grejer från två håll också när man flyttar ihop en gång och dessutom så köper man ju tillsammans nytt! Ja herregud ... vilken samlare man är - vi människor, eller hur!

Jag undrar hur många saker som man faktiskt använder regelbundet eller åtminstone nån gång, som finns i ett hem och hur många saker man aldrig använder? Det blir en väldans stor differens skulle jag tro! Orkar inte kolla - för det skulle ta alldeles för lång tid för mig det ...

Men varför samlar vi människor så mycket ... vill vi omge oss med fina, vackra, dyra, billiga saker ... eller vad beror det på?

Är det kanske fel i någon gen hos oss ... eller är det arv från urminnes tider - när människorna skulle samla nötter, frön och annat för att överleva?

Nåt förslag kanske ...

Har ni också samma samlarproblem?

Många klagar på att det är såå jobbigt att stiga upp på morgonen när man skall gå och jobba, men betänk kära läsare ... att det är väl tur i detta samhälle att ha ett jobb att gå till. Inte alla förunnat faktiskt! Och dom flesta vill nog ha ett att gå till också.

Och tänk på en annan sak, tänk på alla stackare som har något sorts drogproblem, vaknar upp till verkligheten och känner att dom måste få i sig sitt gift! Det enda giftet jag tar på morgonen är kaffe.

Vilket helvete rent ut sagt, att vakna och känna detta behov i kroppen, detta "måste" till varje pris - ha tag på NU. Jag tror inte det går att föreställa sig och jag vill inte heller göra det! Jag är nöjd med att kliva upp tidigt på morgonen - även om det är tidigt!!!

Tänk vilket helvete många har, mitt enda helvete (om man nu kan kalla det så ens en gång) - det är ju att jag måste stiga upp tidigt varje morgon! Men för mig känns det ju inte som ett helvete - utan som ett himmelrike! Att få stiga upp - frisk, ha ett jobb att gå till, en tryggad inkomst genom jobbet, en familj som jag älskar, ett hem där jag trivs och harmoni råder och inga behov av att få tag på drogerna som kroppen skriker efter!!

Jag är glad och lycklig för mitt eget himmelrike, önskar att alla fick ha det så!

En liten stillsam reflexion så här på lunchen min!