Alla har vi en egen historia att berätta om hur vi träffade våran man, kvinna, flickvän, kille. Alla sätt att träffas är bra - en del sätt ovanliga, konstiga, vanliga, märkvärdiga, otroliga osv. Men alla träffar någon - någonstans och någongång!

Jag träffade min blivande man - för många år sedan - på Piteå Havsbad. Företagsfest, hans och mitt företag hade fest ihop! Och där möttes så vi ... konstigt eller så inte alls.

Våra vägar - våran livsstig - korsades och blev sammanbundna till slut med varandra!

Hans första ord till mig var - "va är du för en" - och det tror jag han funderar fortfarande på *ASG*. Efter alla dessa år!

Skämt åsido - vi är som en person - tänker lika - säger lika nästan samtidigt!

Vi är en person - vi är vi - han och jag - C o B.

Till slut så förlovade vi oss, flyttade ihop, fick barn, hann byta lägenheter ett par gånger och till slut byggde vi ett eget hus - där vi fortfarande bor!! Och trivs, åldras tillsammans och trivs ... och minns vårt liv tillsammans och första mötet! 

Undrar - vem skriver folk för - är det för sin egen del - för sig själv alltså eller är det för att locka läsare till sig?

Dom flesta skriver ju om sin vardag helt enkelt, om sitt liv och leverne och det tycker jag faktiskt är intressant! Det är väl alltid kul att kunna få ta del av andras vardag - ibland är den svårare än andras och jobbig förstås och då tänker jag — jag har det allt bra jag — inget invecklat och jobbigt (ännu) i min vardag just nu! Och det får man ju vara fruktansvärt tacksam för helt enkelt! Men jag tycker alltid det är trevligt att bli “hembjuden” till någon och få ta del av så triviala saker som “vardagen”.

Och vad som är intressant för mig, kan ju vara helt ointressant för någon annan - det är ju så här i livet - allt intresserar inte mig eller dig. Men alltid någon …

Det finns säkert alltid någon just för min blogg … nån som läser med nöje det jag skriver. Och så är det nog med dom flesta bloggar … det finns alltid någon som läser dom.

Hur mycket strävar egentligen bloggaren efter att göra sin blogg interssant? Eller strävar man överhuvudtaget efter det … det kan ju vara en slump att just min blogg blir intressant ur läsarens synvinkel.

Jag tycker själv att liv och vardag är intressanta ämnen. För det händer ju så mycket och så mycket olika i människors liv - hela tiden. Från små enkla vardagsgöromål - till jättejobbiga och svåra saker och händelser - men det är ju just “sånt” som gör bloggen intressant.

Strävar vi bloggare efter många kommentarer, efter många besök, är vi fixerade av statistik och besöksräknare … och antal kommentarer man har. Tror faktiskt det är så för väldigt många, dock inte alla! Dom flesta skriver för att det har blivit ett gift, en ventil, ett behov, en tröst, en bekräftelse … en rolig och trevlig vana.

Och tänk så otroligt många “skrivarförmågor” det finns … och tänk vad mycket vi människor har behov av att kunna dela med oss … vi har behov av att “synas” - även om vi är anonyma också!

Det här ordet intressant - det är intressant! För vad är egentligen intressant - är inte alla människor på sitt eget och speciella sätt, intressanta och därmed även deras vardag och liv, deras livsöden och berättelser. Jag tycker det … jag är glad att jag fann bloggens underbara värld!

Funderar på det där med barndomen, växte det upp fler lyckliga barn förr, än det gör idag?
Man läser så mycket om att dagens barn är så stressade, deppiga, feta, apatiska.
Eller är det så att när en annan var barn, så kom det liknande rapporter då?
Upplever att barnen idag har så höga krav på sig själva, det är visserligen inte bara dom själva som ställer dom här kraven - utan föräldrar, samhället, skolan, kompisar ... de måste ha så mycket saker, kläder, mobiler, tv-spel m m, för att de ska må bra och hela tiden kommer nya modeller och nya saker de absolut "måste" ha.
Men jag tror också att barn - på ett sätt - var lyckligare förr! Tryggheten fanns på ett annat sätt då - tror jag! Någon (mamman i dom flesta fallen) var alltid hemma när barnet kom hem ... det fanns alltid någon där - innebär trygghet alltså! Nu är det en nyckel och ett tomt och mörkt hem - när barnet kommer från skolan. Både mamman och pappan jobbar, eller så är det "en förälder" som finns där ... inget ont om det - så menar jag inte alls - missförstå mig inte nu! Men jag tror att barn behöver någon vuxen där i närheten, oberoende  i vilken ålder barnet är - alla behöver trygghet och hjälp ibland!

Kraven är så oerhört högt ställda också nu för tiden. Skolan, idrotten, samhället, kompisar ... alla ställer krav. Det är modet som styr, du skall se smal och vacker ut, ha dom senaste innegrejerna och kläderna ... ja herre gud så stressad man blir! Och dyrt också ... för det är ju faktiskt inte alla som har råd att hänga med i svängarna!

Men återigen måste jag ställa en fråga - är barn lyckligare för att dom har dyra och många saker och alla dessa innegrejer som är i ropet "just nu"? Tror inte det - det är ju inte det som gör att man blir lycklig egentligen! Det är helt andra saker.

Men inte är det roligt alla gånger att vara ung i detta hårda och kalla samhälle - som vi hjälpt åt att skapa till oss själva och våra barn!

Detta är viktigt!
Då eventuellt räddnings- och sjukvårdspersonal behöver få tag i dina anhöriga.

Om oturen är framme och du behöver hjälp,  så är det bra om du lagt in ett ICE på din mobiltelefon. Det är ett nummer till en person som verkligen vill veta om något hänt, vid t ex en olycka. Snabbt! Lägg in nummret i adresslistan och kalla personen "ICE". Det betyder just: In Case of Emergency, vilket betyder "i katastroflägen"

Gör så här:
Skriv i telefonboken i din mobil in ICE Förnamn Efternamn eller mamma, bror etc. under rubriken namn. Under telefonumret skriver du numret till den som ska kontaktas med plustecken och Sveriges utlandsprefix 46. Då fungerar numret med en knapptryckning oberoende av i vilket land du befinner dig. Slopa första nollan i riktnumret.

För mobiltelefon med riktnummer 070 ser det ut så här:  +4670xxxxxxxx.

Man kan även lägga in fler kontaktpersoner under ICE1, ICE2 och så vidare.

Och kom ihåg att informera den person vars telefonnummer du anger som ICE-nummer.

Ett smart och enkelt sätt att vara förberedd.

"Vi ringer när du inte kan" är den brittiska ICE-rörelsens slogan.

Vissa kan skita - lite eller mycket! Skita kan vi alla göra ... både ur munnen eller från "där bak". Vi är alla skitnödiga någon gång ... någonstans ...

Det som tas in - skall också ut ...

... men det här var att överdriva!

Hur gör du när du handlar eller planerar dina maträtter för veckan? Eller du kanske inte planerar alls - utan det blir vad det blir utan någon som helst planering! 

Men att planera en gång i veckan, storhandla och sen kanske titta in en snabbis för färskvaror på väg hem från jobbet,  är ju inte så dumt att göra! På detta sättet kommer du undan "onödiga" och förhastade inpulsköp, som det annars är lätt att det blir på affären. Att verkligen tänka över vad du skall handla - det är nog bra för din plånbok!

Att matplanera är bra, när du är på väg hem  från ditt jobb och skyndar in på affären på väg hem, du är stressad och då blir det lätt att du handlar onödigt eller för mycket av sånt du egentligen inte tänkt dig. Det blir snabbmat ... dyrmat blir det då!

Men det här med att matplanera tar ju tid och ibland ger man sig inte den tiden ... utan man rusar in och köper det och det och det ... och det blir sååå fel! Och dyrt också!

Ibland försöker jag med veckomatsedel och verkligen planera mina inköp och maträtter! Men inte alltid ... Jag har gjort en månadsmatsedel ... vecka för vecka och dag för dag ... bra om man följer den - då vet man ju precis vad som behövs handlas hem och lätt är det då också att göra middagen! Det går så mycket smidigare allt! Man behöver inte stressa framförallt! Och det måste också bli billigare att göra så här ...

Så ... ett bra tips - det är nog att matplanera!

Lycka till!

Vad handlade ditt allra första inlägg som bloggare om?
Har du och dina inlägg förändras under tiden som bloggare?

Mitt första - ja vad kan det vara ... jag startade upp min allra första blogg på MSN någon gång i fjol våras tror jag ... exakt vad det handlade om - det minns jag väl inte - men det kan väl ha varit "att nu har jag startat en blogg och det här är mitt första inlägg" ...

Den här bloggen följdes av flera - av många kan man säga. Jag övergick till Aftonbladet i juli 2007 ... och har säkert startat upp bloggar på dom flesta bloggställena - ja kanske inte alla nu ... men väldigt många!!!  Alldeles för många om ni frågar mig - för jag minns ju inte själv vart jag har bloggar och vad dom heter och många uppdateras ju aldrig heller! Tur jag har skrivit upp alla inloggningsuppgifter, bloggnamn och så vidare ... annars skulle dom vara helt förlorade för mig!

Om jag har förändrats under bloggtiden ... ja kanske - jag är "modigare" än i början ... det yttrar sig på det sättet att jag törs publicera fotografier från mitt hem ... kanske inte riktigt på mig själv ... jo till viss del och på en del ställen. Annars det jag skriver är nog ganska så öppet och har så varit under hela tiden! Jag är i mig själv en väldigt öppen människa ... jag mår bra av det helt enkelt!

Men nu tycker jag att du och ni ... berättar själva om första blogginlägget och förändringen du/ni kanske genomgått som bloggare! Spännande skall det bli att få höra er berätta ... sätt igång!

Jag undrar - det här med köttskandalen man har hört nu ett tag ... det pratas mycket om än det ena och än det andra som kommit fram på ICA! Men inte tror jag att det bara är på ICA sånt här förekommer! Observera - jag tar inte ICA i försvar - för det finns inget försvar till något sånt här lurendrejeri! Att märka om köttet och färsen - är fruktansvärt lågt tycker jag. Man kan ju göra människor sjuka och det är att luras - det är bedrägeri! Det är skamligt - att profiten bara skall räknas - inte moral och det som är rätt eller fel!!! Fy skäms ICA och alla andra som "håller på med sånt här fusk"! Luras ni så här - så kommer ni att förlora kunder ... ni förlorar profiten i förlängningen också! När tanken var att tjäna mera ... så blir kontentan av fusket - att ni förlorar pengar!!! Men det kan ni gott göra när ni fuskar ...